Fredagsfråga - Klichéer
 
 
Den här veckan är jag lite sen med "fredagsfrågan" men bättre sent än aldrig kan jag tycka, so here it goes: Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?
 
Jag vet inte riktigt om mina exempel kommer att räknas som klichéer men jag ger i alla fall frågan ett försök. Jag tycker att många ungdomsförfattare kommer undan med klichéen "kärlek vid första ögonkastet" och jag avskyr det lika mycket varje gång, man kan känna attraktion vid första ögonkastet men inte kärlek. Enligt min relativt korta livserfarenhet.
 
Sedan har vi deckarklichéerna där det oftast är en man som har problem med alkohol och sociala umgängen men som har en superhjärna när det kommer till att se samband som egentligen inte existerar. Det här är en klyscha som jag kan förstå att många irriterar sig på, även jag kan bli lite trött, men om han inte är där så saknar jag honom. Det klassiska är ju även att han har en yngre kvinnlig partner. Gäsp.
 
Sist men inte minst så har vi könsrollsklichéerna som jag inte kommer att gå in på närmre utan bara nämna kort att det på senare tid har fått böcker att sjunka i mina ögon. (Hint: Dan Buthler & Dag Öhrlund!)  
 
 
#1 - C.R.M. Nilsson

Kärlek vid första ögonkastet irriterar mig. Håller med dig om att attraktion/lust vid första ögonkastet är mer troligt.

Och könsrollsklichéer brukar kunna få mig att ge upp böcker. Eller såga dem.

#2 - hier0nymus

Sen är det ju inte sällan (om det är ett par) som den äldre herren och yngre kvinnan från början inte riktigt tåler varandra. Men naturligtvis upptäcker att, minsann, den där filuren är inte så dum ändå.

#3 - Monika

Jag läser i sanningens namn inte så många romantiska böcker, men det hier0nymus nämner används ju ofta i filmer, som romantiska komedier. Det är så förutsägbart och tröttsamt, men ibland är det precis vad jag behöver :)