Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
ISBN: 97891 37140551
Antal sidor: 448 (inbunden)
Första mening: "Alla sjuåringar förtjänar superhjältar."  

Recensionsexemplar från Forum bokförlag!  

Handling: Elsa är sju år, fast snart åtta! Hennes bästa vän är hennes mormor, fast egentligen är det kanske hennes enda vän. Elsa är lite annorlunda, är det många i skolan som säger, men vad hjälper det när man blir jagad på skolgården bara för att man råkar ha fel halsduk en dag. Men mormor tar alltid Elsas parti. Alltid. De har en hemlig värld som de brukar besöka och pratar med varandra på ett hemligt språk, mormor är Elsas superhjälte. Men inte ens superhjältar lever för evigt och så en dag så dör mormor och Elsa blir kvar. Men mormor har inte bara varit Elsas superhjälte utan hon har gjort och sagt många saker i sitt liv som hon ångrar och det blir Elsas uppgift att leverera de brev där mormor hälsar och säger förlåt. Det blir början på ett riktigt sagoäventyr.     

Omdöme: Att skriva en bok efter En man som heter Ove som blev en riktigt succé och när förväntningarna skruvas upp måste det vara riktigt svårt men det är klart att Fredrik Backman klarar det med bravur. Jag ska vara ärlig och säga att det tog en stund för mig att komma in i boken och faktiskt tycka att den var bra, för i början kändes den väldigt barnslig. Jag hade svårt för Mormor och Elsas påhittade sagovärld som jag tyckte tog alldeles för stor plats och till en början hade jag svårt att acceptera en sjuåring som huvudperson, som dessutom kändes som så mycket äldre. Jag vet inte om det kan ha berott på att jag har läst väldigt mycket av Backman på sista tiden, han har ett särskilt sätt att skriva. Ett alldeles fantastiskt sätt! Men som jag inte orkar läsa för mycket av, då det är lätt hänt att det känns "pladdrigt".  

Vad var det då som gjorde att boken vände för mig någonstans i mitten? 

Elsas mormor var inte direkt någon favoritkaraktär för mig men hon dog ju så det var ju bra. Boken fick i och med det en liten allvarligare ton, från att ha känts barnslig så dyker ämnen om döden upp och hur det ska förklaras för en sjuåring som trots sin lilla besserwisserattityd ändå fortfarande är ett barn. De små detaljerna som visade på att Elsa faktiskt bara är sju år, trots ett brett ordförråd, kändes även de bättre beskrivna liksom lite i förbifarten sådär. Hon älskar Harry Potter, dricker o'boy och argumenterar precis som en sjuåring. Och hon påpekar framförallt ofta att hon minsann snart är åtta år, sådant är viktigt för sjuåringar. Sedan har vi ju Fredrik Backmans absoluta styrka och det är karaktärerna. Han låter minsta lilla bifigur kännas som en vanlig granne. Lennart som dricker väntkaffe i väntan på att kaffet ska bli klart. Maud som bakar drömmar. Alf som är taxichaufför. Pojken med ett syndrom. Mamman som har förlorat sin familj. Britt-Marie som är egenutsedd informant och som tycker att det är oerhört viktigt att ta bort luddet ur torktumlaren och Kent som jobbar för mycket och vill se att hyresrätter blir bostadsrätter. Alla karaktärer är så oerhört verkliga och väl beskrivna. Det är Backmans främsta styrka tycker jag och att han skriver på ett alldeles eget sätt, det uppskattar jag. 

Det som dock är lite på minussidan är att den kändes lite förutsägbar. Nu är det inte något större problem, det är ju ingen deckare direkt, men jag hade väl velat bli lite mer överraskad kring vissa saker. Jag tror inte att Elsa kommer att bli lika folkkär som Ove blev men en succé hoppas jag ändå på. Men ska jag inte tjata om att den är väldigt lik Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer då? Den är väldigt lik, på många plan men jag ser absolut inte det som ett problem. Det är bara ytterligare en anledning till att ni borde läsa denna!   

Betyg: 4/5 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon 

Böcker som jag tidigare har läst av Fredrik Backman:
En man som heter Ove  
Saker min son behöver veta om världen