En sanningsenlig skildring finns väl (såklart) i de flesta fall någonstans emellan att 13-åringar är antingen sexdjävular eller änglar vars största intresse är att sjunga. Haha:) Det är förstås inte svartvitt. Men om ett barbershop-nummer går hem på just det högstadiet av någon anledning (vet inte var det högstadiet ska föreställa att vara i för socialt sammanhang?) så varför skulle inte de populära killarna göra det?!

Så du tycker att karaktärerna ska vara "de fjortonåringar eller sextonåringar som de ska föreställa att vara"? Jag tolkar det som att du tycker att de här karaktärerna är för lite cliché för din smak och som att du saknar fantasi eller inlevelseförmåga nog att kunna ta till dig icke-clichéer! Tråkigt. själv tycker jag att det kan vara kul och uppfriskande med skildringar av att ovanliga tonåringar OCKSÅ finns och inte BARA de allra mest cliché-mainstream-tonårskaraktärerna! De finns ju överallt i tonårsböcker och filmer i vilket fall! Jag har personligen tröttnat på dem efter ett större antal. Det kanske beror på att jag själv som tonåring inte passade in i nån cliché precis och på att jag sällan såg någon karaktär som jag kunde identifiera mig med. Det är inte heller så kul alltid -ska du veta- när folk säger till dig att de trodde att sådana som du inte fanns! Eller när folk är uppenbart misstrogna mot dig bara för att du inte passar in i deras föreställningsvärld.