Det är OS i Ryssland men det betyder inte bara sport, det betyder även att ljuset riktas på viktiga frågor om landets inställning till människors värde och rätt till åsikter. Numera är "propaganda för icke-traditionella sexuella relationer" förbjudet i Ryssland vilket i sin tur leder till tystnad, skrämd tystnad. Borde Sverige ha bojkottat OS? Borde vi ha statuerat ett föredömligt exempel? Är även Sverige skrämt till tystnad? Ska vi hålla isär sport och mänskliga rättigheter? Att bojkotta OS är inget nytt fenomen men jag vet samtidigt inte om det är lösningen. Jag vet helt enkelt inte. Å andra sidan var det bara Spanien som bojkottade OS i Tyskland 1936 så man kan ju anta att toleransnivån är ganska hög för sådana evenemang. Angående HBTQ-frågor får man hoppas att det har hänt en del sedan dess, även om det är en lång väg kvar. Ibland känns det till och med som om vi går bakåt i tiden men man får hoppas att ett steg bakåt betyder två steg framåt i ett senare led. Hur som helst så är det bra att frågorna och åsikterna uppmärksammas.
Lyran har också uppmärksammat att det skrivs en del om ämnet och tematrion den här veckan är texter med HBTQ-teman. Jag har läst några böcker om ämnet men egentligen alldeles för få.
1. Jonas Gardell - Torka aldrig tårar utan handskar
Hur livet såg ut för homosexuella män under ett tidigt 80-tal.
2. David Levithan - Jag, En
Vi får följa En som vaknar upp i en ny kropp varje dag, En är helt enkelt inte sitt kön utan En är En. Obs! Det låter krångligare än vad det är.
3. Mian Lodalen - Tiger
Hur det är att växa upp i 1970-talets Jönköping och bära på kanske världens största hemlighet.
(Kuriosa: Jag Vet att jag har läst den här men den finns inte på bloggen! Det är som om den har försvunnit ut i universum, finns den inte här så är det ju som att jag inte har läst den! Som tur är hittade jag ett betyg på boktipset som Bevisar att jag har läst den ;) )
PS. Imorgon dyker det lägligt upp en recension på ytterligare en bok om ämnet.
3 kommentar(er)
