Titel: Jag och Earl och tjejen som dör
Författare: Jesse Andrews
Antal sidor: 190 (e-bok)
ISBN: 97891 3216 6969
Publiceringsår: 2015 (Original: 2012)
Serie: -
Originaltitel: Me and Earl and the dying girl
Första mening: "Jag har ingen aning om hur jag ska skriva den här dumma boken."
Handling: Greg Gaines har börjat sista året på High School och han har äntligen funderat ut en strategi för att överleva, genom att vara vän med alla och inte sticka ut. Den enda personen han verkligen umgås med är Earl och så småningom även Rachel, men med Rachel umgås han mest för att han måste enligt hans mamma. För Rachel har cancer och behöver muntras upp.
Omdöme: Nej, det här är inte en så kallad "cancerbok" som tydligen enligt Internet har blivit något slags vedertaget begrepp? Rachels situation är inte huvudtemat i boken utan det är Greg, hans liv eller snarare brist på sådant upptar det mesta av boken. Greg är en kille som bryr sig om vad andra tycker om honom, helst av allt vill han inte att de ska tycka något alls och dessa tankar tycks uppta det mesta av hans liv. Förutom när han spelar in film eller är med Earl. Tillsammans med Eart känner sig Greg i det närmaste normal.
Jag har svårt att läsa den här boken då den är oerhört pladdrig eller babblig och ganska full med rent nonsens. Den är skriven från Gregs perspektiv och det är nog meningen att han ska framstå som väldigt rolig men jag hajar inte grejen? Han bryr sig inte alls om andra, trots att han är väldigt mån om att de ska bry sig om honom på rätt sätt. Han skämtar nästan enbart om sex, äckliga saker eller på bekostnad av sig själv. Men å andra sidan tycker jag att det är väldigt svårt att läsa en bok som framhävs som rolig, skämt i böcker fungerar väldigt sällan. Boken har även blivit filmatiserad och det är mycket möjligt att den kommer till sin rätt bättre i det formatet, som en dramakomedi. För även om den framställs som rolig så berör den ju fortfarande ett väldigt tungt ämne, cancer med dödlig utgång för en ung tjej.
Men att jag inte gillar den i särskilt hög grad antar jag beror på att jag inte uppskattar humorn och att jag har ytterst svårt att relatera till Greg. Han är osympatisk och då inte ens på ett intressant sätt. Jag gillar honom helt enkelt inte för att skriva i klarspråk. Men kanske är han å andra sidan så som man är i den åldern mest. Karaktärsmässigt är han befriande med tanke på att han inte alls uppfyller någon som helst klyscha när det kommer till ungdomsböcker. Han är inte charmig eller snygg eller smart och han besitter inte någon superkraft eller beter sig som äldre än han är. Han är bara den han är, Greg.
Betyg: 2/5
1 kommentar(er)
