Rösterna är räknade och Bokbloggarnas litteraturpris för bästa bok år 2014 går till Maj-Gull Axelssons bok Jag heter inte Miriam. 

 

Nu borde jag väl känna att jag borde läsa den här men så känner jag inte. Den känns lite väl långt utanför min comfortzone, en zone som jag annars brukar vara ganska bra på att lämna om jag får säga det själv. Men det är säkert en värdig vinnare. Jag kan ju som sagt inte uttala mig om det. Kul på ett sätt att det inte var en bok som ligger i gränslandet unga vuxna som vann i år. Tråkigt att det inte var Världens viktigaste kyss av David Levithan. Hittills har ingen bok som jag har nominerat eller röstat på vunnit. Betyder det att jag inte dras ned i hålet för hypade och överskattade böcker? Betyder det att jag är svår att tillgodose? Betyder det att jag har smal litteratursmak? Det här året, då ska jag minsann pricka rätt!