Månadsutvärdering - November
Böcker som lästes i november:
Belinda Bauer - Livets & Dödens villkor
Rainbow Rowell - Komma fram
Jørn Lier Horst - Grottmannen
Magnus Nordin - Avgrundens änglar
Hanna Gustavsson - Iggy 4-ever
Lena Dunham - Not that kind of girl
Lars Kepler - Playground
Michael Connelly - Skuldens gudar
 
Varav egna: 5
Varav lånade: 3
 
Antal sidor: 2 703
 
Bästa boken: Komma fram
Sämsta boken: Not that kind of girl
 
Antal köpta: 0
 
Kommentar: Det är nog första gången på väldigt länge som jag faktiskt läser fler böcker ur mina egna bokhyllor än från bibliotekets. Det måste jag ändå vara nöjd med. Sedan tycker jag fortfarande att det är lite för några för att vara riktigt okej och särskilt om jag ska kunna hinna upp till 100 innan året är slut, får börja prioritera seriealbum eller något liknande. Jag är också glad över att det blev många deckare, faktiskt, att jag har kunnat läsa precis vad jag vill på min egen fritid och att jag inte har känt att jag måste läsa "jobböcker". 
 
Filmer som recenserades i november:
 
Ej recenserade på bloggen:
Robert Kirkman - Walking dead: Tills döden skiljer oss åt
Anna Höglund - Om detta talar man endast med kaniner
Jorn Jensen - Mannen som väckte drömmar
Anna Hansson - Svarta madam, kom fram!
Kerstin Lundberg Hahn - Fröken Spöke kommer tillbaka
 
Bilderböcker:
Ylva Karlsson - Vantarna, en julsaga
Marie Norin - Rally och Lyra och Limpa
Jujja Wieslander - Vina Vinas vinter
Gemma Merino - Kon som visst kunde klättra
Xavier Deneux - Lilla Rödluvan
 
 
Jesper Rönndahls Bildbevis
 
I fredags var jag och såg föreställningen Bildbevis med Jesper Rönndahl, kanske mer känd från Institutet i P3 eller som deltagare i På spåret än som komiker på scen. Det är lite synd i så fall kan jag tycka för ta en scen det kan han verkligen, han känns bara så himla självklar. Även om föreställningen har spelats upp ett antal gånger så känns historierna, monologerna och framförandet väldigt spontant. Det är viktigt eftersom publiken är ny varje gång.
 
Själva föreställningen innehåller en hel del bilder, de flesta tagna av Jesper själv, och sedan lite sidosnack runt dessa bilder. Det blir väldigt många bilder och alla är självklart inte jättekul. Jag tycker att det är roligast när han bjuder på sig själv, sina egna bilder och speciellt sin första insändare till tidningen vid tolv års ålder. Det är det absolut roligaste inslaget. Men hur eller hur en väldigt lyckad kväll!
 
 
Nääämen it's Al Pitcher
 

Häromdagen var jag och såg Al Pitcher och hans föreställning "Nääämen it's Al Pitcher" vilket var något av en skrattfest. Det blir kul när någon utomstående kommer och påpekar det typiskt svenska, sådant som vi tar för givet är helt normalt men som andra kanske finner lite underligt. Som blå plastpåsar på skorna, hur vi inte kan vänta på att andra går av innan vi går på tåget eller att Sveriges farligaste djur är en pytteliten fästing som både är blind och döv. Al Pitcher berättar anekdoter om sig själv och har en inlevelse i sitt berättande att han skulle kunna säga vad som helst och det blir roligt. Att det hela är på engelska gör absolut ingenting, jag kommer på mig själv efter ungefär halva föreställningen att jag inte ens reflekterar över språket längre. 

Al Pitcher interagerar gärna med publiken och det är tyvärr där det lätt kan skära sig, känner jag. Det kan väl kanske också uppfattas som något typiskt svenskt, i alla fall jag går nog helst på stand up för att iaktta och vill inte så gärna delta. Men viss respons får han från publiken och den respons han väl får eller ibland även icke-respons tacklar han rappt och fyndigt, det känns som om det är få saker som kan göra den här mannen mållös. Men det är också de partierna som blir lite svajiga, ibland blir det väldigt kul men ibland känner jag nästan lite olust. Det kan också uppfattas som lite rörigt och ostrukturerat, all ära till improvisation men jag tycker att den föll lite väl långt från den röda tråden den här gången.