Omdöme: Jag antar att jag borde ha en väldigt hög igenkänningsfaktor till den här boken med tanke på att Aron är född endast ett år efter mig men jag kan inte relatera alls, varken till jargongen eller till grupperingarna eller musiken. Jag har aldrig använt benämningen kicker och vet knappt ens vad det innebär? Jag ska erkänna att jag googlade men kunde ändå inte relatera. Hör inte kickers mer hemma på 90-talet? Däremot var ju chattverktyget MSN väldigt stort på min högstadietid vilket förekommer i boken, men det blir ju också lite av ett problem att använda sådana konkreta medier i ungdomsböcker eftersom de som går på högstadiet idag har helt andra sociala forum att vistas i och känner förmodligen inte till vare sig msn eller skunk. För en annan blir det ju en nostalgitripp men för nya läsare kanske det känns mossigt? Jag vet inte.

 

Aron som karaktär gillar jag verkligen då han känns både genuin och äkta. Det förekommer ingen censur utan där finns både osäkerhet och grabbighet, tankarna om att inte veta hur man vill vara eller hur man för den delen förväntas vara. Viljan att bli accepterad men ändå stå själv. Språket bidrar också till den väldigt realistiska känslan och det känns inte krystat på något sätt, även om jag själv inte riktigt kan relatera till språkbruket. Däremot var det faktiskt lite konstiga meningsuppbyggnader på sina ställen vilket gjorde att jag reagerade i min läsning, något som jag annars brukar vara väldigt förlåtande inför. Överlag tycker jag att bokens styrka är just karaktärerna, att de känns som vilka som helst och att de känns som om de skulle kunna existera i verkligheten. Det är ett väldigt gott omdöme. 

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon