Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
 
Nu har jag läst Fredrik Backmans novell Och varje morgon blir vägen hem längre och längre som har givits ut på engelska under namnet And every morning the way home gets longer and longer. Och ja, jag grät. Igen. Det är som om han har hittat den exakta vägen till mina tårkanaler. Jag måste sluta säga att jag inte gråter till böcker, för det gör jag. Jag gråter till det allra mesta som Fredrik Backman skriver och jag fattar inte hur han gör! Så har ni några minuter över så rekommenderar jag er verkligen att läsa den. Dagens tips med andra ord.
 
 
#1 - Bokhuset

Jag läste den när han lade ut den på bloggen för någon vecka sedan och det är ju gråtvarning på allt Backman skriver nuförtiden känns det som. Han skrev häromdagen ( förrgår? ) om Ramona i Björnstad och var hon kommer ifrån och ja, det är bara ta fram näsdukar när han sätter igång.