Medan han lever: ett utsatt barn träder fram ur mörkertalet
Titel: Medan han lever: ett utsatt barn träder fram ur mörkertalet
Författare: Elaine Eksvärd
Antal sidor: 304 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 6250
Publiceringsår: 2016
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Under en lång bilfärd genom böljande lanskap höll jag manuset till denna livsberättelse i min hand."
Handling: När Elaine blir mamma kastas hon tillbaka till sin egen uppväxt och hon inser hur mycket den fortfarande påverkar henne. Hennes liv har formats av de sexuella övergrepp som den person som skulle vara hennes klippa utsatte henne för - hennes egen pappa. Nu vill hon dela med sig av sina upplevelser för att hjälpa andra att våga bryta tystnaden. 
 
Omdöme: Det är klart att det är svårt om inte omöjligt att recensera eller tycka till om självbiografier, det är ju trots allt någons verkliga känslor och upplevelser som är speglade genom orden. Jag hade förväntat mig en oerhört skrämmande och gripande historia och det kan man väl säga att jag också fick, dock inte riktigt på det sättet som jag hade hoppats. Elaine håller sig genom hela boken väldigt saklig till det som skett tycker jag och även om det är klart att det har påverkat henne något enormt så lyckas hon hela tiden hitta strimmor av hopp som ska ta henne igenom mörkret. Enligt rädda barnen så är det så många som tre i varje klass, två flickor och en pojke, som har utnyttjats sexuellt och det är ju helt sjuka siffror. Den här boken behövs ju verkligen, som en ögonöppnare. För det är också så som Elaine skriver i boken att det är ju där barn befinner sig som också förövarna är. 
 
Elaine blev sexuellt utnyttjad av sin pappa när hon var mellan två till tio år men förutom de uppenbara påföljderna av det så tycker jag att det är viktigt att hon också framhäver hur mycket det har skadat synen på vad som är normalt. Hon trodde ju att alla pappor hade den relationen med sina döttrar. Men också hur mycket det har påverkat hennes syn på män i vuxen ålder. Jag hade dock önskat att hon hade utforskat känslan av skuld och skam mer. Hon skriver att hon redan som barn kände skam och skuld över det som skedde men någonstans måste ju de känslorna komma från? Någonstans fanns ändå då insikten om att det som skedde var fel och inte normalt? Eller kommer skammen någon annanstans ifrån? Jag tänker annars att skam och skuld är sådant som kommer från de samhälleliga normer vi har och att de inte är biologiska? 

Boken är annars väldigt välskriven och det finns ett driv framåt i och med att den växlar perspektiv mellan dåtid och nutid, när rättegången mot hennes pappa äger rum. Det är också en väldigt viktig bok och i slutet av boken finns dessutom handfasta tips och råd kring hur man kan prata med barn om integritet.  
 
Betyg: 3/5
Köp den här: Adlibris & Bokus