Vi mot er

Titel: Vi mot er
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 519 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 0925
Publiceringsår: 2017
Serie: Björnstad #2
Originaltitel: -
Första mening: "Har du sett en stad falla?"

Recensionsexemplar från Forum.

Handling: Några månader har gått sedan de fruktansvärda händelserna skedde som skakade Björnstad i grunden och delade staden på mitten, en sida som tog Kevins parti och den andra som ställde sig bakom Maya. Nu har de båda sidorna börjat närma sig varandra i kampen mot den gemensamma fienden i form av grannstaden Hed. Rivaliteten mellan städerna växer till en kamp om pengar, makt och överlevnad. Det kommer att sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Omdöme: Nu har jag haft lite tid att andas efter den här boken och det börjar väl bli dags att skriva vad jag tycker om den, som om det ens skulle behövas? Jag älskar Fredrik Backman, så nu vet ni hur den här recensionen kommer att låta i fortsättningen. Jag älskar Fredrik Backman på den nivån att jag inte längre kan rekommendera hans böcker till andra eftersom jag blir så oerhört irriterad och faktiskt ganska arg om jag sedan får höra att de inte blev golvade av läsningen, att de inte låg i fosterställning och grät eller för den delen skrattade rakt ut. Därför håller jag numera hans böcker för mig själv. Men jag kan såklart också vara kritisk och kanske blev jag inte riktigt lika påverkad av Vi mot er som jag blev av Björnstad men är inte det lite av en regel snarare än undantag med uppföljare så jag borde ju inte bli så förvånad. Hur eller hur så fällde jag några tårar även till den här boken och han är fortfarande den enda författaren som någonsin har fått mig att gråta. Framförallt är det när han skriver om föräldraskap och förälderns kärlek till ett barn som rör mig så djupt. JAg vet inte vad det beror på, det är som om han vet exakt vilka knappar han ska trycka på.

Rent objektivt kan jag förstå de som har svårt för hans språk och de som fastnar för att han nästan skriver en på näsan med sina ord snarare än att låta handlingen drivas framåt. Objektivt kan jag se och förstå men jag kan absolut inte ta in det känslomässigt, jag kan inte värja mig och trots att jag också kan bli lite irriterad när det blir för många upprepningar så står jag ändå där skyddslös och hudlös. Jag tycker att han skriver för jävla bra helt enkelt. Vad mer behöver jag säga?
  

Betyg: 5/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Fredrik Backman:
Saker min son behöver veta om världen
En man som heter Ove
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Björnstad (Björnstad #1)