Titel: Tiggaren
Författare: Sofie Sarenbrant
Antal sidor: 388 (Inbunden)
ISBN: 97891 8817 1092
Publiceringsår: 2016
Serie: Emma Sköld #5
Originaltitel: -
Första mening: "Ett krasande ljud väcker Soraya mitt i natten."

Handling: Flera av Stockholms tiggare har fallit offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare som har tagit sikte på de mest utsatta. Att liken placeras på offentliga platser tyder på att det rör sig om någon som vill statuera exempel och att morden är politiskt laddade. Polisen famlar i mörker men det finns ett vittne, ett vittne som måste göra allt för att stanna i det fördolda eftersom allt annat vore förenat med livsfara. 

Omdöme: Efter att ha googlat runt på vad andra tycker om den här boken så känner jag mig ganska ensam om min åsikt, så ta mitt omdöme med en nypa salt eftersom det verkar vara mig det är fel på och inte boken. Jag valde att återvända till serien om Emma Sköld trots att jag egentligen inte har gillat någon av de tidigare delarna särskilt mycket eftersom jag kände för något lättläst, lättsmält och för att jag fick boken av min syster som hade läst ut den. Boken är som förväntat både lättläst och lättsmält men jag kommer inte ifrån känslan av att jag läser något som liknar en sådan där tv-serie ni vet som går dagtid där karaktärer kan dö och återuppstå som en ond tvillingbror eller liknande. Jag tycker att det känns genomhafsat och jag känner en allt större motvilja till Emma Sköld som ska föreställa vara någon slags supermänniska som alla bara avgudar, trots att hon är så himla platt och tråkig? Jag tycker också att det blir lite konstigt att författaren inte tar upp de två största delarna av berättelsen mer. Hur gick det till när Evert och Emma planerade vad de skulle göra? Och hur reagerade omgivningen egentligen på slutet? Hur ska vi tolka otrohetsaffären? Har Hillevi bara givit upp nu? Det är så mycket som bara snabbspolas förbi. 

Det som jag gillar med boken är de korta kapitlen med olika perspektiv som gör att berättelsen rör sig framåt i ett rasande tempo och aldrig blir tråkig. Jag irriterar mig dock på att Emmas perspektiv berättas i jag-form och alla andra perspektiv är i tredjepersonsperspektiv. Hade gärna sett att allt var berättat utifrån men antar att författaren vill urskilja huvudpersonen på något sätt? Den här boken hör ju också väldigt mycket ihop med den förra delen i serien och allt jag minns från den är att den slutade med en rejäl cliffhanger. Det var dock inte något problem eftersom vi fick lagom mycket tillbakablickar för att friska upp minnet. 

Betyg: 2/5

Köp den här:  Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Sofie Sarenbrant:
Avdelning 73 (Emma Sköld #4)
Visning pågår (Emma Sköld #3)
Andra andningen (Emma Sköld #2)
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Vecka 36
Istället för dig
Bakom din rygg