Blixtra, spraka, blända

Titel: Blixtra, spraka, blända
Författare: Jenny Jägerfeld
Antal sidor: 519 (Inbunden)
ISBN: 97891 2715 4377
Publiceringsår: 2018
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Jag levde ett lugnt liv."

Recensionsexemplar från Natur & Kultur.

Handling: Penny Löwe är det stora författargeniet som knappt hann lysa upp himlavalvet innan hon slocknade igen. Hennes debutroman fick Augustpriset och hon var länge aktuell i diverse morgonsoffor och i intervjuer men när förlaget vill ha nästa bok tar det stopp. Hon får ett förskott på en kvarts miljon och sticker till London med bästa vännen Lola men när pengarna tar slut finns fortfarande inget manus att leverera. Lola kommer dock med en enligt henne själv briljant idé som ska lösa Pennys skrivkramp, men är Lola en skänk från ovan eller en musa från helvetet? 

Omdöme: Mitt omdöme om den här boken har pendlat lite under läsningens gång. Ibland tycker jag att den känns oerhört lång, ibland lite tillgjord och tillkrånglad, ibland lite banal och ibland blir jag helt indragen i historien och karaktärerna och då blir den helt fantastisk. Jag och boken har haft våra upp och nedgångar med andra ord och jag tycker nog framförallt om den bäst mot slutet. Det jag gillar minst är när Penny och Lola befinner sig i London där det är sex, drugs och rock'n roll och det tar inte lång tid innan jag förstår grejen och jag behöver inte läsa om det i så många sidor. Jag gillar nog bäst att läsa om Pennys relationer till andra och då särskilt hennes mamma och Ruben tror jag. 

Penny själv är väldigt frispråkig och frigjord vilket gör att det blir mycket sex och droger och alkohol och en hel del ageranden där hon helt saknar ett konsekvenstänk. Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om henne och det är det som gör henne väldigt intressant att läsa om. Hon har inte ens fyllt tjugofem men tror att hon vet allt om livet, lite så. Vänskapen med Lola är destruktiv och de triggar varandra till att göra allt värre saker och trots att Penny inser att Lola inte är bra för henne så kan hon inte bryta sig loss. Med Lola ser hon allt klarare, allt blir roligare och framförallt glittrar hon själv som mest när hon speglar sig i Lolas ögon. Som läsare köper man deras relation rakt av och trots att man såklart vill att Penny ska bryta kontakten med Lola så förstår man varför hon finner det så svårt. För Penny är Lola som vilket annat beroende som helst. 

Det som jag nog har mest att invända mot är omfånget på boken och att den ibland känns lite på gränsen till språkligt tillkrånglad. Tempot i boken är högt och vi får hela tiden en känsla av att Penny lever på ruinens brant men det är jobbigt att läsa om det i mer än femhundra sidor och jag tycker liksom inte att handlingen håller riktigt för längden. Jag hade nog önskat att det vore lite mer avskalat, lite mer nära inpå huden. Sedan är det ju så att jag hade höga förväntningar, det kan jag inte sticka under stolen med. Jag älskar ju Jenny Jägerfelds böcker för barn och tycker att hon skriver både helt fantastiskt och att hon skildrar så svåra ämnen på ett väldigt fint sätt. Jag hade kanske helt enkelt fel ingång när jag läste den här boken. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Jenny Jägerfeld:
Comedy queen
Jag är ju så jävla easy going
Het (Antologi)
Brorsan är kung
Här ligger jag och blöder




#1 - Veronica

Jag är supertaggad på den här boken och har också höga förväntningar! Ska tänka på det du skriver inför min läsning, tack för recension! :)

Svar: Hoppas du kommer att gilla den!
Carolina Edvinsson