Författare: Johanna Nilsson
Antal sidor: 336 (Kartonnage)
ISBN: 97891 2970 1869
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Josefin stod under rymdmörkret ute på altanen och letade med blicken efter Gud."
Handling: Josefins mamma blir plötsligt väldigt sjuk i cancer och hela hennes familj faller i spillror. Josefin tar sin tillflykt till ett rum i kyrkan dit inte så många går och det är där hon träffar Marcus. För Marcus kan hon berätta om det som trasar sönder familjen, om skulden och skammen hon känner för sin egen kropp men inte om den Plan som hon måste följa för att mamman ska bli frisk igen. Josefin tror nämligen att hon måste offra en del av sig själv för att rädda mamman, som ett offer till Gud.
Omdöme: En Augustprisnominering höjer såklart förväntningarna men även utan den så hade jag haft höga förväntningar för att det är en etablerad författare som jag tidigare har tyckt väldigt bra om och jag kan redan inledningsvis säga att den inte infriar dessa förväntningar. Tidigare har jag uppskattat Johanna Nilsson för hennes sätt att behandla språket och gestalta det allra mörkaste inom en människa men i den här boken vet jag inte vad som har hänt. Visst är hon och snuddar på den språkliga magin men oftast känns det bara tillkrånglat och krystat med många metaforer. Sedan går det ju inte att undvika att nämna att huvudpersonen i den här boken är kristen, inte lite kristen utan väldigt religös, och det är klart att det går utmärkt att ta del av andra världar och synsätt genom skönlitteraturen men för mig blir det här bara bisarrt långt bort från min egen världsbild. Jag kan inte köpa hennes resonemang eller agerande när hon blandar in Gud och Guds vilja eller ovilja. Jag vill bara ruska om henne och be henne att lyfta blicken lite, se vad som finns utanför hennes eget synfält. Jag vet heller inte riktigt vad författaren vill med att blanda in religionen? Den diskuteras aldrig, lyfts aldrig direkt fram på något sätt utan accepteras bara av nästan samtliga karaktärer i boken. De enda som egentligen ifrågasätter är väl Marcus som försöker bryta sig loss från sin kontrollerande mamma och Josefins kompis Veronikas mamma som tror mer på feminism än på Gud. Jag tycker att det hade kunnat utvecklas mer. Det är heller inte första gången som författaren blandar in religion så det är därför jag blir lite extra nyfiken på dess plats i boken.
Annars tycker jag att boken även går ganska långsamt fram och det har tagit mig väldigt lång tid att komma igenom den, just för att jag tycker att den saknar ett driv som gör att jag vill läsa vidare. Jag har till och med påbörjat den här boken en gång tidigare men valde att avsluta den ganska snabbt då och så gjorde jag ett nytt försök nu. Ett beslut som jag i efterhand kanske känner att jag kunde ha lagt på en annan bok. Jag känner själv att jag låter väldigt hård i mitt omdöme nu men det är bara för att jag nog är lite extra besviken för att det är en författare som tidigare var en av mina favoriter. Jag ska vara ärlig att säga att jag är lite rädd för att plocka upp nästa bok av Johanna Nilsson men jag hoppas med allt jag har att den kommer att golva mig känslomässigt.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
Böcker som jag tidigare har läst av Johanna Nilsson:
Jag är den som skall komma
De i utkanten älskande
Gå din väg men stanna
Hon går genom tavlan ut ur bilden
Konsten att vara Ela
Gilla hata horan
Flickan som uppfann livet
Janis den magnifika
Kanske som Zlatan
Nästan som Zlatan
En i laget
Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med
0 kommentar(er)
