Författare: Anna Gavalda
Antal sidor: 535 (pocket)
Första mening: "Paulette Lestafier var inte så tokig som folk sa."
Camille är en ung alldeles för smal tjugosexåring
som gör sitt bästa för att överleva i Paris,
hon bor i ett litet kyffe på vinden
och ägnar nätterna åt att städa kontor.
Men så räddas hon en dag av en prins,
inte bokstavligt talat dock,
när han tar med sig henne ner till sin vindsvåning
som han har ärvt av en släktning
men som snart ska auktioneras ut.
I lägenheten bor inte bara denna "prins"
som heter Philibert utan även Franck
som arbetar som kock och som
utåt sett kan verka ganska bitter
men som egentligen har ett hjärta av guld.
Tillsammans kommer de att utgöra
en underlig grupp människor
men som på ett eller annat sätt
räddar livet på varandra.
Jag vill tycka om boken
eftersom den har blivit hyllad av kritiker
men jag kan helt enkelt inte.
Den är inte bra.
Jag vet inte om det beror på översättningen,
om man ska vara fenomenal på franska
och istället läsa den på orginalspråk
för själva språket är hemskt.
Det är mycket dialoger
och oavslutade stycken,
ibland charmigt men oftast rörigt.
Handlingen är även den ganska tråkig
eftersom den endast berör deras vardag,
inte ens kärlekshistorien tar någon vidare fart
förrän de sista tio sidorna
då plötsligt lyfts boken rejält.
Jag tycker inte att det är fenomenala
personporträtt eller verkligt agerande,
jag kommer på mig själv med att skumläsa
och det är inget bra betyg.
Betyg: 2/5
0 kommentar(er)
