Författare: Lisa Bjärbo
Antal sidor: 251 (pocket)
Första mening: "Det är såhär det börjar: Hennes fräknar på hans näthinna, som ljusa prickar i det mörka när han stänger ögonen."
Johan och Ester är bästa kompisar
och har varit i urminnes tider,
trots att alla andra väntar
på att de ska bli tillsammans.
Fast de är bara vänner.
Trots att Johan har varit hemligt kär i Ester i fyra år.
Han exploderar snart, orkar inte längre.
Han vill vara extra allt med Ester.
Han orkar inte spela intresserad
av hennes kärlekstrubbel längre,
orkar inte låtsas att han inte går sönder.
Inte samtidigt som hans familj går isär,
inte när han behöver Ester som allra mest.
Boken är bra och är skriven
ur ett typiskt tonårsperspektiv
med träffsäkra ord och meningar.
Som att hoppa in i tonårsvärlden direkt igen.
Men den fastnar tyvärr inte, inte hos mig.
Det räcker inte med att den är igenkännande
och bra skriven och allt det där
när handlingen inte är något utöver det vanliga.
Det blir för tråkigt..
Betyg: 2/5
0 kommentar(er)
