Omdöme: Emma Sköld har äntligen lyckats bli gravid med den nya pojkvännen Kristoffer efter att hon gjorde slut med Hugo för att han inte kunde ge henne det hon ville ha för ett fulländat liv, ett barn. Emma Sköld skulle kunna användas som ett ideal för hur samhället vill att en kvinna ska vara. Inte nog med att hon tror att hon inte kan leva ett värdigt liv utan ett barn, dessutom fälls flera kommentarer av andra karaktärer om hur snygg hon är trots att hon inte anstränger sig det minsta. En naturlig skönhet med starka moderskänslor med andra ord. Dessutom funderar hon på hur mycket hon kommer att missa på jobbet nu när hon måste vara föräldraledig, utan att för den delen reflektera över att barnets pappa också skulle kunna ta lite ansvar. Emma Sköld vill dock inte pressa honom för mycket så att han blir avskräckt, det här med kärnfamiljen är tydligen också oerhört viktigt för ett lyckligt liv. Likaså kämpar Emmas syster Josefine för att få jobbet som personlig tränare att gå ihop med att ta hand om tre barn, medan pappan till barnen smiter iväg till jobbet. Detta tillsammans med att "alla män" i boken som bor i Bromma tjänar mångmiljonbelopp och intar chefspositioner, eller i alla fall ett yrke som gör att jobbet kräver mer tid än familjen, medan kvinnornas främsta arbetsbörda verkar bestå av barnen gör mig lite upprörd.