Författare: John Green

Antal sidor: 288 (Häftad)

ISBN: 97891 638 82760

Publiceringsår: 2015 (Original: 2006)

Serie: -

Originaltitel: An abundance of Katherines

Första mening: "Morgonen efter att det erkända underbarnet Colin Singleton gått ut gymnasiet och för nittonde gången blivit dumpad av en flicka vid namn Katherine tog han ett bad."

 

 

Handling: Colin Singelton befinner sig i ett ingenmansland, mittemellan tonåring och vuxen. samtidigt som han har blivit dumpad för nittonde gången av en tjej vid namn Katherine. För att läka sitt brustna hjärta sticker han och Hassan, Colins enda kompis, ut på roadtrip som så småningom tar dem till den lilla staden Gutshot, Tennessee. Där börjar Colin skissa på sitt livs mästerverk, teoremet som förutsäger när ett förhållande kommer att ta slut. För allt Colin vill är att bli ihågkommen som ett geni och inte som ett föredetta underbarn.

 

Omdöme: Alla gillar John Green, alla! Jag känner faktiskt en viss press över att ta reda på vad det egentligen är alla andra upptäcker och ser men som helt går mig förbi, för jag förstår det faktiskt inte. Nu har jag bara läst tre av hans böcker så jag kanske inte ska dra alltför stora växlar kring att han inte tillhör favoriterna, än. Vad jag har läst mig till i diverse olika recensioner kan inte ens de mest hängivna fansen erkänna att det här är en av hans bättre böcker, så jag har kanske det bästa kvar med andra ord. För att ta udden av vad jag just skrev så är det absolut ingen dålig bok, långt därifrån, men det är heller inte en bok som jag känner för att sträckläsa. Mig påminner den väldigt mycket om I huvudet på Colin Fischer och då inte bara på grund av karaktärens namn.

 

Colin är något av ett underbarn och därför oerhört smart, om han är det för att han har en medfödd högre IQ eller om det är något som han har pluggat sig till råder det lite tvivel om både för karaktären själv men även för läsaren. Det spelar dock egentligen ingen roll. Smart och nördig är han i vilket fall som helst men han verkar dessutom också sakna social kompetens eftersom han är så upptagen med sig själv och sina egna tankar. Det här gör att jag som läsare skiftar från att tycka att han är ganska cool till att tycka att han är självupptagen. För att väga upp Colin finns hans bästa vän där, Hassan, som ofta benämns som tjockis eller med attributet chipstuttar. Om det ska föreställa roligt så är det inte det, utan bara ytligt. I övrigt kan boken vara rolig på sina ställen, karaktärerna har oftast svar på tal gentemot varandra och dialogerna känns trovärdiga.

 

Språket överlag är bra och det känns väldigt mycket John Green. Så pass mycket John Green att författarens egen röst ibland slinker igenom, som när det utlovas att det inte blir mer redogörelse kring matematik utan att det finns ett appendix för det sist i boken om någon skulle vara intresserad. Likaså uppfattar jag det som att det är John Greens röst i de fotnoter som förekommer och inte huvudpersonen Colins. Däremot har översättningen lämnat lite att önska och det är nog första gången jag ens reagerar på det i en bok. Dels är det en mening som lyder: "Men det var Hollis i exemplar av en bok som hette Våra södra högländer som Colin hittade den mest målande beskrivningen av vildsvinet" (s. 208) Det är ingen stor sak alls men känslan blir att det är ett hafsverk. Likaså är det en mening som lyder: "Jag är hungrigare än en unge tredje dan på fettläger" (s. 95) som såklart är ett skämt, på engelska! ('I'm hungrier than a kid on his third day of fat camp) Det är alltså en översättning rakt av och jag tycker inte att det fungerar, för vad är ett fettläger? Ett exempel till, jag lovar att det blir det sista: "RING DANA FÖR SPRUT. Colin undrade om Dana stod till tjänst med sex eller knark, och sen hängav han sig åt sin allra största passion för första gången sedan han legat orörlig på sin sovrumsmatta. Han gjorde ett anagram. Ring Dana för sprut; Rustning för Prada." vilket på engelska är: "CALL DANA FOR BLOW. Colin wondered whether Dana provided fellatio or cocaine, and then, for the first time since he'd been lying motionless on the carpet, he indulged his greatest passion. He anagrammed: Call Dana for blow; Ballad for a clown." Att göra en rättvis översättning på anagram måste dock vara helt omöjligt men jag bara problematiserar det här med översättningar överlag. 

Trots några smärre språkförbristningar så tycker jag ändå att boken är bra. Den är rolig och fyndig och innehåller inte stereotypiska huvudkaraktärer, förutom några snygga quarterbacks som agerar bifigurer. Jag tycker även att temat gällande att vilja bli ihågkommen, att inte veta vem man är eller vem man vill bli är intressant. Det hela är dock ganska glättigt, utan några mörka partier, så jag skulle nog rekommendera boken till en lite yngre målgrupp än bara unga vuxna som det numera heter på branschspråk. 

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon