Titel: Huset mittemot
Författare: Alex Haridi
Antal sidor: 205 (e-bok)
ISBN: 97891 638 85389
Publiceringsår: 2015
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem."
Handling: Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal. Det är en historia som alla i hela staden kan, inklusive Joel som bor rakt över gatan där Jonathan Andersson dog. Huset kallas Ödehuseteftersom ingen har bott där sedan det hemska hände för tjugo år sedan. När Joel bestämmer sig för att skriva om händelsen till en uppsats i skolan forskar han vidare och det visar sig att det ligger mer bakom historien än vad han först hade trott. Gränsen mellan sanning och fantasi suddas ut och det blir svårt att se vad som egentligen är på lek och vad som är på allvar.
Omdöme: Det här är en bok som framförallt inger en gotisk känsla och det känns väldigt ovanligt. Det är inga spöklika händelser eller oförklarliga fenomen som inträffar utan det är ett ständigt tryckande mörker som inger en känsla av obehag. Sedan finns det ju ett lik i garderoben som gör det hela mer verkligt. Själva historien handlar dock inte så mycket om Jonathan Andersson utan mer om Joel och vad Ödehuset gör med honom, han genomgår en inre förändring som är svår att förklara och om jag hade försökt hade jag nog avslöjat för mycket.
Karaktärerna runtomkring Joel har sina egna bekymmer och blir på så sätt mer levande eftersom de har ett liv även utanför Joels närvaro, dock berörs dessa för lite och jag får känslan av att det blir mer onödigt än vad det tillför. Joels syster har ätstörningar och det känns som om jag får veta för lite, att det blir en sidohistoria som borde ha fått växa mer. Jag vet inte hur mamman hanterar det, om hon får någon hjälp, vad som har utlöst hennes problem eller andra reaktioner. Likaså är det med Joels kompis Kalle som har problem i skolan, mer än så får jag inte veta och det stör lite under läsningen att ständigt undra hur han har det hemma, varför han beter sig så som han gör och varför han kräver ständig uppmärksamhet. Det är helt enkelt många frågor och det kanske även säger en del om huvudpersonen om jag blir så intresserad av bikaraktärerna.
Det är en finstämd bok och den är inte spännande på det sättet att den är medryckande, jag tror helt enkelt att den kräver lite av sin läsare. Jag får en liten känsla av Edgar Allan Poes novell Huset Usher.
0 kommentar(er)
