Titel: De försvunna
Författare: Caroline Eriksson
Antal sidor: 237 (Inbunden)
ISBN: 97891 3714 5785
Publiceringsår: 2015
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Den lilla stålbåten klyver det grönsvarta vattnet med samma precision som en kniv."
Handling: Greta, Alex och dottern Smilla tar båten ut till en ö på den förrädiska sjön Maran en ljuv sommarkväll. Sommarnatten förvandlas dock till en mardröm för Greta när hon upptäcker att både Alex och Smilla är försvunna. Hur kan någon försvinna från en ö? Det mystiska försvinnandet och det febrila sökandet leder Greta steg för steg ner till en avgrund av förvirring och tilltagande mörker. Snart börjar Greta blanda ihop verklighet och dröm, vad är det egentligen som har hänt ute i skärgårdsidyllen?
Omdöme: När det står "psykologisk spänningsroman" på omslaget får jag automatiskt lite högre förväntningar. Det är inte alltid så himla bra. Jag tycker att boken börjar väldigt lovande, med en huvudperson som man som läsare inte riktigt vet var man har eller om det går att överhuvudtaget lita på att det hon ser är sant. Det är intressant för det man tror är uppenbart kan då visa sig vara helt felaktigt, vi har ju inget annat än huvudpersonens version att gå på. Och det står ganska tidigt klart att Greta inte riktigt går att lita på, att förhållandet mellan henne och Alex präglas av destruktivitet och att något i hennes förflutna ligger och spökar i bakhuvudet som en tickande bomb som bara väntar på att utlösas.
Sedan tröttnar jag dock lite på Greta och alla versioner i mitt huvud grusas sönder när jag får veta hur det verkligen ligger till och att bokens sanning inte är i närheten av lika spännande eller skruvad som den jag har målat upp framför mig. Som när man målar upp skräckscenarion om drakar och demoner och så visar det sig bara vara skuggan av en liten mus på väggen, lite så kände jag inför sluttampen på den här boken. Sedan bidrar det eventuellt att jag inte tyckte om Greta som person eller karaktär heller. Hon kändes svag på något sätt, inte för att hon lever i ett destruktivt förhållande, utan för att hon inte vågar möta sina egna minnen.
Betyg: 3/5
0 kommentar(er)
