Döden är inget skämt
 
Titel: Döden är inget skämt
Författare: Karl Modig
Antal sidor: 217 (Flexband)
ISBN: 97891 8827 9613
Publiceringsår: 2018
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening:  "Den första ledtråden är lukten."

Recensionsexemplar från Lilla Piratförlaget.

Handling: Josef är nitton år och bor i en lägenhet tillsammans med sina syskon Natascha och Alexander. Fast nu är det bara Josef och Natascha kvar. Josef kastar sig fram och tillbaka mellan fester, ölhak och stand-up till att tvingas ta hand om sin syster, sörja sin storebror och försöka reda ut jobbet som resurs i skolan. Sakta börjar han ta in det som har hänt, trots att han hela tiden försöker skämta bort det. 


Omdöme: Jag ska erkänna att jag är avundsjuk på författaren Karl Modig, han är fyra år yngre än mig och har hittills fått två böcker publicerade. Många fler kommer det att bli, det är jag alldeles säker på! Dessutom står det på bokens författarporträtt att han förbereder sig för sin stand-up debut, något som jag inte skulle utsätta mig för om jag så fick alla pengar i världen. Men jag avundas de personer som vågar. Som sagt är jag säker på att vi kommer att kunna läsa mer böcker av Karl Modig framöver, om han har fler berättelser inom sig, för han skriver riktigt bra och igenkännande. Nu är inte jag en nittonårig kille men jag har en gång varit en nittonårig tjej för inte alltför länge sedan och jag kan se mitt liv i huvudpersonen Josef Koroljovs liv. Jag gillar det.

Det är inte en bok som jag skrattar högt åt, även om jag tror att den på sina ställen försöker att vara lite rolig - men det är svårt med humor i böcker tycker jag så jag förlåter den för det. Dess största styrka tycker jag är just att det är så på pricken rätt med livet, karaktärerna, tankarna och allt det som finns runtomrking en när man är nitton. Det märks att det inte var alltför länge sedan författaren var där själv och det är en bra grej tror jag. Språket flyter ledigt och jag som brukar rysa lite när författare ska försöka skriva trovärdiga ungdomsdialoger tänker inte på det en enda gång i den här boken, även där känns det som om det är på riktigt med andra ord. 

Det enda som gör att jag inte tycker att boken blir en fullpoängare är att handlingen känns lite tunn. Det mesta handlar om att Josefs storebror har tagit livet av sig men när jag har läst klart boken är det som om det inte har hänt något alls? Det är som att jag har fått ta del av en sekvens ur Josefs liv som kommer att fortsätta när jag har slagit igen boken och sidorna är slut, det känns som om hans historia kommer att fortsätta utan mig och jag kommer aldrig att få veta hur det går. Jag antar att det både är bra och dåligt. Det är väldigt få gånger som jag verkligen har känt att en karaktär lever vidare på det sättet, utanför boken, men samtidigt tycker jag att jag saknar den där klassiska kurvan med början, mittparti och slut. För boken känns liksom inte slut?


Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus