Titel: Spökskolan i Mountwood
Författare: Toby Ibbotson
Antal sidor: 280 (Kartonnage)
ISBN: 97891 5022 1282
Publiceringsår: 2015 (Original: 2014)
Serie: -
Originaltitel: Mountwood School for Ghosts
Rekommenderad läsålder: 9-12 år
Första mening: "De flesta människor vet vad en hagga är."

Handling: Ingen är längre rädd för spöken under dessa dagar, nivån är helt enkelt för låg. Tre Storhaggor bestämmer sig för att göra något åt saken och startar upp en Spökskola. Spökskolan ämnar att lära spöken att spöka på riktigt, allra helst kunna skrämma ihjäl någon. Samtidigt inte långt därifrån klubbas ett beslut igenom som betyder att Daniel och Charlotte måste flytta ifrån sina hem eftersom hela deras kvarter ska rivas till förmån för ett nytt köpcentrum. Kanske kan spökena hjälpa till på något sätt oh på så sätt rädda kvarteret? 

Omdöme: Jag ska börja med att meddela att jag inte har läst något av författarens mamma Eva Ibbotson, som den här bokidén ursprungligen kommer från, och jag kan således inte göra en jämörelse dem emellan eller ta ställning till om sonen lyckas fortsätta i samma anda som Eva Ibbotson vilket jag har förstått är vad han ämnar att göra. Det enda jag känner till om Eva Ibbotson är att hon tydligen ska ha en ganska originell och rolig stil och att många uppskattar hennes böcker. Så, nu har jag meddelat varifrån jag kommer och kan således hädanefter fokusera mer på just den här boken. 

Jag har väldigt svårt för böcker som uppenbart försöker vara roliga eftersom det ofta blir platt fall. Det måste vara bland det svåraste som finns, att skriva roligt? I text saknas ju tajming och tonfall, två av de kanske viktigaste ingredienserna när ett skämt ska levereras? Det här är en bok som helt uppenbart strävar efter att vara så rolig som möjlig och även om författaren absolut inte misslyckas helt och hållet så blir det till sist tjatigt med samma upplägg genom hela boken. Det är hela tiden små avstickare som inte har något med själva handlingen att göra utan som endast skrivs ut för att lätta upp stämningen, det fungerar kanske både en och två gånger men när det sker alltför ofta så bidrar det till att bokens tempo dras ner alldeles för mycket och det känns som om det aldrig går framåt. Till sist kommer jag faktiskt på mig själv med att skumläsa igenom texten för att komma igenom den någon gång. Det är inget bra betyg. 

Små bitar av allvar vävs in i texten, som feminism, och jag hade gärna sett att det hade fått ta lite mer utrymme. Som det är nu kan det lika gärna gå läsaren förbi. Boken är också väldigt förutsägbar och redan tidigt i boken förstod man vartåt det skulle barka och det gjorde också att boken upplevdes som ännu segare, som läsare väntade man bara på det man redan visste skulle komma. Jag tror faktiskt att till och med en nioåring kan räkna ut det. 


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus