Let it snow

Titel: Let it snow
Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
Antal sidor: 333 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 7226
Publiceringsår: 2017 (Original: 2008)
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Det var julafton."

Handling: Tre olika författare, tre olika noveller men med ett gemensamt sammanlänkat slut. Första novellen handlar om Jubilee vars föräldrar inte kommer hem i tid till julafton på grund av en minst sagt tumultartad shoppingtur. Jubilee sätter sig därför på ett tåg som ska ta henne till sina morföräldrar i Florida men på grund av en snöstorm fastnar tåget mitt ute i ingenstans och ingen vet när det kommer att kunna fortsätta igen. Andra novellen handlar om Tobin och hans kompisar JP och Greven som sitter hemma och kollar på James Bond i godan ro när deras kompis som jobbar på Waffle House ringer och säger att ett helt cheerleaderlag har kommit in för att ta skydd från snöstormen och att de måste komma dit genast. Den tredje novellen handlar om Addie som är deppig för att hon har dumpat sin pojkvän men nu ångrat sig. På något sätt kommer dessa historier att flätas samman och en magisk julhelg infinna sig. 


Omdöme: Det här är lättsam läsning, det får man verkligen ge det och ibland är det ju precis något sådant som man vill ha. Man kanske inte orkar mer, man vill liksom slöläsa lite och då är det här perfekt. Jag köpte den här boken för två år sedan för att jag tänkte att den skulle hjälpa mig att komma in i lite julstämning men den blev aldrig läst. Den böev inte läst förra året heller, trots att tanken absolut fanns där. Men så kom äntligen året då det blev av och jag måste medge att den faktiskt ger lite julstämning. Men känns det inte som att just amerikanska böcker och filmer som handlar om julen får mycket mer julstämning än de som utspelar sig någon annanstans? Eller är det bara jag? Känns det inte som att julen är så mycket Mer där än här? Hur eller hur så betyder julstämning också ofta att det är sockersött och det är det här verkligen, nästan på gränsen till lite sliskigt sött. Det är klyschigt, förutsägbart, lite tröttsamt stereotypt och karaktärerna saknar i princip all form av djup. Juligt med andra ord. Om jag skulle rangornda novellerna så skulle jag nog säga att jag helt enkelt läste dem i fallande ordning. Lite långsam inledning kanske men uppskattade nog Jubilee mest ändå. Lite väl grabbigt i novellen av John Green med cheerleaders men gillade ändå att läsa den mer än vad jag gillade att läsa om karaktären Addie som jag kände ungefär noll sympati med. Om man vill ha något lättsamt och juligt så fungerar den här boken absolut. Såg att den kommit som film nu också men utan att ens ha sett den så rekommenderar jag såklart boken i förstaläget 😉


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av John Green: 
Förr eller senare exploderar jag
Pappersstäder
Katherine-teorin
Efter Alaska
Sköldpaddor hela vägen ner