Titel: Nu i ro slumra in
Författare: M.J. Arlidge
Antal sidor: 352 (Inbunden)
ISBN: 97891 7779 3250
Publiceringsår: 2018 (Original: 2016)
Serie: Helen Grace #5
Originaltitel: Little Boy Blue
Första mening: "Han såg ut som en fallande ängel."
Handling: När en man hittas strypt på en av Southamptons mest ökända sexklubbar får kriminalkommissarie Helen Grace en obehaglig överraskning. Offret för det brutala mordet visar sig vara en man hon känner. Han är en del av hennes mörka, hemliga dubbelliv. När ytterligare ett lik med koppling till Helen Grace hittas kan hon inte längre blunda för att det rör sig om något personligt, att mördaren har kännedom om hennes dubbelliv och vill att hon ska exponeras. Så hur ska Helen Grace ta fast mördaren utan att avslöja sig själv och sina hemligheter?
Omdöme: Ju mer de olika fallen får en tydligare koppling till Helen Grace desto mindre bra tycker jag att det blir. Det här är heller inte första gången som en utredning tangerar Helen Graces privatliv och jag börjar tröttna på att allt som hon rör vid blir vidbränt. Jag brukar inte gilla när deckare innehåller för mycket av polisernas privatliv men här är det nästan så att det har svängt åt andra hållet - att boken innehåller för lite av polisernas privatliv. Helen Grace har inget liv vid sidan om sitt jobb att tala om alls, förutom hennes "hemliga sida", så det blir ju att hon är på jobbet hela tiden. Hon sover inte ens. Så lite av något som kan kallas ett privatliv har hon. Och visst, i början av serien kändes det väl nytt med en huvudperson som inte var beroende av alkohol utan av att bli piskad eller dominerad men efter fem böcker så börjar även det bli tröttsamt. I den här boken ligger dessutom nästan all fokus på just BDSM och jag känner att det bara blir för mycket och för detaljerat. Jag vet liksom inte ens vad hälften av sakerna som de pratar om är för något och det känns heller inte som en grej som jag skulle vilja googla. Även journalisten Emilias personliga vendetta mot Helen Grace börjar kännas uttjatat, det är som att hon slåss mot en fiende som hon knappt minns varför hon hatar.
Men även den här boken har ju sina positiva delar såklart och den största fördelen är nog egentligen de korta kapitlena som gör att det är så väldigt lätt att tänka bara ett kapitel till, bara ett kapitel till, bara ett kapitel till. Fördelen med att det inte ägnas någon tid åt karaktärernas privatliv är också såklart att all fokus hamnar på utredningen och att det därmed blir ett högt tempo vilket i sin tur leder till att det känns som om man kan läsa ut boken i en enda sittning. Jag slog ändock inte igen boken med en positiv känsla då slutet inte riktigt föll mig i smaken. Missförstånd på missförstånd och kollegor som inte kan tala ut ur skägget och med varandra. Jag säger inte mer. Men som alltid kommer jag säkert att plocka upp även nästa bok om Helen Grace. Hoppet levet ännu om än i väldigt liten låga.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
Böcker som jag tidigare har läst av M.J. Arlidge:
Ole Dole (Helen Grace #1)
Bro bro breja (Helen Grace #2)
Dansa min docka (Helen Grace #3)
... får leken tåla (Helen Grace #4)
Författare: M.J. Arlidge
Antal sidor: 352 (Inbunden)
ISBN: 97891 7779 3250
Publiceringsår: 2018 (Original: 2016)
Serie: Helen Grace #5
Originaltitel: Little Boy Blue
Första mening: "Han såg ut som en fallande ängel."
Handling: När en man hittas strypt på en av Southamptons mest ökända sexklubbar får kriminalkommissarie Helen Grace en obehaglig överraskning. Offret för det brutala mordet visar sig vara en man hon känner. Han är en del av hennes mörka, hemliga dubbelliv. När ytterligare ett lik med koppling till Helen Grace hittas kan hon inte längre blunda för att det rör sig om något personligt, att mördaren har kännedom om hennes dubbelliv och vill att hon ska exponeras. Så hur ska Helen Grace ta fast mördaren utan att avslöja sig själv och sina hemligheter?
Omdöme: Ju mer de olika fallen får en tydligare koppling till Helen Grace desto mindre bra tycker jag att det blir. Det här är heller inte första gången som en utredning tangerar Helen Graces privatliv och jag börjar tröttna på att allt som hon rör vid blir vidbränt. Jag brukar inte gilla när deckare innehåller för mycket av polisernas privatliv men här är det nästan så att det har svängt åt andra hållet - att boken innehåller för lite av polisernas privatliv. Helen Grace har inget liv vid sidan om sitt jobb att tala om alls, förutom hennes "hemliga sida", så det blir ju att hon är på jobbet hela tiden. Hon sover inte ens. Så lite av något som kan kallas ett privatliv har hon. Och visst, i början av serien kändes det väl nytt med en huvudperson som inte var beroende av alkohol utan av att bli piskad eller dominerad men efter fem böcker så börjar även det bli tröttsamt. I den här boken ligger dessutom nästan all fokus på just BDSM och jag känner att det bara blir för mycket och för detaljerat. Jag vet liksom inte ens vad hälften av sakerna som de pratar om är för något och det känns heller inte som en grej som jag skulle vilja googla. Även journalisten Emilias personliga vendetta mot Helen Grace börjar kännas uttjatat, det är som att hon slåss mot en fiende som hon knappt minns varför hon hatar.
Men även den här boken har ju sina positiva delar såklart och den största fördelen är nog egentligen de korta kapitlena som gör att det är så väldigt lätt att tänka bara ett kapitel till, bara ett kapitel till, bara ett kapitel till. Fördelen med att det inte ägnas någon tid åt karaktärernas privatliv är också såklart att all fokus hamnar på utredningen och att det därmed blir ett högt tempo vilket i sin tur leder till att det känns som om man kan läsa ut boken i en enda sittning. Jag slog ändock inte igen boken med en positiv känsla då slutet inte riktigt föll mig i smaken. Missförstånd på missförstånd och kollegor som inte kan tala ut ur skägget och med varandra. Jag säger inte mer. Men som alltid kommer jag säkert att plocka upp även nästa bok om Helen Grace. Hoppet levet ännu om än i väldigt liten låga.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
Böcker som jag tidigare har läst av M.J. Arlidge:
Ole Dole (Helen Grace #1)
Bro bro breja (Helen Grace #2)
Dansa min docka (Helen Grace #3)
... får leken tåla (Helen Grace #4)
0 kommentar(er)
