Titel: Sorry
Författare: Zoran Drvenkar
Antal sidor: 409 (Inbunden)
ISBN: 97891 7461 2585
Publiceringsår: 2014 (Original: 2009)
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening:  "Det överraskar dig hur lätt det är att hitta dem."

Handling: De fyra vännerna Kris, Tamara, Frauke och Wolf bestämmer sig för att starta en byrå som ber om förlåtelse å andras vägnar. Människor är nämligen beredda att betala mycket pengar för att köpa sig ett renare samvete. Företaget döps till Sorry och gör succé. En klient visar sig dock vara en mardrömslik uppdragsgivare. När Wolf kommer till den bokade adressen hänger det en död kvinna uppspikad på en vägg och hon kommer sig visa bara bli det första offret. 

Omdöme: Det här är en bok som har stått i min bokhylla i flera år och nu var tiden tydligen kommen för att jag skulle ta tag i den. Min första reaktion är Nej... Min andra reaktion är Nja.. Min tredje reaktion är Ja men okej då.. Och när jag till sist har läst ut boken är jag lite kluven. Tyckte jag att den var bra? Jag vet faktiskt inte. Den är helt enkelt väldigt komplicerad och det tar ett tag för mig att bena ut de olika berättarrösterna. För det första innehåller den något så ovanligt som ett du-perspektiv, för det andra så växlar den både perspektiv och tempus i nästan varje kapitel och för det tredje så är det en väldigt invecklad historia som tar nästan hela boken att reda ut. Men det är ju också allt det här som gör den så speciell. Den här boken har egentligen inget gemensamt med den vanliga kriminalromanen mer än att det begås mord. Ju mer man läser desto mer klarnar det och man upptäcker att det förutom den officiella handlingen finns fler historier under ytan, att allt inte är så enkelt som det ser ut från första början. Det är svårt att förklara utan att spoila något och jag förstår att den här recensionen kommer att upplevas som rörig. Men boken är också lite rörig. Jag imponeras av att författaren har lyckats hålla alla perspektiv i luften och dessutom knyta ihop trådarna på slutet. Men jag ställer mig ändå frågan om det ändå inte är lite väl tillkrånglat? Det är framförallt det där Du-perspektivet som ställer till det för mig eftersom det gör att boken riktar sig till någon annan än mig, boken är liksom inte skriven för läsaren, och det blir lite extra konstigt när det visar sig att Du är mördaren. 

Som ni kanske märker så har jag inte riktigt lyckats reda ut mina tankar kring den här boken. Jag vet heller inte om jag skulle rekommendera den vidare. Jag tror att det här kan vara en sådan bok som man antingen hatar eller älskar eller så som jag, ställs helt frågande inför. Det gör den intressant. Men som läsupplevelse är jag fortfarande lite osäker. 


Betyg: 3/5