Titel: En bur av guld
Författare: Camilla Läckberg
Antal sidor: 371 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 2684
Publiceringsår: 2019
Serie: Fayes hämnd #1
Originaltitel: -
Första mening: ""Kan hon inte bara vara skadad?" sa Faye."
Handling: På ytan verkar Faye ha allt. En vacker dotter, en äkta make, en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm och väninnor att umgås med. Från att ha kommit från Fjällbacka utan någonting till att nu bo i huvudstaden och ha allt. Men det har haft sitt pris. För sin man Jacks skull har Faye givit upp sin karriär, sina drömmar och sina ambitioner och hon börjar alltmer känna sig som en fågel i en gyllene bur. Men så en dag rasar allt, fasaden rämnar med Jacks svek, och Faye ser sig själv stå barskrapad på gatan. Det är då hon bestämmer sig. Hon ska hämnas och det gruvligt.
Omdöme: När jag läste Camilla Läckbergs senaste bok i Fjällbackaserien, Häxan, blev jag positivt överraskad men även om jag inte hade särskilt höga förväntningar på den här boken så måste jag säga att den inte ens kunde leva upp till dem. Det här var helt enkelt inte bra. När jag läste så fick jag vibbar av Buthler & Öhrlunds serie om Christopher Silfverbielke och för er som är bekant med min blogg sedan tidigare vet att det inte är något positivt. En huvudperson med trasigt förflutet, som ser ner på andra, som är övermänsklig, som kan ta lagen i egna händer utan konsekvenser, som kan köpa sig fri från alla bekymmer och dessutom med en aldrig sinande sexlust. Det blir alltför långt ifrån en människa av kött och blod som går att relatera till, sympatisera eller ens förstå. Jag säger inte att man behöver gilla alla huvudpersoner man läser om, så är det ju inte, men däremot måste jag kunna känna att denna är på riktigt oavsett hur osannolikt allt annat kan verka. För mig blir Faye aldrig en människa med känslor.
Många har rosat den här boken för dess feministiska inriktning men jag måste ändå komma mer några kommentarer kring detta. För varför måste Faye hela tiden mäta sig med männen i sin omgivning? Varför är det så viktigt för henne att hämnas på deras planhalva? Varför sågs Faye som kul när hon var siffersmart och kunde dricka öl, som en man? Och varför måste hon vara så nedlåtande åt andra kvinnor som har satt sig i precis samma situation som hon själv? Det är som att Faye som huvudperson ses som en feministisk frontfigur för att hon beter sig som en man? Jag fattar att hon är självsäker, tar för sig, är smart och att hon blommar ut till sin fulla potential först när hon har brutit sig loss från mannen som har kuvat henne men jag tänker att diskussionen hade kunnat gå djupare än så.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
Böcker som jag tidigare har läst av Camilla Läckberg:
Mord och mandeldoft
Isprinsessan (Fjällbacka #1)
Predikanten (Fjällbacka #2)
Stenhuggaren (Fjällbacka #3)
Olycksfågeln (Fjällbacka #4)
Sjöjungfrun (Fjällbacka #6)
Fyrvaktaren (Fjällbacka #7)
Änglamakerskan (Fjällbacka #8)
Lejontämjaren (Fjällbacka #9)
Häxan (Fjällbacka #10)
Författare: Camilla Läckberg
Antal sidor: 371 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 2684
Publiceringsår: 2019
Serie: Fayes hämnd #1
Originaltitel: -
Första mening: ""Kan hon inte bara vara skadad?" sa Faye."
Handling: På ytan verkar Faye ha allt. En vacker dotter, en äkta make, en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm och väninnor att umgås med. Från att ha kommit från Fjällbacka utan någonting till att nu bo i huvudstaden och ha allt. Men det har haft sitt pris. För sin man Jacks skull har Faye givit upp sin karriär, sina drömmar och sina ambitioner och hon börjar alltmer känna sig som en fågel i en gyllene bur. Men så en dag rasar allt, fasaden rämnar med Jacks svek, och Faye ser sig själv stå barskrapad på gatan. Det är då hon bestämmer sig. Hon ska hämnas och det gruvligt.
Omdöme: När jag läste Camilla Läckbergs senaste bok i Fjällbackaserien, Häxan, blev jag positivt överraskad men även om jag inte hade särskilt höga förväntningar på den här boken så måste jag säga att den inte ens kunde leva upp till dem. Det här var helt enkelt inte bra. När jag läste så fick jag vibbar av Buthler & Öhrlunds serie om Christopher Silfverbielke och för er som är bekant med min blogg sedan tidigare vet att det inte är något positivt. En huvudperson med trasigt förflutet, som ser ner på andra, som är övermänsklig, som kan ta lagen i egna händer utan konsekvenser, som kan köpa sig fri från alla bekymmer och dessutom med en aldrig sinande sexlust. Det blir alltför långt ifrån en människa av kött och blod som går att relatera till, sympatisera eller ens förstå. Jag säger inte att man behöver gilla alla huvudpersoner man läser om, så är det ju inte, men däremot måste jag kunna känna att denna är på riktigt oavsett hur osannolikt allt annat kan verka. För mig blir Faye aldrig en människa med känslor.
Många har rosat den här boken för dess feministiska inriktning men jag måste ändå komma mer några kommentarer kring detta. För varför måste Faye hela tiden mäta sig med männen i sin omgivning? Varför är det så viktigt för henne att hämnas på deras planhalva? Varför sågs Faye som kul när hon var siffersmart och kunde dricka öl, som en man? Och varför måste hon vara så nedlåtande åt andra kvinnor som har satt sig i precis samma situation som hon själv? Det är som att Faye som huvudperson ses som en feministisk frontfigur för att hon beter sig som en man? Jag fattar att hon är självsäker, tar för sig, är smart och att hon blommar ut till sin fulla potential först när hon har brutit sig loss från mannen som har kuvat henne men jag tänker att diskussionen hade kunnat gå djupare än så.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
Böcker som jag tidigare har läst av Camilla Läckberg:
Mord och mandeldoft
Isprinsessan (Fjällbacka #1)
Predikanten (Fjällbacka #2)
Stenhuggaren (Fjällbacka #3)
Olycksfågeln (Fjällbacka #4)
Sjöjungfrun (Fjällbacka #6)
Fyrvaktaren (Fjällbacka #7)
Änglamakerskan (Fjällbacka #8)
Lejontämjaren (Fjällbacka #9)
Häxan (Fjällbacka #10)
0 kommentar(er)
