Titel: Tionde våningen
Författare: Christina Herrström
Antal sidor: 207 (Kartonnage)
ISBN: 97891 6388 0643
Publiceringsår: 2018
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Han håller handen under."

Handling: När Jorindes mamma flyttade till sin ungdomskärlek i USA blev Jorindes pappa så förkrossad att han lämnade allt och flyttade ut ensam till en liten ö. Kvar i lägenheten blev Jorinde. Vännerna tycker att Jorinde lever drömlivet som inte har några föräldrar som kan säga till henne vad hon får och inte får göra men de vet inte hur det är att försöka få matpengarna att räcka till eller hur det känns att ständigt oroa sig över att sin pappa kanske vill ta livet av sig. Jorinde har såklart sin bästa kompis Agnes och när Emanuel dyker upp kommer han med både mörker och ljus. Men hur ska Jorinde kunna räcka till för alla som behöver henne? Och vem vill hon vara? 

Omdöme: Gillade verkligen den här boken både språkligt och innehållsmässigt. Den är på många sätt sorglig, huvudpersonen Jorinde tvingas vara den vuxna i hennes relation till sina föräldrar. Hon tänker ständigt på att hon måste skydda dem, ta hand om dem och att de inte har någon annan än henne. Trots att hon nu bor ensam och att båda föräldrarna på sätt och vis har lämnat henne. Men boken blir aldrig sentimentalt sorglig, Jorinde håller huvudet högt och kämpar på. Hon kan trots allt skratta och ha roligt i sitt elände och mitt i alltihop träffar hon Emanuel som vänder upp och ner på allt och som också blir någon slags katalysator för henne där hon verkligen vågar ta in vad hon känner om sin situation. Deras relation känns varm och aldrig klibbig. De faller handlöst för varandra men inte på ett sätt som känns som en filmklyscha. Christina Herrström balanserar helt enkelt upp boken med alla känslor som den inrymmer på ett väldigt bra sätt och det tippar egentligen aldrig över åt något håll. 

Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Christina Herrström: 
Tusen gånger starkare