Titel: Vill inte, vill
Författare: Per Nilsson
Antal sidor: 215 (Inbunden)
ISBN: 97891 2971 0410
Publiceringsår: 2019
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Här, kolla min nyckelknippa."
Handling: Nora är en så kallad duktig flicka som har bra betyg, sköter sig och bryr sig om andra. Tills den dagen hon hugger en kille i pungen med en spetsig nyckel för att han tafsade på henne. Kanske väcker det något annat inom Nora. I hennes närhet finns också bästa kompisen Nadin som hon skulle göra allt för och kompisen Liv som hon skulle vilja vara lite mer som. Det finns andra personer också som Adam, Christian och Amina som också kommer att spela sina roller i den här berättelsen. Sedan finns det en författare också, som besöker en skola. Författaren heter Per Nilsson och när Nora ber honom att skriva hennes berättelse så kan han inte låta bli, det här måste höras.
Omdöme: Varför har jag en bild av Per Nilsson som poetisk, svårtillgänglig, fin och speciell? Det stämmer ju inte alls? Jag har liksom en bild av Per Nilsson som en författare som jag borde uppskatta och kanske till och med älska? Var kommer den här bilden ifrån? Visst är den väldigt bra skriven och visst sticker den ut lite stilmässigt men i övrigt är jag väldigt svalt inställd och kanske särskilt svårt har jag för den delen när han skriver in sig själv i boken? Jag har generellt sett svårt för när författaren kliver in i sin egen bok, sin egen litterära värld, eftersom då mystiken kring den världen försvinner och verk och författare kan inte längre ses som åtskilda. Hur mycket som faktiskt är sant i boken och hur mycket som är fiktion går såklart inte att veta och det spelar väl egentligen ingen roll tänker jag? Huvudsaken är väl att man tror att det kan ha hänt på riktigt och det har jag verkligen inga svårigheter med att se, om man tar bort delen med hämndplanen.
Värt att uppmärksamma är att trots mängden karaktärer som vi blir introducerade till i början så är det aldrig några problem med att minnas dem eller hålla isär dem, de har alla sina unika röster och berättelser och de känns verkligen som riktiga personer snarare än karaktärer. Jag kan dock undra lite om vissa av dem kanske blev lite överflödiga och om trådarna dem emellan verkligen var så pass viktiga att de var tvungna att knytas samman.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus & Omnible
Böcker som jag tidigare har läst av Per Nilsson:
Tvåan
Tre
Som hund som katt
Jag hatar kaniner och blommor och barn
Författare: Per Nilsson
Antal sidor: 215 (Inbunden)
ISBN: 97891 2971 0410
Publiceringsår: 2019
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Här, kolla min nyckelknippa."
Handling: Nora är en så kallad duktig flicka som har bra betyg, sköter sig och bryr sig om andra. Tills den dagen hon hugger en kille i pungen med en spetsig nyckel för att han tafsade på henne. Kanske väcker det något annat inom Nora. I hennes närhet finns också bästa kompisen Nadin som hon skulle göra allt för och kompisen Liv som hon skulle vilja vara lite mer som. Det finns andra personer också som Adam, Christian och Amina som också kommer att spela sina roller i den här berättelsen. Sedan finns det en författare också, som besöker en skola. Författaren heter Per Nilsson och när Nora ber honom att skriva hennes berättelse så kan han inte låta bli, det här måste höras.
Omdöme: Varför har jag en bild av Per Nilsson som poetisk, svårtillgänglig, fin och speciell? Det stämmer ju inte alls? Jag har liksom en bild av Per Nilsson som en författare som jag borde uppskatta och kanske till och med älska? Var kommer den här bilden ifrån? Visst är den väldigt bra skriven och visst sticker den ut lite stilmässigt men i övrigt är jag väldigt svalt inställd och kanske särskilt svårt har jag för den delen när han skriver in sig själv i boken? Jag har generellt sett svårt för när författaren kliver in i sin egen bok, sin egen litterära värld, eftersom då mystiken kring den världen försvinner och verk och författare kan inte längre ses som åtskilda. Hur mycket som faktiskt är sant i boken och hur mycket som är fiktion går såklart inte att veta och det spelar väl egentligen ingen roll tänker jag? Huvudsaken är väl att man tror att det kan ha hänt på riktigt och det har jag verkligen inga svårigheter med att se, om man tar bort delen med hämndplanen.
Värt att uppmärksamma är att trots mängden karaktärer som vi blir introducerade till i början så är det aldrig några problem med att minnas dem eller hålla isär dem, de har alla sina unika röster och berättelser och de känns verkligen som riktiga personer snarare än karaktärer. Jag kan dock undra lite om vissa av dem kanske blev lite överflödiga och om trådarna dem emellan verkligen var så pass viktiga att de var tvungna att knytas samman.
Betyg: 2/5
Köp den här: Adlibris & Bokus & Omnible
Böcker som jag tidigare har läst av Per Nilsson:
Tvåan
Tre
Som hund som katt
Jag hatar kaniner och blommor och barn
0 kommentar(er)
