Titel: Där kräftorna sjunger
Författare: Delia Owens
Antal sidor: 369 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 4831
Publiceringsår: 2020 (Original: 2019)
Serie: -
Originaltitel: Where the crawdads sing
Första mening: "Våtmark är inte samma sak som träsk."
Handling: Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne "Träskflickan" och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.
Omdöme: Oj, oj, oj vad den här har blivit hypad och älskad! Så efter de förväntningarna kan jag väl kanske inte bli annat än lite besviken? Den känslan som dröjer sig kvar efter läsningen är tyvärr att jag upplevde den som lite långsam? Det är så väldigt mycket djur, natur och våtmark att det nästan skymmer allt det andra. Samtidigt som det är där språket och historien är som allra bäst. Det är när huvudpersonen Kya är i samklang med naturen, när hon får vara i sitt rätta element som också boken kommer till sin rätt. Det är när boken tar oss ut från våtmarken, till staden till andra människor och till sist även till en rättegång som det känns som att den balanserar på en väldigt tunn lina och det märks så tydligt att det inte är där som varken Kya eller författaren kommer till sin rätt.
Huvudpersonen Kya är i sig en intressant karaktär med en stor dos integritet och självständighet. Samtidigt som hon längtar efter en tillhörighet och en samvaro med andra människor. Dock känns det som att författaren slarvar bort just det personlighetsdraget hos karaktären så fort hon beblandar henne med män, framförallt de två kärleksrelationer som Kya får uppleva. Då är det som att hon blir en helt annan person och går helt upp i deras känslor istället för att först och främst se till sig själv. Jag tycker att det är lite synd att historien tar just den vändningen, att det ska komma en manlig prins och rädda Träskflickan från sin svåra tillvaro i våtmarken. Och också på tal om det temat, epilogen? Den kan vi väl alla vara överens om att den borde ha strukits?
Betyg: 3/5
Köp den här: Adlibris & Bokus & Omnible
Författare: Delia Owens
Antal sidor: 369 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 4831
Publiceringsår: 2020 (Original: 2019)
Serie: -
Originaltitel: Where the crawdads sing
Första mening: "Våtmark är inte samma sak som träsk."
Handling: Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne "Träskflickan" och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.
Omdöme: Oj, oj, oj vad den här har blivit hypad och älskad! Så efter de förväntningarna kan jag väl kanske inte bli annat än lite besviken? Den känslan som dröjer sig kvar efter läsningen är tyvärr att jag upplevde den som lite långsam? Det är så väldigt mycket djur, natur och våtmark att det nästan skymmer allt det andra. Samtidigt som det är där språket och historien är som allra bäst. Det är när huvudpersonen Kya är i samklang med naturen, när hon får vara i sitt rätta element som också boken kommer till sin rätt. Det är när boken tar oss ut från våtmarken, till staden till andra människor och till sist även till en rättegång som det känns som att den balanserar på en väldigt tunn lina och det märks så tydligt att det inte är där som varken Kya eller författaren kommer till sin rätt.
Huvudpersonen Kya är i sig en intressant karaktär med en stor dos integritet och självständighet. Samtidigt som hon längtar efter en tillhörighet och en samvaro med andra människor. Dock känns det som att författaren slarvar bort just det personlighetsdraget hos karaktären så fort hon beblandar henne med män, framförallt de två kärleksrelationer som Kya får uppleva. Då är det som att hon blir en helt annan person och går helt upp i deras känslor istället för att först och främst se till sig själv. Jag tycker att det är lite synd att historien tar just den vändningen, att det ska komma en manlig prins och rädda Träskflickan från sin svåra tillvaro i våtmarken. Och också på tal om det temat, epilogen? Den kan vi väl alla vara överens om att den borde ha strukits?
Betyg: 3/5
Köp den här: Adlibris & Bokus & Omnible
0 kommentar(er)
