I det senaste numret av Svensk bokhandel (Sommarens böcker 2015) går det att läsa att ungefär hälften av förlagens försäljning när det kommer till bilderböcker är så kallade backlist och den andra hälften är nyheter. Det är en lite underlig fördelning tycker jag. När det kommer till skönlitteratur för vuxna är det ju alltid nyheter eller omtalade böcker som ligger på topplistorna? 

 

Jag tycker att det är tråkigt att siffrorna ser ut som de gör när det kommer till just bilderböcker eftersom det finns så mycket nya böcker som är bra, väldigt bra! Jag förstår att föräldrar, pedagoger, bibliotekarier och bokhandlare gärna väljer det som redan är känt och etablerat för att vara lite på den säkra sidan. Jag förstår om man som vuxen väljer det som man själv gillade som barn, för att på något vis försöka överföra den känslan. Men jag kan inte sticka under stol med att jag tycker att man är lite lat om man gör så, lite bekväm och framförallt lite förutsägbar. Jag tycker inte att det är något fel på de svenska barnboksklassikerna, tvärtom eftersom de har hållit genom så många generationer men samhället har ju förändrats sedan dess och barnens världsbild ser inte likadan ut som den gjorde då. Man ska absolut läsa klassiker, men försumma inte de nya böckerna för de har mycket att ge. Kanske är det bra att jämföra och samtala om de skillnader och likheter som finns? Kärnfamiljen, klassamhället, genus och jämställdhet är bara några av de teman som brukar representeras i bilderböckernas fantastiska värld.