Omdöme: Jag har tidigare läst den här boken på engelska men av någon anledning så verkar jag inte ha bloggat om den. När jag läste att Sandra Beijer skulle översätta boken så blev jag nyfiken, för vi alla vet ju hur svårt det kan vara att översätta en text och särskilt då poesi tänker jag. Men jag tycker att Sandra gör ett jättebra jobb, även om jag tycker mig minnas att jag gillade den bättre på engelska. Det är helt enkelt något som går förlorat när man tappar originalspråket här. Eller också så är det lite orättvist att läsa den på engelska först och sedan på svenska, om jag bara hade läst den svenska översättningen hade jag nog inte reagerat på att det var något som saknades. 

Till själva innehållet då så är det en del jag tycker är lysande och en del som jag bara tycker känns lite banalt. Det är en konst att kunna säga mycket med få ord och det tycker jag verkligen att Rupi Kaur bemästrar men ibland kan det bli lite för lättköpt i mina ögon. Samtidigt tycker jag att det är just den där känslan av att poesi här blir lättillgängligt som jag gillar. Poesi behöver inte vara svårt, det behöver inte funderas över i timmar, utan ibland räcker det att orden får stå i centrum. Jag tror att den här lilla oslipade diamanten helt enkelt kan vara en ingång till lite tyngre texter, om man får säga så.