Omdöme: Kära Cassiopeja Svensson, jag både hatar och älskar dig på samma gång. För ibland är det som om du är jag eller jag är du och ibland vill jag bara sluta läsa för att det gör så ont i magen när jag känner så som du känner och när jag ser att du tänker tankar som jag redan har tänkt. För mig är du så levande att vi skulle ha kunnat vara bästa kompisar om du fanns på riktigt, om du inte redan hade haft Agnes då.

 

För boken vinner mycket på den höga igenkänningsfaktorn, antagligen för att författaren är i samma ålder och har varit i kontakt med samma tankar. Det blir så ärligt och jag älskar ärligt. Jag älskar ärligt och naket och rått och meningar som inte följer de svenska skrivreglerna till punkt och pricka och som oftast sträcker sig över flera rader. Jag älskar bildspråk som det här: "Det finns inga ord. Inga ord kan rädda någonting. Inga jävla ord kan göra någonting bättre. Han försöker. Såklart. Men det är som att försöka sätta på plåster under vatten på ett snitt över halspulsådern."

 

För om boken vinner mycket på igenkänningsfaktorn så vinner den ännu mer på språket. Språket som vågar sticka ut och irritera och bita tag och begrava sig djupt inombords. Visst är det lättläst och lite "talspråkslikt" stundtals men jag tycker att det unika väger upp med råge. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva i denna recension, eftersom jag mest bara vill citera hela boken.. Det jag var rädd för var att slutet inte skulle hålla, att det skulle bli en klyschig bok med en kärlek vid första ögonkastet som sedan saknar brister. Jag borde ju ha förstått att Katarina Sandberg inte skulle ljuga för mig, när resten av boken är så ärlig. Jag behövde inte oroa mig, jag älskade slutet. Som allt annat med denna bok som ni kanske märker? Jag hoppas på att få läsa mer av denna begåvade och modiga författare.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon