Titel: Monster i knipa
Författare: Kalle Güettler, Rakel Helmsdal & Áslaug Jónsdóttir
Illustratör: Áslaug Jónsdóttir
Antal sidor: 32 (Inbunden)
ISBN: 97891 7299 9466
Publiceringsår: 2018
Serie: Stora Monster och lilla Monster #9
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 3-6 år
Första mening: "Det nappade bra idag."

Recensionsexemplar från Opal.

Handling: När Stora Monster kommer hem så är Luddmonstret där tillsammans med Lilla monster. Hur länge ska Luddmonstret stanna egentligen? Hon verkar så himla deppig och tråkig och Lilla Monster måste passa upp på henne hela tiden. Kan hon inte bara gå hem tänker Stora Monster? Då berättar Lilla Monster att Luddmonstret inte kan gå hem eftersom hon inte har något hem att gå tillbaka till. Då blir Stora Monster först jättearg men ganska snart börjar de båda fundera över vad som egentligen kan ha hänt Luddmonstret som gör att hon inte kan gå hem längre. 

Omdöme: Det jag nog gillar mest med böckerna om Stora Monster och Lilla Monster är hur känslorna porträtteras, att det känns ärligt och igenkännande. I det här exemplet vill till exempel inte Stora Monster att Luddmonstret ska flytta in till dem, hon har väl ett eget hem att gå tillbaka till? Och när Luddmonstret inte vill leka med klossarna så säger Stora Monstret "Men gå hem då din surpuppa" och tycker att Luddmonstret är där och stör när han vill ha uppmärksamhet från Lilla Monstret och det känns ju som helt naturliga känslor, vem har någon gång inte varit i en situation när någon drar ner stämningen? Men nu är det ju så att Luddmonstret inte kan gå hem eftersom hon inte har något hem längre. Det står aldrig varför hon inte har något hem och jag tycker att det är ett väldigt smart drag för då kan man dra de paralleller man vill eller har erfarenhet av. Som vuxen läsare kanske jag drar paralleller som ett barn inte drar och genom att inte uttryckligen säga varför Luddmonstret måste hitta ett nytt hem så kan man göra boken till det man behöver just då. Monstrena i boken funderar självklart över varför Luddmonstret behöver ett nytt hem och jag tolkar bilderna som att de tänker på bland annat stormar, bränder, vulkaner och krig. Det är lätt att dra paralleller till dagens flyktingsituation men man behöver inte göra det. Jag fastnade för att Luddmonstret hade bandage runt armen och plåster över ögat och tänker såklart genast på de allra värsta scenariorna. Jag hoppas inte att något barn relaterar till det jag spontant tänkte på men om de gör det så är det bra att boken finns som samtalsunderlag. Boken vann nyligen den isländska motsvarigheten till svenska Augustprisets kategori för bästa barn- och ungdomslitteratur och jag kan absolut förstå varför. 

När det kommer till bilderna så är de relativt enkla men med små medel så lyckas illustratören skapa olika känslor och ansiktsuttryck hos karaktärerna. Det enda jag egentligen inte gillar så mycket med boken är väl formatet, förstår inte riktigt varför den ska vara så lång och smal? Det är väl inget som är jättenegativt men jag ser heller ingen fördel med det. Vissa ord i texten är också markerade med annat typsnitt och annan storlek, vilket jag antar ska hjälpa läsaren att markera vissa ord vid högläsning? Det fungerar oftast väl men ibland tycker jag att det blir fel. Det är väl bara att läsa som man vill ändå tänker ni? MEN DET ÄR SOM NÄR NÅGON SKRIVER I VERSALER, är det bara jag eller skriker det inte en liten röst i erat huvud då? Det blir lite samma sak här, även om jag kan läsa boken som jag vill så är det ju ändå något som händer i huvudet när vissa ord sticker ut på ett eller annat sätt. Men som sagt, oftast är det faktiskt till hjälp och det är ju en väldigt liten detalj i sammanhanget ändå.


Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Kalle Güettler, Rakel Helstad & Áslaug Jónsdóttir:
Monsterbråk (Stora Monster och lilla Monster #2)
Monsterbesök (Stora Monster och lilla Monster #4)
Stora monster gråter inte (Stora monster och lilla Monster #7)

Böcker som jag tidigare har läst av Kalle Güettler:
Hämnd
Efter hämnden