Titel: Den stumma flickan
Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Antal sidor: 442 (Inbunden)
ISBN: 97891 3055961
ISBN: 97891 3055961
Publiceringsår: 2014
Serie: Sebastian Bergman #4
Originaltitel: -
Första mening: "Han vet inte vilken dag det är."
Recensionsexemplar från Norstedts.
Handling: En hel familj hittas brutalt skjutna med ett hagelgevär och Riksmord kallas genast in. Det blir en komplicerad utredning med många sidospår och trycket ökar när den enda misstänkta hittas skjuten med samma vapen som användes för att mörda familjen. Det finns dock ett vittne, tioåriga Nicole som var inne i huset när det hände men hennes spår slutar vid den stora skogen bakom huset. Nu handlar det om att finna henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Omdöme: Det är lite svängigt med den här serien, den ena boken är bladvändare medan den andra fokuserar på relationer snarare än mord. Jag hade sett fram emot den här boken länge men jag blir tyvärr lite besviken. För det första tycker jag att tempot är alldeles för lågt och trots att det sker flera bestialiskt mord så tycker jag att det tar lång tid för handlingen att förflytta sig framåt. Det händer ingenting. Riksmord kommer inte framåt. Och jag som har gillat Sebastian Bergmans nästan psykopatiska drag får här se honom ta fram mer mänskliga och kärleksfulla sidor av sig själv, något som jag inte uppskattar alls. Plötsligt har samtliga karaktärer blivit helylle och nästan grå. Torkel drömmer om ett liv i äktenskap. Billy tjatar på om bröllop. Vanja är barnsligt gnällig. Ursula som var huvudperson i det förra superspännande slutet är knappt med i boken. Vilka är de här karaktärerna och varför utvecklas de åt det här hållet?
Jag avr inte mycket för handlingen heller om jag ska vara helt ärlig. Den kändes inte så aktuell som många andra böcker inom samma genre som jag har läst nyligen? Eller också är det bara jag som helt har missat debatten om gruvorna och deras vara eller icke-vara. Sedan finns det ett stort minus till och det var att jag tidigt riktade misstankarna mot en karaktär som sedan visade sig vara inblandad i mordet. Jag gillar inte när jag inte står överraskad inför slutet.
Men trots att jag har gnällt mycket nu så är det ändå en välskriven bok och rent språkligt finns det inget att klaga på. En annan sak som jag tycker är positiv med det här författarparet är att de har skapat karaktärer som är enkla att komma tillbaka till. Jag behöver ingen större bakgrund till dem igen utan jag vet på ett ungefär vilka de är redan innan jag öppnar boken och det är verkligen bra när man stöter på så pass många karaktärer som en bokslukare gör. Jag hoppas att karaktärerna rycker upp sig till nästa bok för jag vill fortfarande veta hur det går för Sebastian Bergman och co. Och ja, jag erkänner att jag läste långt in på natten vilket inte händer särskilt ofta nuförtiden.
Betyg: 2/5
Böcker som jag tidigare har läst av Hjorth & Rosenfeldt:
Lärjungen (Sebastian Bergman #1)
Det fördolda (Sebastian Bergman #2)
Fjällgraven (Sebastian Bergman #3)