Himmelstrand
 
Titel: Himmelstrand
Författare: John Ajvide Lindqvist
Antal sidor: 411 (Inbunden)
ISBN: 917037 8003
Publiceringsår: 2014
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "På bristen känner man en människa."
 
Handling: Fyra familjer vaknar upp en morgon på campingen där de gick och la sig men när de stiger upp så möts de av en tomhet. Det finns ingenting, förutom fyra husvagnar med tillhörande bilar, en blå himmel och en grön gräsmatta som sträcker sig så långt ögat kan nå. Allt är borta. Har de dött och kommit till himlen? Eller till helvetet? Eller är det bara någon som har spelat dem ett väldigt avancerat spratt? Frågorna hopar sig och inga svar ges, det enda de har nu är varandra. Och är det verkligen något de kan lita på?
 
 
Omdöme: Hatar jag eller älskar jag den här boken? Berör den mig eller lämnar den inte ett spår efter sig? Är det en bladvändare eller är den seg? Alltihop och ingenting på en och samma gång skulle jag vilja svara, jag vet helt enkelt inte. Jag känner mig lika förvirrad och utelämnad som karaktärerna i boken. Jag förstår ingenting. 
 
Trots att det är rätt många karaktärer att hålla reda på, det är trots allt fyra familjer som får ta ungefär lika mycket plats, är det aldrig svårt att hålla isär dem. De beskrivs på ett verklighetstroget sätt och deras agerande blir trovärdigt med hjälp av den bakgrundsfakta som sakta fylls på när karaktärerna går tillbaka i sina minnen. Det är också det här som gör att den blir lite seg, för det händer väldigt lite sett till antalet sidor. Det mörka är endast ett hot i horisonten och de figurer som så småningom dyker upp får jag inte uppfattningen är särskilt läskiga. Jag ser de vita gestalterna som Hattifnattarna från Muminböckerna, det är svårt att ta dem på allvar då känner jag. Ytterligare en anledning till att boken känns lite utdragen är att allt utspelar sig under en dag, om jag har förstått det hela rätt. Vilket i och för sig borde göra att det känns som om det händer saker hela tiden under dagen men det gör det som sagt inte.
 
Boken beskrivs som en skräckroman och det som ska symbolisera skräck är inte monster eller spöken utan vad jag antar är människornas eget inre. Samt den där avsaknaden på andra väsen, att vara ensam i den största av all tomhet. Ensamhet. Ganska tidigt i boken undrade jag hur författaren skulle rodda hem slutet och det undrar jag fortfarande. Jag lämnas med mer frågor än svar och det är det som gör att jag har en lite bitter eftersmak efter att ha läst ut boken, jag känner mig inte klar. Trots antalet sidor så känns det som om jag inte har fått det slut som jag förtjänar, om man nu som läsare förtjänar något slags slut alls. Jag personligen uppskattar öppna slut, slut där man som läsare själv får välja eller med hjälp av ledtrådar lista ut slutet men det här slutet gör det omöjligt för mig att fantisera ihop ett slut. Fantasi är nämligen en bristvara hos mig, trots att jag läser så mycket böcker. Allt jag tänker när jag slår ihop boken är: Jaha, men vad hände med hunden och katten? Och med bönderna? Och varför var Himmelstrand där? Och vad hände med resten av alla karaktärer? Och vad är meningen med det hela? Och varför just dessa fyra familjer? Frågor som jag aldrig kommer att få svar på.
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon
 
Böcker som jag tidigare har läst av John Ajvide Lindqvist:
Människohamn
Pappersväggar
Låt den rätte komma in
Hanteringen av odöda
#1 - Elina

Ja - visst är väl den svår att ge ett omdöme. Vad tycker man? Kommer man tycka annorlunda om man får tänka ett tag till, eller vad händer med ens känslor för just denna bok? Det är jättesvårt! Jag fick en känsla att ändå landa i när jag fick bekräftat att det kommer minst en till bok som är "fristående" den här. De kommer eventuellt ha ganska lite med varann att göra, men det låter ytterst intressant i varje fall (men varför har inte detta varit tydligare kan jag också känna (alltså att det kommer en fristående!)?).

Svar: Ja, den är verkligen speciell men det är det som gör att jag gillar den så mycket ändå. Att den liksom hänger sig kvar så pass länge och så pass mycket.
Carolina Edvinsson