Omdöme: Första gången jag läste den här boken blev jag helt såld. Andra gången jag läste den började tyvärr ett litet tvivel om dess storhet att gro och nu kommer jag inte ifrån känslan att det trots allt är något som skaver. Jag är inte lika säker på texten längre utan tycker att den känns lite för komplicerad och tillkrånglad? Som en sekvens som lyder "- Men ÅHHH! säger Janne. Sluta förstör! Rösten är arg." Vi förstår ju på vad och hur Janne säger det att han är arg, det behövs ingen ytterligare förklaring. Däremot gillar jag själva idén med gränslandet mellan verklighet och fantasi och att de båda barnen möts i en gemensam tankelek. Jag tolkar också bokens karaktärer som att Jojo är yngre än Janne och att Jojo verkligen ser upp till och vill leka med Janne medan Janne tycker att Jojo är lite barnslig. Därför är det fint att Janne till sist helt går upp i Jojos lek. Bokens illustrationer går i ganska dova färger och även om de till viss del ljusas upp när det handlar om fantasileken med slottets alla rum så hade jag nog gärna sett en ännu tydligare kontrast.