Omdöme: Jag har läst och gillat de tidigare böckerna i Ölandskvartetten även om jag inte minns så mycket kring vad de handlar om, därför kan det väl ses som om jag har läst böckerna fristående från varandra och det har fungerat bra. Den enda figuren som har figurerat i samtliga är väl Gerlof och inte ens han har alltid haft särskilt stora roller, även om han är en huvudkaraktär i just denna. De smått övernaturliga inslagen som har funnits i de tidigare böckerna återfinns inte heller i den här.

 

Som sagt så tycker jag definitivt att boken är bra men den tog mig inte med storm, faktum är att det tog ganska lång tid att läsa den och jag vet inte om det beror på mig eller på boken. Förmodligen på mig. Det var kanske inte rätt bok för mig just nu. Gerlof som tidigare har varit en storfavorit hos mig är i den här boken lite väl gammal och så bedriver han egna privatspaningar, ni som har hängt med lite i bloggen vet att jag nästan är lite allergisk mot sådant. Nu är inte det här en renodlad deckare och ska heller inte vara så jag har lite överseende med Gerlofs egna små äventyr.

 

Karaktärerna tycker jag inte riktigt kommer fram och hela familjen Kloss är som en renodlad skurk som måste bekämpas, de blir helt enkelt lite för mycket. Berättelsen drivs även fram av Jonas som är runt tolv år och genom hans perspektiv blir det lite mer driv och lite mer känslor, när alla andra representerar ren ondska. Fokus skiftar även ibland bakåt i tiden till Hemvändarens liv och vi får förståelse för varför han är så full av hämndlystnad. Boken tjänar på de korta kapitlen och de många perspektiven för att inte berättelsen ska tappa fart, även om jag själv tyckte att det gick lite segt och att den innehöll lite för många sidor. Nu ser jag fram emot vad Johan Theorin ska hitta på härnäst. Det får gärna fortsätta att utspela sig på Öland.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

Skumtimmen (Ölandskvartetten #1)

Nattfåk (Ölandskvartetten #2)

Boldläge (Ölandskvartetten #3)