Titel: Skumtimmen
Författare: Johan Theorin
Antal sidor: 397 (pocket)
Första mening: "Muren var byggd av stora runda stenar täckta av gråvit lav, och den var lika hög som pojken."

En liten pojke försvinner en dimmig
sensommardag i början av sjuttiotalet på Öland,
trots massiva sökinsatser
hittas han inte

och man tar för givet att han har drunknat.

Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett underligt samtal,
hennes far Gerlof Davidsson har fått ett brev
som innehåller en liten pojkes sandal
och motvilligt återvänder återvänder hon till Öland
för att försöka ta reda på
vad som egentligen hände hennes son.

Det går ett rykte i byn om Nils Kant,
som en gång satte skräck i en hel by
men som nu är död och begraven,
sägs han i alla fall vara.

Det finns de som påstår sig ha sett honom
vandra omkring på Alvaret i skydd av skumtimmen.

Johan Theorin slog mig med häpnad,
jag hade inga höga förväntningar
men jag tror inte att mina lovord har med det att göra.

Boken pendlar mellan två handlingar, två tidseror
och den är mycket välskriven.
Det är ingen renodlad deckare
men det gör den snarare bättre än sämre.

Kan vara bland mina favoriter, på den svenska sidan.