Titel: Spegelmannen
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 523 (Inbunden)
ISBN: 97891 0016 4218
Publiceringsår: 2020
Serie: Joona Linna #8
Originaltitel: -
Första mening: "Genom klassrummets smutsiga fönster ser Eleonor hur den hårda vinden för med sig stoft längs vägen och tvingar träd och buskar att böja sig."

Handling: En ung kvinna försvinner när hon är på väg hem från skolan. Fem år senare hittas hon mördad på en lekplats mitt i Stockholm. Via övervakningskameror lyckas Joona Linna spåra ett ögonvittne. När det visar sig att vittnet är en psykiskt sjuk man som inte har några som helst minnen av det han såg tar Joona kontakt med hypnotisören Erik Maria Bark.

Omdöme: Jaha, återigen får Lars Kepler mig att sitta uppe och sträckläsa alldeles för sent på kvällarna! Återigen en bok med väldigt högt tempo. Återigen en bok som håller läsaren på halster från första till sista sidan. Återigen en bok som eventuellt frossar lite mycket i råa beskrivningar och våld. Återigen en bok om en hänsynslös seriemördare. Återigen en bok som gör att jag lägger allt annat på paus för att kunna läsa den i nästintill ett svep. Som ni förstår vid det här laget så gillade jag den väldigt mycket. Jag var lite orolig på slutet att inte alla trådar skulle knytas ihop, det fanns helt enkelt många frågetecken om hur allt egentligen hade gått till, men jag tycker att jag fick svaren på det mesta och trots det osannolika med hela alltet så köper jag det rakt av. Drivet framåt är det med andra ord inget fel på, däremot kanske karaktärsbeskrivningarna får lida för det. För återigen är det också så att vi inte kommer karaktärerna så mycket närmre, de förblir namn och fasad, och jag har liksom alltid i den här serien svårt att minnas vad som egentligen hände sist.

Men det är en väldigt våldsam handling och i viss mån kan jag hålla med om att våldet inte tillför handlingen särskilt mycket och att det bitvis gör att man tappar övertygelsen om att det kanske kan ha hänt på riktigt, det blir liksom lite för överdrivet. Men det är ju också lite skönt att läsa en sådan här hemsk bok och känna att det här inte kan hända, särskilt när man lägger ifrån sig den. Som ni vet så gillar jag ju det lite överdrivna, fastnar ofta för utmärkande seriemördare, och det får jag verkligen i den är boken. Jag blev ju väldigt fast i när Lars Kepler skrev om Jurek (som jag ju för övrigt fortfarande hoppas återkommer framöver) men här är en stark kandidat till ny minnesvärd fiende. Jag fastnade verkligen för den psykologiska kopplingen, även om jag inte vet hur pass långt ifrån verklighetstroget det är, och det är skrämmande att fundera över hur det mänskliga psyket kan fungera. 

Jag har egenligen bara en fråga, när kommer uppföljaren?