Det som inte dödar oss
Titel: Det som inte dödar oss
Författare: David Lagercrantz
Antal sidor: 505 (Inbunden)
ISBN: 97891 1306 0736
Publiceringsår: 2015
Serie: Millennium #4
Originaltitel: -
Första mening: "Frans Balder hade alltid betraktat sig som en usel far."

Handling: Tidskriften Millennium har fått nya delägare som ska rädda upp den ekonomiska krisen, dock inte helt ovillkorat ska det visa sig. De nya ägarna anser att Millennium bör hitta en mer modern och kommersiell inriktning. För att undvika att tvingas rikta in tidningen åt det hållet letar stjärnjournalisten Mikael Blomkvist efter nästa stora scoop. En dag ringer professorn Frans Balder och hävdar att han sitter på topphemlig information om den amerikanska underrättelsetjänsten. Det är tack vare detta som Mikael Blomkvists vägar återigen korsas med Lisbeth Salander som tycks medverka i en stor hackerattack till synes utan någon särskild anledning, eller ligger det egentligen något eget motiv bakom? 

Omdöme: Det tog ett par år men nu har även jag läst den omtalade uppföljaren till Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Recensionerna har överlag varit svala har jag läst mig till nu i efterhand men jag måste säga att om man går in i läsningen medveten om att det är en annan författare som bara har fortsatt i ett redan etablerat universum så är det här en väldigt bra och välskriven deckare. Man får tycka vad man vill om allt det här med att David Lagercrantz till viss del stjäl miljöer och karaktärer och huruvida det är rätt eller fel men om man läser boken som ett fristående verk, i den mån det nu går att koppla ifrån den, så tycker jag att det är en bra deckare. Det var så pass länge sedan jag läste de tidigare delarna i Millenniumtrilogin och till skillnad från många andra så var det inga böcker som golvade mig totalt och därför tycker jag väl heller inte att det gör så mycket att David Lagercrantz gör intrång i det författarskapet. Jag minns inte ton och språk tillräckligt tydligt från Stieg Larsson att jag reagerar på att det här är annorlunda.

David Lagercrantz är en bra författare och han använder de redan etablerade karaktärerna med respekt. Jag tycker liksom att hela grejen med en fortsättning på Millenniumtrilogin har gjorts så bra som det har kunnats och jag tycker att val av författare från förlagets sida är skickligt gjort. Men om man nu läser boken som en vanlig fristående svensk deckare så kan jag tycka att den är bra skriven men att det kanske går in lite väl detaljerat på teknik och organisationer som gör att boken tappar fart och jag tappar koncentrationen. Den är också lite för lång, stundtals kan den bli lite segdragen och kanske att författaren hade kunnat lita lite mer på läsaren när det kommer till information som framkommer i de tidigare böckerna. För även om man ska se den utifrån som en fristående bok, i och med att det är en annan författare och det utspelar sig en tid efter trilogin avslutats, så är den väldigt ihopkopplad med de tidigare delarna så man ska absolut ha läst böckerna av Stieg Larsson innan man ger sig på den här. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker jag tidigare har läst av David Lagercrantz:
Jag är Zlatan Ibrahimovic
Fredagsfråga - Barn och läsning

Det är fredag och det är fredagsfråga och den här veckan lyder den Har ni några tips för att få barn att tycka om läsning? Och som skolbibliotekarie/barnbibliotekarie känner jag lite att det här är en fråga som jag tjatar om dagligen och som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Nu är jag ju dock föräldraledig så jag tänker bara koka ner det till tre tips. 

- Högläsning. I alla åldrar.

- Var en läsande förebild. Det ska synas att du läser, det räcker inte att säga det. Berätta om vad du har läst.

- Ha böcker synligt och tillgängligt. Hemma kan du ha bokhögar lite överallt. Gå till biblioteket och botanisera. Om du är lärare så ha alltid en bok med dig i handen mellan klassrummen. Ställ upp lite böcker här och var. Låt dem ta plats helt enkelt.

Förra läsambassadören Anne-Marie Körling tycker jag skriver bra om läsning, tips tips!


Dansa min docka
Titel: Dansa min docka
Författare: M.J. Arlidge
Antal sidor: 374 (Pocket)
ISBN: 97891 7461 8075
Publiceringsår: 2017 (Original: 2015)
Serie: Helen Grace #3
Originaltitel: The Doll's House
Första mening: "Ruby vred och vände sig i sängen efter en natt med störd sömn."

Handling: En ung kvinna vaknar upp i en mörk och kall källare utan att ha en aning om hur hon hamnade där eller vem som är hennes kidnappare. Hennes familj är först tveksamma till om de ska anmäla henne försvunnen eftersom det verkar som om hon har givit sig av frivilligt då hon har packat en väska och skickat meddelanden. Det som får dem att ändå reagera är att hon har glömt sin inhalator som hon aldrig lämnar lägenheten utan. I samma veva upptäcks ett nedgrävt lik på en strand inte långt därifrån och fallet ger Helen Grace kalla kårar eftersom kvinnan inte är anmäld saknad utan familjen tror att hon fortfarande lever. De har nämligen tagit emot meddelanden under flera års tid, något som de nu får veta har skett från graven. 

Omdöme: Om ni vill ha en snabbläst bladvändare så kan jag verkligen rekommendera den här boken. Jag läste ut den på en dag i princip. Korta kapitel. Mycket som händer. Tidspress. Seriemördare. Samtliga ingredienser som jag gillar. Jag har gillat alla tidigare böcker om Helen Grace men kanske att den här haltar lite mer än de tidigare. Det är en del frågor som vi aldrig får svar på. Som hur mördaren får ut dem ur lägenheten? Och motivet är en aningen svagt kan jag tycka och då brukar jag ändå vara väldigt förlåtande när det gäller just seriemördare, tillvägagångssätt och motiv eftersom det ju alltid blir lite over the top. Det är stort fokus på fallet och poliserna som privatpersoner snuddar vi bara på ytan. Minst information får vi nog om huvudpersonen Helen Grace som fortsätter att vara något av en gåta. Poliserna runtomkring tar ändå kliv framåt i sina liv medan Helen Grace mest står och stampar på samma ställe. Det har känts okej fram tills nu men i nästa bok kanske jag vill se i alla fall någon form av personlig utveckling. 

Jag tycker att det här är en väldigt underhållande deckare och en serie som får mig att längta till att läsa nästa del. Jag känner mig aldrig, i alla fall inte hittills, rädd för att bli besviken. Det här är en författare som jag vet levererar bladvändare och som skriver deckare som passar perfekt för mig när jag vill ha något snabbläst, underhållande och spännande. Så om ni inte redan har kommit i kontakt med den här serien så tycker jag att ni ska testa den direkt. Rekommenderar!  


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av M.J. Arlidge:
Ole Dole (Helen Grace #1)
Bro bro breja (Helen Grace #2)