Tjockdrottningen
 
Titel: Tjockdrottningen
Författare: Moa Herngren
Antal sidor: 409 (Inbunden)
ISBN: 97891 1307 2111
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Annie Ek såg ut mot balkongen och utsikten som hon bara anade svaga konturer av men som hon visste fanns där i mörkret."

Handling: Annie Ek väger över 200 kilo och lever isolerad i sin lägenhet där hon dövar ensamheten med ballerinakex och genom att drömma sig bort till ett annat liv genom Facebook och Instagram. En dag blir hon kontaktad av Tv-redaktören Camilla Willdow som övertygar Annie om att vara med i den nya Tv-serien Du är vad du väger. Annie blir så desperat efter Camillas vänskap att hon till sist tackar ja till att medverka och kommer så småningom att bli Tjockdrottningen med hela svenska folket. Men även om Annie går ner nästan 150 kilo och får mediernas bekräftelse känner hon sig fortfarande som samma Annie inuti, ingenting har egentligen förändrats, men kanske kan kärleken få henne att se sig själv på ett annat sätt igen.

Omdöme: Det här är den första boken som jag läser av Moa Herngren och jag känner att jag fick ungefär vad jag förväntade mig. Det är en lysande samtidsskildring som är skriven på ett väldigt lättillgängligt sätt. Det känns som om språket flyter på hela tiden och det blir aldrig någonsin tungrott. Det känns nästan lite som en chic lit, fast helt tvärtom. Karaktärerna känns väldigt platta och stereotypa men det gör egentligen inte så mycket i den här berättelsen, det gör bara det hela ännu tydligare och ännu mer vridet. Alla är extrema på sitt sätt och det är väl lite det som krävs för att skapa en cynisk komedi. 

Det är väl inte direkt en bok som jag kommer att bära med mig under en längre tid men det var helt klart underhållning för stunden. Jag som sällan läser den här typen av böcker kände också att det var ett skönt avbrott mot det gamla vanliga, något annorlunda helt enkelt. Jag vet inte vad mer jag ska skriva än att den kändes som en helt okej läsupplevelse. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Vi mot er

Titel: Vi mot er
Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 519 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 0925
Publiceringsår: 2017
Serie: Björnstad #2
Originaltitel: -
Första mening: "Har du sett en stad falla?"

Recensionsexemplar från Forum.

Handling: Några månader har gått sedan de fruktansvärda händelserna skedde som skakade Björnstad i grunden och delade staden på mitten, en sida som tog Kevins parti och den andra som ställde sig bakom Maya. Nu har de båda sidorna börjat närma sig varandra i kampen mot den gemensamma fienden i form av grannstaden Hed. Rivaliteten mellan städerna växer till en kamp om pengar, makt och överlevnad. Det kommer att sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Omdöme: Nu har jag haft lite tid att andas efter den här boken och det börjar väl bli dags att skriva vad jag tycker om den, som om det ens skulle behövas? Jag älskar Fredrik Backman, så nu vet ni hur den här recensionen kommer att låta i fortsättningen. Jag älskar Fredrik Backman på den nivån att jag inte längre kan rekommendera hans böcker till andra eftersom jag blir så oerhört irriterad och faktiskt ganska arg om jag sedan får höra att de inte blev golvade av läsningen, att de inte låg i fosterställning och grät eller för den delen skrattade rakt ut. Därför håller jag numera hans böcker för mig själv. Men jag kan såklart också vara kritisk och kanske blev jag inte riktigt lika påverkad av Vi mot er som jag blev av Björnstad men är inte det lite av en regel snarare än undantag med uppföljare så jag borde ju inte bli så förvånad. Hur eller hur så fällde jag några tårar även till den här boken och han är fortfarande den enda författaren som någonsin har fått mig att gråta. Framförallt är det när han skriver om föräldraskap och förälderns kärlek till ett barn som rör mig så djupt. JAg vet inte vad det beror på, det är som om han vet exakt vilka knappar han ska trycka på.

Rent objektivt kan jag förstå de som har svårt för hans språk och de som fastnar för att han nästan skriver en på näsan med sina ord snarare än att låta handlingen drivas framåt. Objektivt kan jag se och förstå men jag kan absolut inte ta in det känslomässigt, jag kan inte värja mig och trots att jag också kan bli lite irriterad när det blir för många upprepningar så står jag ändå där skyddslös och hudlös. Jag tycker att han skriver för jävla bra helt enkelt. Vad mer behöver jag säga?
  

Betyg: 5/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Fredrik Backman:
Saker min son behöver veta om världen
En man som heter Ove
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Björnstad (Björnstad #1)

Måndagens Movie: Bad moms

Titel: Bad moms
Premiär: 12 augusti 2016 (Sv)
Längd: 100 min
Genre: Comedy
Medverkande: Mila Kunis, Kathryn Hahn & Kristen Bell
Betyg på Imdb: 6,2
Länk till IMDB

Handling: Amy har ett lyckligt äktenskap, en blomstrande karriär, högpresterande barn och 365 perfekta hårdagar om året. Utåt sett har Amy det perfekta livet men under ytan bubblar det snart över av alla krav och hon befinner sig på bristningsgränsen till vad hon klarar av att hantera. Men vad skulle egentligen hända om hon gjorde precis som hon själv ville för en gångs skull? Om hon bara struntade i alla förväntningar? Amy får kontakt med två andra mammor i samma situation och tillsammans bestämmer de sig för att börja leva livet.

Omdöme: Finns det någon film tillgänglig gratis på en play-funktion som faktiskt håller måttet? Än så länge har jag inte hittat någon. Jag skulle dock ha en film att slöttitta på lite eller egentligen kanske mest ha som bakgrundsljud och till det fungerar väl den här filmen egentligen perfekt, man behöver inte följa med i handlingen för att se vartåt det barkar. Ungefär så i alla fall. Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite besviken, trots att jag visste att det inte skulle vara någon höjdare, för det känns som en grabbfilm med kvinnliga skådespelare. Själva tanken på mammor som spårar ur kan väl vara god men då tycker jag inte att det ska göras på ett sätt som blir stereotypt grabbigt.