Omdöme: Jag kände att jag behövde en lättsmält bok som inte krävde alltför mycket av mig och det var precis vad jag fick. På så sätt följer den här boken även hennes tidigare mallar. Det är ingen avancerad mordhistoria vi  som läsare bjuds på och den utspelar sig dessutom inom loppet av några timmar, med undantag för vissa tillbakablickar några månader tillbaka i tiden. Jag säger inte att det är fel med sådana här böcker, ibland är det precis vad som behövs, men det imponerar ju inte särskilt heller. Jag började på den här boken idag och jag slutförde den idag. Det handlar inte bara om sidantal när sådant händer, utan boken är väldigt luftig och rapp överlag med korta kapitel.

 

Jag har tidigare gnällt på karaktärerna i Sofie Sarenbrants böcker, eller snarare bristen på intressanta karaktärer eller målande personporträtt för jag känner inte något för någon i hela boken. Det är Emma Sköld som främst är i fokus samt hennes syster Josefin men jag klarar inte av någon utav dem. Eftersom det här ska bli en serie, varav det här är den andra boken, kan jag tycka att det är okej att karaktärerna får växa fram och ta lite plats i taget men efter två böcker har jag fortfarande inget grepp om dem. Jag tror att boken helt enkelt blir lite för kort och lite för luftig. Jag brukar aldrig klaga på varken miljöbeskrivningar eller karaktärer, för jag tycker ofta att det är ointressant att läsa om, men här är det alldeles för lite av den senare varan.

 

För mig hamnar den här i vad jag kallar Camilla Läckberg-facket, en lättläst bok som ger några timmar enkel underhållning. Det är främst enkelheten som irriterar mig, att det känns som en bok som går att skriva ihop på ungefär samma tid som det tog för mig att läsa den. Förlåt för hårda ord. Det enda den möjligtvis gav mig var en lust att gå ut och springa, för en stor del av boken ägnades åt Josefin som sprang loppet och vad hon tänkte och hur långt det var kvar och helt enkelt en massa löparsnack ur hennes perspektiv - som jag i och för sig inte riktigt vet hade med historien att göra men ändå, utan det hade ju boken blivit ännu kortare.

 

Men nu tycks det som om jag avskydde boken och det gjorde jag verkligen inte, jag läste den ju trots allt och det var ingen pina. Det är en bok för hängmattan helt enkelt eller stranden eller balkongen eller vart ni nu vill läsa. Dessutom tycker jag att den här boken är ett lyft gentemot hennes tidigare.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

 

 

 

 

 

Omdöme: Det här är en sådan recension där jag inte ens vet vart jag ska börja.. Men om vi börjar med en förklaring till bilderna så representerar den första en typisk dialog i den här boken och den andra anledningen till att den här boken är så pass lång som den är. För att börja i ordning och nämna något om dialogerna så tycker jag att de är under all kritik, vem säger sådär? De är liksom inte roliga någonstans, var lite seriösa istället. Den andra delen är längden på boken som hade kunnat kortas ner med jag vet inte hur många sidor, helt plötsligt slänger författarna in en historialektion? Vad tillför det handlingen? Nej, just det ingenting. Det finns fler exempel än de där historielektionerna..

 

Jag vet inte om det är mitt fel som hade för höga förväntningar, men när jag läser ord som psykopat och så vidare så blir jag genast intresserad av boken. Den här psykopaten i form av Silverbielke kan jag inte tycka är intressant på något plan alls, tyvärr. Han blir för sjuk, för kall och helt enkelt för äcklig. De andra karaktärerna är heller inte särskilt intressanta, den här Jacob Colt till exempel som ska föreställa någon sorts huvudperson trots att han knappt gör något i boken alls förutom representerar hur lite polisen är trion på spåren. För vad gör polisen? Ingenting! Kanske hade de behövt lite mer kvinnlig envishet i kåren, för på tal om kvinnor så representeras samtliga av att antingen vara någons fru, en hora eller en "bitchig jurist med feministsnack" - det är de kvinnor som finns! Att sedan nästan samtliga blir förnedrade eller våldtagna gör ju inte saken bättre. Jag blir helt enkelt less på mansdominansen.

 

Och som sagt så blir det lite väl mycket utsvängningar boken igenom, hade författarna skalat bort allt som inte för handlingen framåt eller bidrar till ytterligare förståelse så hade boken blivit kortare och förmodligen mycket bättre. Jag vill ju inte avslöja för mycket av handlingen men ja, det dör en hel del människor vilket det inte ens lyfts på ögonbrynet åt och även det gör mig en smula irriterad.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon

 

 

 

Här tänker jag mig en serie á la Morden i Midsomer. Engelsk glesbygd. Någon polis. Något mord. Ja men ni hajar? Lite mysdeckare sådär.