The hate u give
 
Titel: The hate u give
Författare: Angie Thomas
Antal sidor: 447 (Häftad) 
ISBN: 97891 2715 0287
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Jag borde inte ha följt med på den här festen."

Recensionsexemplar från Natur & Kultur.

Handling: Starr Carter är sexton år och lever i två olika världar, hon bor tillsammans med sin familj i den fattiga förorten men går på en fin privatskola inne i stan. En kväll när hon har varit på fest och sitter i en bil med sin barndomsvän Khalil blir hon vittne till hur han blir skjuten helt oprovocerat av en polis. Efter det är det många som tycker till om hur Starr borde reagera och agera. Det finns de som vill att hon ska vittna och stå upp för Khalil medan det finns andra som helst tystar ner det som hände. Oavsett vilket val hon gör kommer det att få konsekvenser för människorna som hon har vuxit upp med. 

Omdöme: Jag kanske läste den här boken under en oförtjänt tid, för jag blev inte alls så golvad av boken som jag hade föreställt mig att jag skulle eller borde bli efter att ha läst några recensioner om den. Jag har ju haft något av en lässvacka, vilket tydligt gick att se på förra månadens sammanfattning, och så går jag och börjar på den här boken. Den kanske helt enkelt hade tjänat på att jag hade läst den mer sammanhängande och med mer inlevelse, inte med hjärnan påkopplad på andra tankar. Rent objektivt kan jag ju se att det är en bra och framförallt viktig bok som tar upp ett ämne som i alla fall inte jag är tillräckligt påläst kring men min känsla blir dock ändå lite platt. Kanske ville jag helt enkelt gilla den för mycket. 

Många har kommenterat översättningen av boken i sina recensioner men jag måste säga att jag aldrig tänkte på översättningen överhuvudtaget och det måste väl ändå vara ett väldigt bra betyg? Anledningen till att boken kan upplevas som svår att översätta är för att det förekommer en hel del svordomar och slang men jag tycker att Amanda Svensson som har översatt boken har gjort en snygg avvägning kring vilka uttryck som går att översätta och vilka som lika gärna kan stå kvar på originalspråk. Jag tycker att man hellre behåller de engelska uttrycken än översätter det så att det låter krystat, men eftersom jag aldrig tänkte på det under läsningen så måste ju helheten ha känts väldigt naturlig. 

Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus
Wursten och veganen
 
Titel: Wursten och veganen
Författare: Åsa Asptjärn
Antal sidor: 191 (Häftad)
ISBN: 97891 6389 4121
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 9-12 år
Första mening: "Jag heter Wursten och är tolv år."

Handling: Wursten, eller Bodil som hon egentligen heter, är tolv år och har precis slutat sexan. Det är sommarlov och Wursten börjar sakta inse att hon och Veronika inte längre är bästisar. Veronika har vuxit ifrån hemliga klubbar och serietidningar och vill hellre hänga med Emmy och prata om mens och killar. Då dyker plötsligt den nyinflyttade Diana upp och vare sig Wursten vill det eller inte så har Diana bestämt sig för att de ska bli kompisar, så det blir de. Så helt plötsligt, utan att Wursten egentligen kan förklara exakt hur det gick till, har hon genomfört sin första politiska aktion, fångat en iller och dessutom gjort inbrott för att byta ut alla korvar i kiosken mot vegetariska alternativ. 

Omdöme: Som alltid med Åsa Asptjärn så finns det en humoristisk underton i hennes böcker men jag måste säga att Emanuel Kent tilltalar mig mer än vad Wursten gör. Jag tycker inte att Wursten som karaktär känns lika rolig eller intressant som Emanuel och jag vet inte om det kan ha att göra med att målgruppen på böckerna är en annan? Att mer fokus läggs på handlingen för mellanåldern och att karaktärerna får mer utrymme att växa i böckerna för tonåringar? Jag vet inte om det är så men det är min spontana reaktion på just det här fallet. Sedan tror jag kanske att jag har lite extra höga förväntingar på karaktärerna i böcker som är skrivna av Åsa Asptjärn just för att hon är så himla bra på att göra karaktärerna till levande människor, en mästare på gestaltning helt enkelt. Så boken är fortfarande såklart väldigt bra och jag tänkte inte ens på att det var en bok skriven för tolvåringar vilket är ett bra betyg för det betyder att språket inte kändes så avskalat eller nedbantat bara för att anpassas. Så på det stora hela en väldigt bra bok men kanske inte en läsupplevelse som jag bär med mig en längre tid. Jag hoppas dock verkligen att den här boken hittar många läsare i målgruppen! 



Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Åsa Asptjärn:
Konsten att ha sjukt låga förväntningar (Emanuel Kent #1)
Manifest för hopplösa (Emanuel Kent #2)
Rimligt lyckade ögonblick (Emanuel Kent #3)

Haj-Jenny och Myran


 
Titel: Haj-Jenny
Författare: Lisa Lundmark
Illustratör: Charlotte Ramel
ISBN: 97891 2714 9748
Publiceringsår: 2017
Antal sidor: 118 (Kartonnage)
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 6-9 år
Första mening: "Jag heter Jenny."

Köp den här: Adlibris & Bokus

Titel: Myran och gåtorna
Författare: Linn Gottfridsson
Illustratör: Emma Adbåge
ISBN: 97891 2970 4228
Publiceringsår: 2017
Antal sidor: 126 (Kartonnage
Serie: Myran #2
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 6-9 år
Första mening: "Vilket djur kan hoppa högre än ett hus?"

Köp den här: Adlibris & Bokus


Omdöme: Jag har läst två bra (och av en slump ljusblå tydligen?) böcker för målgruppen kring 7 år nyligen som jag tänkte att jag kunde dela med mig av. Haj-Jenny visste jag först inte riktigt vad jag tyckte om men nu har jag bestämt mig för att jag gillar den! Den handlar om Jenny som går i andra klass och som alla vuxna tjatar på att hon borde räcka upp handen mer i klassrummet och prata högre, högre, högre så att alla hör vad hon säger! Jenny själv trivs å andra sidan väldigt bra med att vara tyst, hon tänker ju så högljutt, och helst av allt vill hon sitta med en bok och läsa om hajar eftersom de är precis som hon själv. Det som är så himla bra med den här boken är att den har en introvert huvudperson, en person som trivs med sig själv och som behöver vara ensam ibland för att orka med att vara med andra. Jag tror inte att jag har läst en bok med en sådan huvudperson tidigare? Det finns säkert men det är inget jag har stött på. Jag hoppas verkligen att många vuxna läser den här boken och jag skulle verkligen rekommendera den som högläsning på lågstadiet, även om den såklart fungerar jättebra att läsa själv också. Anledningen till att jag inte var överförtjust i den direkt tror jag beror på språket, att det inte flyter så lätt som jag vill och att tonen inte känns riktigt rätt för målgruppen. Vem säger till exempel magister om sin lärare? 

Den andra boken som jag har läst nyligen och som jag tycker är den perfekta högläsningsboken för någon som är sådär runt 6 eller 7 år är den andra delen i serien om Myran. Jag formligen älskar språket i böckerna om Myran och jag tycker att det balanserar så himla fint mellan att både passa barn och vuxen som läser högt, det är inte många böcker som fixar det. I den här boken har Myrans föräldrar flyttat isär och han bor varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa, det fungerar ganska bra trots att han saknar den andra föräldern så att det gör ont när den inte är närvarande. Men nu har hans mamma träffat en ny kille som heter Jesper och Myran är inte helt säker på hur han ska hantera den situationen, han gillar ju Jesper jättemycket men samtidigt vill han inte göra sin pappa ledsen. En vardagsnära bok som kommer en väldigt nära.