Tala är guld


Titel: Tala är guld - de sa allt till varann utom det allra viktigaste
Författare: Cammie McGovern
Antal sidor: 274 (Storpocket)
ISBN: 97891 9826 1066
Publiceringsår: 2016 (Original: 2014)
Serie: -
Originaltitel: Amy & Matthew
Första mening: "Ej ivägskickat mejl hittat i Amys dator på sjukhuset: Du ville ha hela historien men du fattar inte - det är omöjligt att berätta hela historien."

Handling: Amy är född med cerebral pares och kan inte tala utan en dator eller gå utan en rollator. Hon har genom hela sin skolgång haft en assistent vid sin sida men när hon ska börja sista året på High school bestämmer hon sig för att istället anställa elevassistenter för att hjälpa henne mellan lektionerna och på så sätt komma närmare sina jämnåriga och förhoppningsvis få vänner. En av de som söker och får jobbet är Matthew och de båda inleder en vänskap som snart ska komma att bottna i allt djupare känslor. Men Matthew har sina egna problem och lider av svåra tvångstankar vilka gör att han måste knacka i skåpsluckor och tvätta händerna alldeles för ofta. Men när han är med Amy tystnar rösten i huvudet och han får äntligen något annat att tänka på. Deras relation blir dock lidande när ingen av dem vågar säga vad de egentligen känner för den andra.

Omdöme: Jag tyckte väldigt mycket om den här boken som hade ett lätt och ledigt språk som gjorde att den hela tiden flöt på och gjorde det lätt att vända sida. Det var enkelt att hålla isär de båda karaktärerna eftersom författaren hade lyckats med att skapa olika röster åt dem båda, även om jag antar att det hjälpte att allt som Amy sa var skrivet i versaler. Det allra finaste med boken är att den handlar om två ungdomar som har precis samma tankar och känslor som alla andra i den åldern, men att de samtidigt måste brottas med fördomar från andra och den egna kroppen som inte gör som de vill. För även om de har olika svårigheter så har de ändå mycket gemensamt. Sedan kan jag tycka att det blev lite för mycket invecklingar och drama på en och samma gång och särskilt den sista biten tycker jag kanske var lite överdrivet mycket. 

Jämförelsen med Rainbow Rowell och John Green kan jag också tycka är lite väl mycket säljknep för jag får inte alls samma vibbar från karaktärerna som jag får från de båda andra författarna. Jag gillar helt enkelt inte Matthew och Amy på samma sätt, eventuellt Matthew lite mer än Amy som jag tycker är lite väl hård och självisk i sitt sätt att "behandla" Matthews tvångssyndrom. Men även om jag hade lite svårt för de båda karaktärerna och situationen som de genomgick på slutet så gillar jag ändå att boken aldrig blir förutsägbar, vi vet inte var det kommer att sluta och när den väl gör det så är vi egentligen mitt i händelserna mellan Matthew och Amy fortfarande och vad som sker i framtiden är fortfarande ovisst.
  

Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus


Hon bad om det
 
Titel: Hon bad om det
Författare: Louise O'Neill
Antal sidor: 281 (Pocket)
ISBN: 97891 7691 0740
Publiceringsår: 2017 (Original: 2015)
Serie: -
Originaltitel: Asking for it
Första mening: "Mammas ansikte dyker upp bredvid mitt i spegeln, klarröda läppar på pudrad hud."

Handling: Alla känner Emma O'Donovan och vet precis hur hon är. Hon är snygg, populär och gillar att flirta med killar. I den lilla staden där hon bor är hon alltid festens mittpunkt och så även den där kvällen som kommer att förändra flera liv för alltid. Dagen efter festen vaknar Emma upp utanför sin port och hon kan inte minnas någonting av natten men i skolan dagen efter är det som om alla har vänt sig ifrån henne. Svaret på varför finner hon på Facebook där någon har lagt upp bilder på henne från festen, detaljerade och närgångna bilder som visar hur hon blir sexuellt ofredad av några killar som hon trodde var hennes vänner. Men hur ska någon kunna tro på henne när hon inte ens själv minns hur det var? 

Omdöme: Jag har lite svårt att hänga med i språket i den här boken, i alla fall till en början. Det känns som om det är så långa meningar att jag inte minns vem den handlade om när jag kommer till slutet. Det är som om författaren med hjälp av språket vill skapa en stämning av att det är stressigt, att det går fort och att de små sakerna är viktigast vilket de kanske också är när man är runt arton år. Det är så många karaktärer som bara berörs med namn, som om de inte behöver en närmre presentation eftersom vi förväntas veta vilka de är redan. Det är innegänget med de snygga tjejerna och idrottskillarna. Tidigt märks också att det är ett hårt klimat mellan karaktärerna vilket också bygger upp det som senare ska ske dem emellan, splittringen. De är vänner men kanske inte riktiga vänner, någonstans på vägen har det bestämts att just de fyra ska vara vänner oavsett om de tycker om varandra eller inte eftersom de tillhör den innersta klicken. Huvudpersonen Emma står i centrum för det här och just på grund av de många gliringarna och de ständiga funderingarna över hur hon ska behålla sin makt över de andra är hon inte en person som man automatiskt tycker om eller får sympatier för, vilket gör bokens handling mer intressant än om det hade varit en huvudperson som man direkt hade tyckt om. 

Jag skulle inte säga att Emma är någon snäll person och kanske att hon är ganska egocentrisk, det absolut viktigaste i hennes liv verkar vara att hon får behålla sin position inom gruppen och att andra ska se upp till henne. Hon är med andra ord en väldigt trovärdig artonåring. Men hela hennes värld blir lite jobbig att läsa om eftersom allt blir så ytligt. Det tillsammans med att jag inte gillar språket i boken gör att jag aldrig riktigt fastnar för den. Jag har förstått att många inte uppskattar slutet, eftersom boken tar slut lite mitt i händelseförloppet och det inte blir något riktigt avslut, men det har jag inga problem med. Kort och gott tycker jag att boken är okej men att den inte riktigt tog sig under huden på mig.


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus


Mamma är bara lite trött

Titel: Mamma är bara lite trött
Författare: Sara Beischer
Antal sidor: 257 (Inbunden)
ISBN: 97891 7461 6149
Publiceringsår: 2016
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "I byrån ligger saker i en enda röra: kalsonger, raggsockor, underställ, gamla teckningar."

Handling: Minna vet inte riktigt vad som är fel men bara att något hela tiden ligger och gnager, som om hon aldrig riktigt räcker till hur mycket hon än försöker. Barnen ska hämtas och lämnas och på jobbet är det utvecklingssamtal och rektorsutbildning och i samma veva råkade hon tacka ja till att bli klassförälder och så är det ju vännerna som man måste bjuda över på middag och mannen som alltid tycks ge sig ut och träna så fort det rör ihop sig hemma. En dag blir allt övermäktigt och Minna sjukskrivs en längre tid för utmattningssyndrom. När Minna börjar arbetsträna träffar hon Iris, Iris som aldrig har haft en fast anställning men som ändå finner mening med livet. Till en början ser Minna på Iris med avsmak men så småningom inser hon att Iris kanske har funnit något som hon själv hela tiden har saknat.

Omdöme: Jag tyckte att den första delen av den här boken var riktigt bra, trots att det egentligen inte hände något så flöt språket och sidorna på liksom av sig själva. Jag blev trollbunden att Minnas tankar och reflektioner och val i livet och jag tror att många av oss kan känna igen oss i Minnas tankebanor och livsstil. Tyvärr, kanske man ska tillägga? Däremot är jag inte lika förtjust i den andra delen av boken som handlar om Minnas väg tillbaka till arbetslivet och när hon träffar Iris. Jag inser då att jag liksom inte gillar Minna och den där igenkänningen som jag kunde känna i första delen av boken är som bortblåst. Men fortfarande en väldigt bra bok som kändes väldigt lättsam att läsa trots det tunga ämnet. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus