Blixtra, spraka, blända

Titel: Blixtra, spraka, blända
Författare: Jenny Jägerfeld
Antal sidor: 519 (Inbunden)
ISBN: 97891 2715 4377
Publiceringsår: 2018
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Jag levde ett lugnt liv."

Recensionsexemplar från Natur & Kultur.

Handling: Penny Löwe är det stora författargeniet som knappt hann lysa upp himlavalvet innan hon slocknade igen. Hennes debutroman fick Augustpriset och hon var länge aktuell i diverse morgonsoffor och i intervjuer men när förlaget vill ha nästa bok tar det stopp. Hon får ett förskott på en kvarts miljon och sticker till London med bästa vännen Lola men när pengarna tar slut finns fortfarande inget manus att leverera. Lola kommer dock med en enligt henne själv briljant idé som ska lösa Pennys skrivkramp, men är Lola en skänk från ovan eller en musa från helvetet? 

Omdöme: Mitt omdöme om den här boken har pendlat lite under läsningens gång. Ibland tycker jag att den känns oerhört lång, ibland lite tillgjord och tillkrånglad, ibland lite banal och ibland blir jag helt indragen i historien och karaktärerna och då blir den helt fantastisk. Jag och boken har haft våra upp och nedgångar med andra ord och jag tycker nog framförallt om den bäst mot slutet. Det jag gillar minst är när Penny och Lola befinner sig i London där det är sex, drugs och rock'n roll och det tar inte lång tid innan jag förstår grejen och jag behöver inte läsa om det i så många sidor. Jag gillar nog bäst att läsa om Pennys relationer till andra och då särskilt hennes mamma och Ruben tror jag. 

Penny själv är väldigt frispråkig och frigjord vilket gör att det blir mycket sex och droger och alkohol och en hel del ageranden där hon helt saknar ett konsekvenstänk. Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om henne och det är det som gör henne väldigt intressant att läsa om. Hon har inte ens fyllt tjugofem men tror att hon vet allt om livet, lite så. Vänskapen med Lola är destruktiv och de triggar varandra till att göra allt värre saker och trots att Penny inser att Lola inte är bra för henne så kan hon inte bryta sig loss. Med Lola ser hon allt klarare, allt blir roligare och framförallt glittrar hon själv som mest när hon speglar sig i Lolas ögon. Som läsare köper man deras relation rakt av och trots att man såklart vill att Penny ska bryta kontakten med Lola så förstår man varför hon finner det så svårt. För Penny är Lola som vilket annat beroende som helst. 

Det som jag nog har mest att invända mot är omfånget på boken och att den ibland känns lite på gränsen till språkligt tillkrånglad. Tempot i boken är högt och vi får hela tiden en känsla av att Penny lever på ruinens brant men det är jobbigt att läsa om det i mer än femhundra sidor och jag tycker liksom inte att handlingen håller riktigt för längden. Jag hade nog önskat att det vore lite mer avskalat, lite mer nära inpå huden. Sedan är det ju så att jag hade höga förväntningar, det kan jag inte sticka under stolen med. Jag älskar ju Jenny Jägerfelds böcker för barn och tycker att hon skriver både helt fantastiskt och att hon skildrar så svåra ämnen på ett väldigt fint sätt. Jag hade kanske helt enkelt fel ingång när jag läste den här boken. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Jenny Jägerfeld:
Comedy queen
Jag är ju så jävla easy going
Het (Antologi)
Brorsan är kung
Här ligger jag och blöder




Mördarens mamma

Titel: Mördarens mamma
Författare: Ida Linde
Antal sidor: 156 (Inbunden)
ISBN: 97891 1308 0550
Publiceringsår: 2018
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Min pojke frågade mig: skulle du älska mig om jag dödade någon?"

Handling: En mamma lever ensam med sin pojke och medan hon går till arbetet eller sitter vid köksbordet så växer han upp från pojke till en ung man. En kväll knackar två poliser på dörren som berättar att hennes pojke har mördat en sextonårig kille. Henrietta har blivit mördarens mamma. Men hon åker till anstalten och hälsar på och fortsätter att älska, för vad annars skulle hon göra? Vid ett av besöken träffar hon Grace som också har ett barn som har mördat. Det blir ett möte som kommer att förändra allt. 

 
Omdöme: Den här boken golvade mig på ett sätt som jag inte hade förväntat mig, den är så språkligt fin att den ibland tar andan ur mig. Jag var inte riktigt beredd på det. Boken innehåller inte riktiga kapitel utan är mer skriven som någon slags prosalyrik där korta sekvenser avlöser varandra. Den här boken antar ju ett perspektiv som vi sällan får ta del av, hur det känns att vara mamma till ett barn som tar någon annans liv. Många kan säkert föreställa sig döden, den har vi alla någon gång funderat över, men dödandet? Skulden och skammen som följer med det? För trots att Henrietta är helt oskyldig är hon ju inte det, hon har blivit mördarens mamma och som mamma följer alltid någon slags skuld. Vad hade hon kunnat göra annorlunda? På vilket sätt är det här hennes fel? Skammen över att sitta med på en rättegång där den mördade pojkens mamma skriker ut sin sorg och veta att det var ens egen pojke som orsakade det. Författaren placerar verkligen in ett nytt skräckscenario i föräldrarollen.

"Det skulle senare stå i tidningen, de skulle lägga ihop ett och ett. De skulle noggrant undvika mig på ett sätt som skulle se ut som att de inte trodde att jag smittade. Jag var själv osäker, kanske var det ett virus i mig, liksom skilsmässor och barnafödande hade en tendens att fortplanta sig bland människor som kom i kontakt med det hos andra. Om jag kunde vara mamma till en mördare så öppnades den möjligheten också i dem."

Det som gör att boken inte riktigt når upp till full pott för mig är att den är lite väl gåtfull och särskilt mot slutet när vi aldrig riktigt får veta vad som är sanning och vad som är lögn. Jag tycker att författaren placerar lite onödigt mycket i det dolda och jag lämnar egentligen boken med fler frågor än svar, vilket i sig kanske inte behöver vara något dåligt men här tycker jag att jag som läsare blir lite lämnad i sticket. Det är många otroliga sammanträffanden och jag undrar lite vad poängen egentligen är mot slutet. Historien går ganska långsamt framåt och det bjuds egentligen aldrig på några överraskningar utan via baksidestexten vet vi i stort sett vad hela boken kommer att beröra. Den stora behållningen är med andra ord språket. Trots att huvudpersonens betraktelser är ganska torra och sakliga så flyter orden framåt som en porlande bäck och det är flera gånger under läsningens gång som jag får stanna upp och läsa om, inte för att det är tillkrånglat, utan för att jag undrar hur författaren har lyckats skapa något så stort med så små medel. 


Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Carrie

Titel: Carrie
Författare: Stephen King
Antal sidor: 238 (Pocket)
ISBN: 97891 7002 9875
Publiceringsår: 2011 (Original: 1974)
Serie: -
Originaltitel: Carrie
Första mening: "Nyhetsnotis i vekotidningen Enterprise i Westover den 19 augusti 1966: Ett flertal tillförlitliga personer har rapporterat att ett regn av stenar föll från en klarblå himmel över Caitlin Street i staden Chamberlain den 17 augusti."

Handling: Carrie har mobbats under hela sin skoltid och uppfattas som udda av omgivningen. Hon bor tillsammans med sin mamma som är djupt religiös och fanatisk i sin tro, vilket såklart inte gör det lättare att passa in. Vad andra inte vet är att Carrie besitter en förmåga som gör att hon kan flytta objekt med bara tanken. Den här gåvan måste dock undertryckas som med så mycket annat i Carries liv, hennes mor tror nämligen att kraften kommer från djävulen. Men på skolans vårbal utsätts Carrie för ett hänsynslöst skämt och hon kan inte längre tygla sig själv, hon låter helt enkelt kraften löpa fritt. 

Omdöme: Om jag ser mig själv utifrån så borde jag vara ett fan av Stephen King, jag gillar ju att läsa om obehagliga saker och jag har fått uppfattningen om att Stephen King då är grejen. Men jag har också fått uppfattningen om att Stephen King är lite för det övernaturliga och oförklarliga? Det har jag lite svårare att köpa. I den här boken är det Carrie som har en speciell gåva i form av att hon kan flytta objekt med bara tanken, så kallat telekinesis. Den grejen sköts dock snyggt och blir väldigt trovärdigt i och med att berättelsen blandas upp med vad som verkar vara forskning och studier som har gjorts över Carrie White och hennes förmågor. Nutid och dåtid blandas men utan att det någonsin blir förvirrande, det hade dock inte skadat med en kapitelindelning eller två eftersom jag tycker att det underlättar läsningen. Hur ska man annars avgöra när man ska sluta läsa om kvällarna? 

En annan grej som är ganska häftigt ändå är att boken skrevs 1974 men att jag knappt någon gång reagerade över att den faktiskt är så pass gammal. Det var någon gång när de skulle ringa från en telefonautomat eller liknande men annars så har boken åldrats väldigt bra, den hade lika gärna kunnat utspela sig idag i princip. Jag tyckte dock att det var lite synd att det var så tydligt vad som skulle hända i slutet av boken. Jag har inget emot att man får veta slutet eller vad som kommer att hända längre fram men då måste vägen dit vara tillräckligt spännande istället och det tyckte jag tyvärr inte att det var. Det var helt okej läsning men inget som blir en ny favorit. Om jag ska ge Stephen King en ny chans, vilken bok bör jag välja härnäst då? Jag vill ha en som är riktigt riktigt 

Betyg: 3/5

Köp den här: Finns i skrivande stund varken på Bokus eller Adlibris, låna på närmaste bibliotek!

Böcker som jag tidigare har läst av Stephen King:
Väckelse