Änkan
 
Titel: Änkan
Författare: Fiona Barton
Antal sidor: 369 (Pocket)
ISBN: 97891 7691 0931
Publiceringsår: 2017 (Original: 2016)
Serie: -
Originaltitel: The widow
Första mening: "Jag hör det knastrande ljudet av hennes fötter på grusgången."

Handling: Jean Taylors liv var behagligt alldagligt, hon levde tillsammans med sin man Glen Taylor den enda som hon någonsin har älskat och som avgudar henne tillbaka. Allt var frid och fröjd i deras äktenskap. Tills den dagen då Glen Taylor blir anklagad för att ha kidnappat en liten flicka och framställs som ett monster på tidningarnas löpsedlar. Efter den dagen blir aldrig någonting sig likt igen för Jean Taylor. Är hon medskyldig? Visste hon vad hennes man hade gjort? Eller är han falskt anklagad? Är han en iskall mördare eller en kärleksfull make? Hon om någon borde veta.

Omdöme: Står det ordet "thriller" på omslaget på en bok så får jag automatiskt lite högre förväntingar än om det marknadsförs som en vanlig deckare. Jag vill gärna bli lite skrämd av en thriller, att den ska vara obehaglig och nästan krypa under skinnet på mig - men det gör tyvärr aldrig Änkan. Jag tycker helt enkelt att det blir lite platt. När jag hade läst halva boken väntade jag på någon slags vändning, någon twist som skulle göra så att allt jag hade trott mig veta om karaktärerna skulle visa sig vara helt fel. Eller i alla fall något liknande. Men det kom aldrig någon vändning och det kom aldrig någon twist, boken var liksom lite samma hela tiden och det byggdes aldrig upp någon spänning som kulminerade och som gjorde att jag bara ville vända blad så fort som möjligt. Jag tycker fortfarande att boken var bra men kanske att den hade kunnat bli ännu bättre med lite tydligare tempoväxlingar. 

Jag tycker heller inte att karaktärerna blir tillräckligt intressanta utan även de känns platta och lite tråkiga. Jag kan tänka mig att författaren vill komma åt en känsla av att vi inte ska kunna lita på någon, att ingen är ond eller god utan att de alla är i olika gråskalor men jag tycker inte riktigt att det angreppssättet blir bemästrat i det här fallet. För visst finns det böcker när huvudpersonerna inte är några som man kan sympatisera med eller som man ens gillar, men det är desto svårare att skriva om sådana personer eftersom läsarens intresse då måste ligga någon annanstans än att heja fram huvudpersonen. Det är likadant med att bygga upp en stämning i boken, trots att det inte händer så mycket så går det ändå att skriva fram en känsla av mörker och krypande obehag men det är mycket svårare än att skriva en bok där obehagliga saker helt enkelt händer personerna i boken.

Nu låter jag kanske lite överdrivet negativ till den här boken sett till mitt betyg, jag tycker faktiskt ändå att den var helt okej. Den var väldigt lättläst och jag blev underhållen medan jag läste den men jag hade kanske byggt upp lite för höga förväntningar. Jag kan heller inte skriva den här recensionen utan att åtminstone nämna omslaget, för hur snyggt är inte det? Klassiskt exempel på när omslaget säljer boken. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Uppståndelsen
 
Titel: Uppståndelsen
Författare: Dan Buthler & Dag Öhrlund
Antal sidor: 274 (E-bok)
ISBN: 97891 7461 9614
Publiceringsår: 2017
Serie: Christopher Silfverbielke #8 & Jacob Colt #12
Originaltitel: -
Första mening: "Christopher Silfverbielke vaknade och sträckte på sig."

Handling: Christopher Silfverbielke har flytt landet och åkt till Thailand efter att ha förlorat hela sin förmögenhet. För att fortsätta kunna leva ett liv i lyx och flärd umgås han med änkan Mary Jo Chaplain som han även planerar att ärva genom giftermål. 

Omdöme: Jag fortsätter tycka att den här serien borde vara avslutad men ändå fortsätter jag att läsa den av någon underlig anledning. Men den här måste vara den sista boken för mig för nu är till och med mitt tålamod slut och det är inte alls värt tiden. Egentligen är inte mitt största problem med boken att karaktärerna är så oerhört orealistiska och att det inte finns ett uns av mänsklighet i dem eller att hela tonen i boken är både rasistisk och sexistisk. Mitt största problem är att författarna inte ens orkar skriva en riktig handling. Jag läste den som e-bok och trodde helt ärligt att det var något fel på den när den helt plötsligt bara slutade mitt i handlingen, boken är bara en transportsträcka till nästa bok.

Det jag hoppas på genom hela boken är att Christopher Silfverbielke någon gång inte ska få allt han vill ha serverat på ett silverfat och jag undrar hela tiden var Jacob Colt, hans svurna fiende, är någonstans. Han dyker så småningom upp men först på de allra sista sidorna och hoppet lever därmed fortfarande om att rättvisa kan skipas. 


Betyg: 1/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Dan Buthler & Dag Öhrlund:
Mord.net (Jacob Colt #1)
En nästan vanlig man (Jacob Colt #2) (Christopher Silfverbielke #1)
Förlåt min vrede (Jacob Colt #3) 
Grannen (Jacob Colt #5) (Christopher Silfverbielke #2)
Återvändaren (Jacob Colt #7) (Christopher Silfverbielke #3)
Uppgörelsen (Jacob Colt #8) (Christopher Silfverbielke #4)
Erövraren (Jacob Colt #9) (Christopher Silfverbielke #5)
Hämnaren (Jacob Colt #10) Christopher Silfverbielke #6)
Motvind (Jacob Colt #11) Christopher Silfverbielke #7)
Hon som vakar
 
Titel: Hon som vakar
Författare: Caroline Eriksson
Antal sidor: 238 (Inbunden)
ISBN: 97891 3714 7895
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Det är alltså såhär det ska sluta?"

Recensionsexemplar från Forum bokförlag.

Handling: Författaren Elena har på prov separerat från sin man och hyr nu in sig i ett radhus utan så mycket kontakt med omvärlden. Mittemot Elena bor familjen Storm och Elena kommer på sig själv med att allt oftare iaktta deras förehavanden, det verkar som om det är något mörkt som döljer sig bakom den till ytan perfekta fasaden. Ju mer Elena ser och får veta desto tydligare blir det att något fruktansvärt är på väg att ske. 

Omdöme: Min första spontana tanke när jag börjar läsa den här boken är att den påminner mig lite om Kvinnan på tåget, jag vet inte om det verkligen stämmer men det är i alla fall min första bild av boken och det är ju inte så dåligt. Sedan går det tyvärr lite trögt för mig att hitta rätt tempo i läsningen, det flyter inte riktigt så lätt som jag skulle vilja och jag undrar lite för mig själv när det egentligen ska börja hända något som drar med mig. Tyvärr infinner sig aldrig riktigt den där känslan av mörker och obehag som jag hade förväntat mig även om det fortfarande är ganska spännande. Att följa en huvudperson som det inte går att lita på är alltid ett intressant författargrepp och jag gillar det verkligen. För det är ju så att när man bara får följa ett perspektiv så går det ju inte vara säker på att det som huvudpersonen upplever som sant verkligen är det. Det är framförallt den vinklingen som jag gillar allra mest med boken. 

Sedan gillar jag också att författaren inte skriver mer än 300 sidor bara för att en bok ska vara ungefär så lång. Det är cirka 240 sidor som behövs för att föra fram historien och då skrivs inte mer än så. Sedan kanske fler sidor hade hjälpt för att bygga upp den lite krypande och obehagliga stämningen men istället blir det en historia som drivs framåt med lite andan i halsen på slutet och jag kan erkänna att jag inte ville sluta läsa förrän sista sidan var klar. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Caroline Eriksson:
De försvunna