Snövit ska dö

Titel: Snövit ska dö
Författare: Nele Neuhaus
Antal sidor: 434 sidor (Pocket)
ISBN: 97891 7429 5399
Publiceringsår: 2016 (Original: 2010)
Serie: Bodenstein & Kirchhoff
Originaltitel: Schneewittchen muss sterben
Första mening: "Den rostiga järntrappan var smal och ledde brant neråt."

Handling: En grå och regnig novemberdag finner några byggarbetare skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort därefter blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån. Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll. Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenhain. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar - och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias. Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker bringa klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en häxjakt i byn.

Omdöme: Det märks ganska tydligt att det här inte är den första delen i serien, trots att det är den första som ges ut på svenska vad jag förstår? Det är mycket i karaktärernas bakgrund som man inte riktigt hänger med i men själva mordhistorien är fortfarande fristående så den fungerar ju helt klart att läsa som sådan också. Det är bara jag som hellre föredrar att få en helhet nuförtiden. 

Av någon anledning så tog det väldigt lång tid för mig att komma igenom den här boken och det är inte för att den är jätteseg men kanske att jag tycker att den är lite för lång. Jag hade gärna sett att tempot skruvats upp ännu mer och att den kortades ner något, det är väldigt få deckare som tjänar på att vara över 400 sidor. Det som jag också tyckte var lite jobbigt var att de olika kraktärerna fick så korta stycken var, det skiftades perspektiv väldigt ofta och till en början hade jag svårt att skilja de olika karaktärerna och platserna åt. Det löste sig dock med tiden, sådana saker tenderar ju att göra det så länge man inte lägger alltför stor vikt vid att det känns krångligt till en början. Själva huvudpersonerna i sig kände jag väl egentligen inget särskilt för och jag är till och med tveksam till att jag kommer att läsa fortsättningen, de var liksom lite för bleka. Jag som är van och faktiskt dessutom oftast gillar de stereotypiska deckarkaraktärerna i form av enstöriga alkoholiserade männ kände att de här karaktärerna blev lite för vanliga. 


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus
Flaskpost från P

Titel: Flaskpost från P
Författare: Jussi Adler-Olsen
Antal sidor:
ISBN: 97891 7429 3197
Publiceringsår: 2013 (Original: 2009)
Serie: Avdelning Q #3
Originaltitel: Flaskepost fra P
Första mening: "Det var den tredje morgonen och doften av tjära och tång hade börjat sätta sig i kläderna."

Handling: Carl Mørck och hans assistent Assad på Avdelning Q får plötsligt ett fall på sitt bord som innefattar en flaskpost. Flaskposten kom från Skottland där den hade hittats, blivit ställd i ett fönster och sedan bortglömd. Ingen hade brytt sig om att öppna brevet som fanns inuti med ordet "Hjälp!". Först tror Carl Mørck att det rör sig om ett busstreck men ganska snart förstår de att flaskposten är det enda livstecknet som finns efter två barn som fördes bort på nittiotalet. Men varför har ingen anmält dem saknade? Snart befinner sig Carl Mørck och Assad mitt i kidnapparens nät och det visar sig att han efter alla dessa år fortfarande är aktiv och att tiden börjar rinna ut.


Omdöme: Jag måste erkänna att jag är tveksam till hela serien om Avdelning Q, jag har bara så himla svårt för Carl Mørck att det är svårt att uppskatta några andra delar av boken överhuvudtaget. Jag gillar honom helt enkelt inte, inte alls. Och ännu mer förvirrad blir jag av att nästan varje recension jag läser om de här böckerna till största del är positiva? Vad är det som jag missar? Jag gillar inte alls jargongen mellan Carl Mørck och hans assistens Assad, tycker inte att det är det minsta roligt och tröttnar på att det hela tiden ska spelas på Assads språkförbistningar. 

Det som dock är skickligt gjort är att författaren hela tiden hintar om saker i de båda huvudpersonernas förflutna som gör att jag trots allt faktiskt funderar på att läsa vidare i serien eftersom jag vill veta vad Assad döljer och vad som egentligen hände den där gången när Carl Mørck och hans kollegor blev beskjutna. Med andra ord måste det alltså finnas något med den här berättelsen som ändå hugger tag i mig. 


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Jussi Adler-Olsen:
Kvinnan i rummet  (Avdelning Q #1)
Fasanjägarna (Avdelning Q #2)


Den nionde graven

Titel: Den nionde graven
Författare: Stefan Ahnhem
Antal sidor: 568 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 3583
Publiceringsår: 2016 (Original: 2015)
Serie: Fabian Risk #2
Originaltitel: -
Första mening: "Det var så mörkt att han nästan inte kunde se."

Handling: Det är ett halvår innan händelserna som utspelar sig i boken Offer utan ansikte och julen ligger nästan för dörren. Då försvinner justitieministern spårlöst och Fabian Risk kopplas in för att i hemlighet utreda hans försvinnande. Det visar sig dock snart vara mer komplicerat än vad han först kunde tro och det finns högre makter som inte vill att hela sanningen ska komma fram. Samtidigt sker ett bestialiskt mord i Danmark som visar sig ha kopplingar till Sverige som Dunja Hougaard blir ansvarig för, även i det fallet finns det högre intressen som inte vill att Dunja ska få fram hela lösningen.

Omdöme: Den här boken utspelar sig alltså innan den förra boken trots att den kom ut efteråt? En aningen förvirrande kanske men det fungerar fint ändå, jag läste dem ju med ganska stort mellanrum dessutom så jag minns inte exakt allt från förra boken. Jag reagerade inte ens på att de inte utspelar sig i samma stad. Jag har läst ett par recensioner där läsaren tycker att boken är lite för rå och att den går in lite väl djupt på detaljer men det tycker inte jag. Jag gillar ju när det är mörkt och rått och sjukt och så får det gärna vara med en seriemördare och i den här boken finns det inte bara en seriemördare utan flera, full pott med andra ord. Jag tycker att stilen påminner mig lite om Jo Nesbø, just i och med det där lite överdrivna och makabra och till stor del osannolika som man som läsare ändå köper rakt av. Så jämförelsen med Jo Nesbø menar jag bara som en komplimang! 

Boken kan ju tyckas vara lite avskräckande tjock men när man väl har börjat läsa förstår man ganska snabbt att det här är en bok som inte tar lång tid, sidorna bläddrar i princip av sig själva och det är korta kapitel med många cliffhangers som gör att man bara vill läsa mer. Ni borde ha förstått vid det här laget att jag gillar den väldigt mycket va?

Däremot är jag väl inte fullt lika övertygad när det kommer till karaktärerna. Jag har inget emot Fabian Risk utan det är alla andra som jag irriterar mig på, antingen mer eller mindre. Och det värsta jag vet är ju när personer ger sig iväg på jakt efter mördaren på egen hand och till slut hamnar i händerna på densamma utan att ha meddelat någon var hen är, det händer givetvis även i den här boken. Varför händer alltid det? Är det en oskriven lag inom deckargenren? Men trots att karaktärerna inte får mig att vilja läsa vidare så får storyn det och jag kommer att klicka hem nästa bok i serien så fort jag har publicerat det här inlägget.


Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Stefan Ahnhem:
Offer utan ansikte (Fabian Risk #1)