En helt vanlig familj

Titel: En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Antal sidor: 455 (Inbunden)
ISBN: 97891 3715 2455
Publiceringsår: 2018
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Inträngd i ett hörn reagerar jag på varje rörelse i ögonvrån."

Recensionsexemplar från Forum bokförlag.

Handling: De är en helt vanlig familj bestående av prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort och på ytan verkar allt vara perfekt. Men en dag får Ulrika ett samtal från polisen som säger att Stella sitter i häktet anklagad för mord. Då rasar familjens värld samman. Föräldrarna vet inte vad de ska ta sig till mer än att de båda är beredda att göra vad som helst för att rentvå sin dotter, men hur väl känner de egentligen sin dotter? Eller varandra? 

Omdöme: Jag har bara ett ord och det är Golvad! Jag fick upp ögonen för den här boken när det började dyka upp hyllningar på diverse bokbloggar. Jag lät mig övertygas men hade väl hela tiden tanken i bakhuvudet att jag förmodligen skulle komma att bli besviken. Det är ju väldigt sällan böcker lever upp till hypen och det är många gånger som spänningslitteratur har hyllats av andra och så har jag suttit där som ett frågetecken efteråt och undrat vad det är jag inte ser som alla andra tycks älska. Men herregud vad glad jag är att jag ändå gav den här boken en chans! En bok som marknadsförs som en psykologisk spänningsroman tycker jag sällan håller vad den lovar men den här boken levererar verkligen. Det är inte det att den är gastkramande eller actionfylld men någonstans i ovissheten finns hela tiden ett driv framåt. I och med att vi bara får ta del av ett perspektiv i taget kring vad som har hänt så inser vi som läsare snart att berättelsen blir vinklad utifrån berättarperspektivet och det gör att vi inte riktigt kan lita på det vi får veta till hundra procent och det gör det hela ännu mer intressant.  

Jag tänker att jag inte ska skriva så många fler hyllningsord om den här boken. Ni får helt enkelt lita på mig när jag skriver att den är väldigt läsvärd om man är sugen på något spännande och nervkittlande. Jag har ju inte läst något av Mattias Edvardsson tidigare och det är jag ändå ganska glad för nu, för då har jag ju fler böcker av honom att utforska.


Betyg: 5/5

Köp den här: Adlibris & Bokus



 
Leon

Titel: Leon
Författare: Mons Kallentoft & Markus Lutteman
Antal sidor: 367 (Inbunden)
ISBN: 97891 8744 1257
Publiceringsår: 2015
Serie: Herkulesserien #2
Originaltitel: -
Första mening: "Jeansen glider ner längs benen och det känns som om hans mänsklighet långsamt rinner av honom för att ersättas av något större."

Handling: Ett videoklipp har skickats till polisen där en liten pojke sitter i en bur i ett okänt bergrum. Bredvid buren finns en klocka som obönhörligen räknar ner och runt burek tycks det stryka en mörk lejonliknande skugga. När kriminalinspektör Zack Herry ser filmen förstår han direkt att det är på allvar och vilket öde pojken kommer att gå till mötes om de inte hittar honom i tid. Samtidigt brottas Zack med de egna demonerna som ständigt pockar på hans uppmärksamhet, att välja drogerna framför allt annat och det tär på banden till hans vän och kollega Deniz och särskilt när det blir fråga om liv och död. 

Omdöme: Det börjar bli ett antal böcker som jag har läst av Mons Kallentoft nu och det är lätt att känna igen hans sätt att skriva, både på gott och på ont. Han har ett väldigt driv i sina böcker som gör att man hela tiden hålls på halster och vill läsa vidare, korta kapitel bidrar till det klassiska bokmalssyndromet bara ett kapitel till.. Och det är spännande i stort sett hela tiden. Jag kan dock ha lite svårt för berättarrösterna där det ibland framgår information som känns helt taget ur luften. Som när vi som läsare får veta att polisen inte bör titta i rättsläkarens dator eftersom det där finns något som han vill dölja och jag förstår inte om personen i fråga tänker det eller pratar för sig själv eller hur det rimligtvis passar in i sammanhanget. Det är den allvetande rösten som jag ibland tycker avslöjar lite för mycket antar jag. Det märks också att det är planerat för en lång serie eftersom det läggs ut trådar om lite allt möjligt som inte får sin förklaring i slutet, böckerna hänger med andra ord till stor del samman med varandra även om de berör enskilda fall. 

Det var väldigt länge sedan jag läste första delen och jag minns absolut ingenting av vad den handlade om. Jag hade till och med förvrängt minnet av den till att jag inte tyckte att den var så bra men när jag läser min egen recension av boken så visade det sig ju att jag visst tyckte att den var det så det var ju lite synd att jag inte återupptog den här serien lite tidigare. Men bättre sent än aldrig. Även om jag tror att den hade tjänat på att jag hade kommit ihåg lite mer om karaktärerna. Det klarnar lite en bit in i boken men det är verkligen betoning på lite. Nu när jag har läst ut den så vill jag gärna ge mig på nästa del direkt när jag har karaktärerna färskt i minnet. Det ska dock sägas att jag läste ut den för ett par dagar sedan och att jag fick tänka efter några sekunder extra för att ens minnas vad den handlade om. Det är en väldigt underhållande läsning för stunden med ett driv och en läsning som gör att man nästan sitter med andan i halsen men det är ingen läsning som stannar kvar. Men deckare tycker jag är till för underhållning så jag lägger inte så stor vikt vid det. Det viktigaste är om jag vill läsa fortsättningen? Och det vill jag absolut! Det den här boken vinner på är med andra ord spänningen, drivet som gör att man inte vill lägga ner den för att göra något annat innan den är utläst. Precis så som jag tycker att en deckare bör vara. 


Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Mons Kallentoft och Markus Lutteman:
Zack (Herkulesserien #1)

Böcker som jag tidigare har läst av Mons Kallentoft:
Midvinterblod (Malin Fors #1)
Sommardöden (Malin Fors #2)
Höstoffer (Malin Fors #3)
Vårlik (Malin Fors #4)
Den femte årstiden (Malin Fors #5)
Vattenänglar (Malin Fors #6)
Vindsjälar (Malin Fors #7)
Jordstorm (Malin Fors #8)
Eldjägarna (Malin Fors #9)
Djävulsdoften (Malin Fors #10)



Utmarker

Titel: Utmarker
Författare: Arne Dahl
Antal sidor: 384 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 6083
Publiceringsår: 2016
Originaltitel: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom #1
Första mening: "Asplöven darrar."

Handling: Ellen Savinger har varit försvunnen i tre veckor och kriminalkommissarie Sam Berger fruktar att hon har fallit offer för en seriemördare. Kollegorna inom Stockholmspolisen och särskilt då hans chef är dock inte lika övertygade då de inte har återfunnit någon kropp, utan kropp inget mord. Sam Berger bedriver därför utredningen mer eller mindre på egen hand och et är då han kommer i kontakt med Nathalie Fredén som visar sig ha betydelsefulla insikter i fallet. Plötsligt är jägaren jagad och försvinnandet verkar ha kopplingar till Sam Bergers eget förflutna. 

Omdöme: Direkt på första sidan så kastas man som läsare in i en utredning som tycks ha pågått ett tag. Det gjorde mig till en början förvirrad men ju fler frågetecken som klarnade desto mer uppskattade jag sättet att börja historien på, väldigt ovanligt grepp för att vara en deckare. Jag har tidigare läst två böcker om A-gruppen, som är en annan serie av den här författaren, som jag inte tyckte om så mycket men det här är något helt annat. Till en början är jag beredd att ge den ett väldigt högt betyg då första tredjedelen är nervkittlande spännande och det känns som om författaren låter oss som läsare famla i mörkret precis på gränsen till tillräckligt mycket för att bibehålla spänningen. Sedan går det tyvärr lite utför och jag får faktiskt lite svårt att hänga med i alla svängar och varv som historien tar. Jag hade kanske gärna sett att historien förenklades lite och att det inte nödvändigtvis var så många knutar som förblev olösta. 

Huvudpersonen Sam Berger tycker jag är lite lagom intressant att läsa om men Molly Blom vet jag fortfarande inte riktigt vad jag tycker om. Hon känns lite för mycket som en supermänniska som klarar precis allt och sådant blir ju lätt lite tröttsamt eftersom man som läsare vet att inget kan rå på dem oavsett vad de råkar ut för. Precis som huvupersonen är lagom intressant så är väl min sammanfattning av boken att den var ganska lagom trevlig. Jag kommer nog att läsa uppföljaren någon gång framöver även om jag inte känner ett behov av att kasta mig över den, trots en lite orättvis cliffhanger på slutet. 

Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Arne Dahl:
Misterioso (A-gruppen #1)
Mörkertal (A-gruppen #8)