På natten flyger vi
 
Titel: På natten flyger vi
Författare & Illustratör: Hannah Arnesen
Antal sidor: 26 (Kartonnage)
ISBN: 97891 2714 6587
Publiceringsår: 2016
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 3-6 år
Första mening: "Det här är husen i vårt kvarter."
 
Handling: På dagarna är barnen i kvarteret helt vanliga och vardagen är ganska grå men på natten, på natten gör de allt det som de drömmer om att göra och på natten har fantasin inga gränser. 
 
 
 
Omdöme: Eftersom den här bilderboken får vara med i bloggen förstår ni ju redan att jag tycker väldigt bra om den. Jag tolkar den som att barnen på dagen är helt vanliga barn med olika förutsättningar i livet trots att de bor i samma kvarter eller till och med i samma höghus men på natten är deras drömmar precis lika stora, på natten kan de bli vad de vill och det finns inga begränsningar. Det är fint. Adam blir till exempel ett äpple som bor bland grenar och är i sommar utan slut, Anna blir en lejondrottning och Noah en korvgubbe. Det finns stora drömmar och det finns mindre drömmar men det finns inga begränsningar. Så varje uppslag handlar om ett barn och på nästa uppslag får vi veta vad barnet blir på natten. På dagen är barnen inramade av en vit kant runt bilden men på natten blir färgerna ljusare och hela uppslagen täcks ända ut i kanten. Finfint!
 
Texten är väldigt sparsmakad och det finns inga onödiga ord och jag gillar som bekant när texten får ta väldigt lite plats och bilden istället är det som är i fokus. Det brukar nämligen inte behövas så mycket text utan med bilderboken har man ju den fördelen att bilden istället kan tala. Jag har egentligen bara en invändning mot boken och det är det allra sista uppslaget där det är en massa barn som flyger omkring och sover i natten, för "på natten flyger vi." Jag tycker att den bilden är lite obehaglig, om jag ska vara brutalt ärlig, men det är ju genom mina vuxenögon som jag inte tycker att det ser ut som att de sover, barn som läser boken snappar nog upp det hela mycket bättre! Jag vet inte, jag tycker bara att det finns ett stråk av svärta i boken och hos barnen som jag inte riktigt vill utforska mer. Adam ser så rädd ut och Anna porträtteras som den enda ljusa i en bild av bara mörka ben, Noah bor tillsammans med sin morfar och Sarah är inomhus hela dagen. Jag överanalyserar förmodligen men jag får en känsla av att de här barnen verkligen behöver sin fantasi. 
 
 
Betyg: 4/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus
 
Listigt!
 
Titel: Listigt!
Författare & Illustratör: Claudia Boldt
Antal sidor: 32
ISBN: 97891 8720 8362
Publiceringsår: 2016 
Serie: -
Originaltitel: Outfoxed
Rekommenderad läsålder: 3-6 år
Första mening: "Harald är inte som andra rävar."
 
Handling: Harald är inte som andra rävar, han äter nämligen inte kött och ska bli detektiv när han blir stor. Men Haralds pappa ger Harald i uppdrag att fånga en höna och Harald gör som han blir tillsagd, tills han tappar bort hönan. Men att lösa fall är ju Harald bra på så han ger sig ut på jakt efter ledtrådar för att se var hönan kan ha tagit vägen. Kan den ha blivit kidnappad? Och i så fall av vem?
 
 
 
Omdöme: Det är ett lite tråkigt fyrkantigt format på den här boken och det är lite synd för den hade gärna fått vara större. Bilderna är färgglada och det finns inte en enda vit yta på uppslagen utan träden har till exempel alla möjliga mönster och färger och sidorna som bara har text är också mönstrade på olika sätt. Det är färgglatt och fint med andra ord! Jag är mycket förtjust i illustrationerna. Tonen i boken är ganska rolig och med tanke på att det är ett mysterium i fokus så vill man ju självklart bläddra vidare och se hur det går för Harald, handlingen griper helt enkelt tag i en direkt. Samtidigt finns det underlag för att fundera lite extra i boken, bland annat funderar Harald själv på att eftersom han inte äter hönor, betyder det då att han inte är räv?
 
Sedan finns det några detaljer i boken som jag inte tycker lika mycket om. Som Haralds pappa, han verkar himla otrevlig på något sätt. Han säger åt Harald att gå och äta en höna fast han inte vill, sedan när Harald har fått fatt i hönan igen en andra gång erkänner han inte för sin pappa att han lät den gå utan låter pappan tro att han har ätit upp den. Som om han inte vågar berätta för sin pappa att han inte är som andra rävar? En annan detalj med pappan är att han ser på TV när Harald kommer hem, antingen ett nyhetsinslag eller en film med vad som ser ut som en polis. Kanske är det därifrån Harald har fått sin "vilja" att bli detektiv? För att hans pappa ska se honom? (Varför kunde han inte ha läst en bok i stället?) Att det är något spänt i relationen mellan Harald och pappan syns också i illustrationerna där pappan och Haralds bröder har ögonbryn, hans bröder ser mycket hårdare ut än Harald, medan Harald har en helt annan uppsyn utan ögonbryn. Så ja, det finns helt enkelt mycket i den här boken att lägga märke till och fundera över.
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus
 
 
 
Vi hittade en hatt
 
Titel: Vi hittade en hatt
Författare & Illustratör: Jon Klassen
ISBN: 97891 8703 3544
Publiceringsår: 2016
Serie: Hatttrilogin #3
Originaltitel: We found a hat
Rekommenderad läsålder: 3-6 år
Första mening: "Vi hittade en hatt."
 
Handling: Två sköldpaddor hittar en dag en hatt. De ser exakt lika bra ut i hatten men problemet är att det bara finns ju en hatt och de är två sköldpaddor. De bestämmer sig för att försöka glömma hatten och återgå till det vanliga. Men en av sköldpaddorna har lite svårare att glömma hatten, så vad ska han göra?
 
 
 
Omdöme: Det här är förmodligen inte en bilderbok för alla men jag nästintill älskar den. Jag gillar det avskalade i både texten och bilden, texten säger så lite medan bilden säger så mycket och jag gillar när text och bild ibland motsäger varandra. Som i bilden ovanför när den ena sköldpaddan frågar vad den andra tänker på och den svarar "inget" trots att vi tydligt kan se i bilden att han sneglar mot hatten. Färgerna är nedtonade och detaljerna är ganska få men på något magiskt vis lyckas Jon Klassen ändå använda karaktärernas ögon, som bara är två svarta prickar, på ett sätt som gör att vi förstår sammanhanget i text och bild. 
 
Det jag inte gillar så mycket är däremot slutet som jag inte riktigt får att gå ihop. Boken slutar med att den ena sköldpaddan berättar för den andra att i dennes dröm så har båda hatt. Sköldpaddan som var på väg fram till den riktiga hatten vänder då och lägger sig och drömmer den också. I drömmen har de fått varsin hatt. Jag vet inte, jag gillar det inte bara. Men förutom det så är det en väldigt vacker och som sagt avskalad bilderbok. 
 
 
Betyg: 4/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus
 
Böcker som jag har recenserat på bloggen som Jon Klassen har illustrerat: