En riktig läshelg är över..
 
Igår såg min frukost ut som på bilden ovan, jag kan garantera er att min frukost idag inte på långa vägar kändes lika inbjudande som då. Men måndag och ny vecka och jag hoppas att vi kan ta nya tag. Sommartid var det ju i helgen också så nu kanske allt kan börja kännas lite lättare och ljusare igen? Vi kan ju alltid hoppas. När det kommer till böckerna vill jag dock fortfarande ha det mörkt, Syndafloder är påbörjad och jag hoppas på en riktig bladvändare som får pulsen att höjas några snäpp. I veckan åker jag till Göteborg också på Skolbibliotekskonferens, hoppas på givande föreläsningar som ingjuter ny energi i jobbet. 

Hoppas att ni får en toppenvecka!

Törst
 
Titel: Törst
Författare: Jo Nesbø
Antal sidor: 585 (Inbunden)
ISBN: 97891 0016 7134
Publiceringsår: 2017
Serie: Harry Hole #11
Originaltitel: Tørst
Första mening: "Han tittade in i ett vitt intet."

Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag.

Handling: En person hittas mördad i sitt hem med bitmärken på halsen men kan det verkligen handla om vampyrism? Ett mycket omdiskuterat begrepp inom psykiatrin. Harry Hole som har dragit sig tillbaka som föreläsare på polishögskolan kopplas snart in på fallet som visar sig dölja en demon från det förflutna. Något som Harry Hole inte kan sätta fingret på vittnar nämligen om att det är mannen som kom undan som ligger bakom mordet och Harry Hole vet inte själv om det främst är för sin egen skull han tackar ja till fallet eller om det är för att inte fler oskyldiga ska tvingas sätta livet till. 

Omdöme: Jag hade höga förväntningar på den här boken, som alltid när det kommer till Jo Nesbø är det minsta jag förväntar mig en riktig bladvändare. Det är ruskigt spännande men tyvärr lyckas jag inte riktigt släppa verkligheten runt omkring mig och bli helt uppslukad i boken och jag kan inte heller riktigt peka på vad det beror på. Jag tror att det kan ha att göra med själva mordhistorien, att jag tycker att det där med vampyrism blir lite osannolikt och jag köper det inte riktigt. Samtidigt finns det inte riktigt någon karaktär som jag knyter an till heller, förut räckte det ganska bra med Harry Hole men han har gått och blivit lite för vanlig för att räcka till. Jag gillade hans ensamhet och hans skörhet och hans trasighet. Nu är det mest fadersgestalten och maken Harry Hole som får ta plats. Jag gillar mer alkoholiserade och ångestfyllda Harry Hole som la trasiga relationer bakom sig. Hur konstigt det än känns att skriva.

Som sagt är handlingen väldigt spännande och Jo Nesbø är en mästare på att bygga upp kulisser, placera ut cliffhangers och göra så att läsaren in i det sista står och velar mellan vilka personer som det går att lita på i boken och inte. Nu är inte det här den bästa boken i serien tycker inte jag, den är lite för snäll. I förra boken satt jag bokstavligt talat och gapade vid några ställen för jag tänkte att det kan bara inte hända, att författaren inte får göra så. Här blir det aldrig riktigt så och det blir heller aldrig riktigt skrämmande nära döden eller så. Men alla böcker kan ju inte innehålla full fart och fläkt från första till sista sidan. Jo Nesbø är fortfarande en av de allra bästa när det kommer till rysligt spännande kriminalromaner med mycket våld och svärta men jag hoppas att han i nästa bok vågar ta ut svängarna ännu mer på alla plan. I nästa bok vill jag att mitt hjärta hamnar i halsgropen.


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Jo Nesbø:
Polis (Harry Hole #10)
Gengångare (Harry Hole #9)
Pansarhjärta (Harry Hole #8)
Snömannen (Harry Hole #7)
Frälsaren (Harry Hole #6)
Smärtans hus (Harry Hole #4)
Huvudjägarna
Sonen
Blod på snö
 
När törsten behöver släckas
 
Nu är den utläst! Jag lyckades inte spara den till helgen men det borde jag nog egentligen ha gjort, det är alltid lätt att vara efterklok. Jag började läsa den samma kväll som jag fick hem den men det är inte bra att läsa en bok som man så gärna vill komma in i och lämna allt annat utanför när orden börjar hoppa runt på sidan eftersom huvudet bara vill sova. Så idag tog jag nya tag och läste dagtid istället och boken blev plötsligt tusen gånger bättre. Såklart. Det var inte den bästa boken av författaren som jag har läst, var tvungen att tjuvkolla på vad jag skrev om den förra boken i serien och tydligen hade jag knappt tid att andas när jag läste den. Bra betyg alltså. Riktigt så gastkramande var inte den här så mycket kan jag säga redan nu. Men en utförligare recension dyker förhoppningsvis upp redan imorgon.