Maze runner: I vansinnets öken
 
Titel: I vansinnets öken
Författare: James Dashner
Antal sidor: 358 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 5291
Publiceringsår: 2016 (Original: 2010)
Serie: Maze runner #2
Originaltitel: The scorch trials
Första mening: "Hon sa något till honom innan världen rasade samman."

Handling: Flykten är långt ifrån över men nu vet de i alla fall mer än vad de gjorde innan. Planeten jorden är inte vad den en gång var. Nu härjar sjukdom, klimatförändringar och kaos. Nästa prövning som Thomas och resten av gruppen står inför är att ta sig igenom en öken full med faror och att göra det inom två veckor, annars dör de. Kommer de att klara sig? Och kommer de någonsin att få veta varför de utsätts för de här prövningarna? Finns svaren bland Thomas bortglömda minnen? 

Omdöme: Jag tänkte att jag skulle ta en ganska snabbläst bok för att komma in i läsandet igen efter en ganska ihållande svacka och vad passar då inte bättre än en "YA dystopi" tänkte jag? Men ack så fel jag hade. Jag kom inte alls in i boken och upplevde den inte som ett dugg spännande. Jag hade förväntat mig cliffhangers på var och varannan sida så att jag inte skulle kunna lägga ifrån mig boken men istället blev känslan att jag knappt ville läsa ut den, än mindre ta upp den efter att ha lagt ner den. Men utläst blev den! Den största anledningen till att jag inte gillade den tror jag är för att jag inte fastnar för någon av huvudpersonerna, vilka är de egentligen? Man får ju inte veta mer än att de är några superkillar som klarar nästan vad som helst, allt ifrån stekheta sandstormar till blyklot som trillar ner från himlen. De överlever allt och de ger aldrig upp. Jaha. Jag förstår liksom inte var deras överlevnadsinstinkt kommer ifrån? Hur mycket kan de stå ut med? Jag får inte veta någonting förutom deras namn och det säger mig inte så mycket. 

Det kändes också som en typisk mellanbok, som starten på upploppet fram till slutet för den lämnade mer frågor än svar. Jag vet dock inte ens om jag är tillräckligt intresserad av att läsa sista och avslutande delen, om det liksom är värt det för att få något form av avslut. Ni som har läst, borde jag läsa sista delen?

Betyg: 1/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av James Dashner:
I dödens labyrint (Maze runner #1)


Höst och kyla = Läsning?

Jag trodde att den här hösten skulle ge mig en riktig läsperiod men jag kunde inte ha haft mer fel! Jag pluggar ju på heltid nu och båda mina kurser innebär att jag ska skriva två uppsatser, så himla dåligt att lägga dem parallellt med varandra kan jag tycka. Så det blir inte så mycket läsning. Till viss del kan jag skylla på Netflix också det ska jag erkänna, har nämligen sett alla avsnitt av Modern Family som finns där och för er som inte har Netflix kan jag säga att det inte är så några. För att bota min lässvacka har jag dock som tur är fått hem en ny superintressant bok! Ser verkligen fram emot att läsa den! Jag borde dock läsa klart den jag håller på med nu först som råkar vara Maze Runner: I vansinnets öken. Jag tog den för att jag tänkte att det skulle vara en lättläst bladvändare, typisk dystopi-ungdomsbok liksom men ack så fel jag hade, är nästan sugen på att ge upp den så tråkig och seg tycker jag att den är. Bland de mest ointressanta karaktärerna jag har varit med om? Och det kan inte bara vara jag som känner så? Eller kanske för den var ju otroligt hypad ett tag. 
 
Rum: en roadtrip genom psyket

Titel: Rum - en roadtrip genom psyket
Författare: Alex Schulman & Sigge Eklund
Antal sidor: 271 (Inbunden)
ISBN: 97891 8834 5578
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Vi har varit vänner i tio år."

Handling: När Alex Schulman och Sigge Eklund antog en lekfull utmaning som bestod i att rita sina psyken i form av en världskarta upptäckte de att de inte alls kände varandra så bra som de trodde, att de fortfarande hade mycket att upptäcka både hos sig själva och hos den andra. Utmaningen blev starten på den här boken som ger en inblick i deras innersta rum. 

Omdöme: Jag hade höga förväntningar på den här boken, för minnet av boken Tid: Livet är inte kronologiskt är att jag älskade den. Nu i efterhand kan jag ju se att det inte var någon fullpoängare när jag läste den men tiden har tydligen förstärkt min upplevelse av den. Väldigt bra tyckte jag att den var i alla fall och därför tänkte jag att den här borde vara minst lika bra! Riktigt samma nivå tycker jag dock inte att den håller. Jag vet inte vad det är men den träffar inte riktigt rätt hos mig helt enkelt. Jag tycker att den språkligt är genial och jag ser ju att båda författarna besitter varsin gåva men jag tror att det är temat som helt enkelt inte berör mig. I den här boken blir det också mycket tydligare att jag har lättare att känna igen mig i texterna av Alex Schulman, även om jag uppskattar texterna av Sigge Eklund också men de känns mer ojämna. Jag gillar helt enkelt hur Alex kan ta små ögonblick i vardagen och göra dem till något fantastiskt. Sigge svävar bort från mig lite för ofta, det blir för stora tankar och känslor som är svårare att reda ut. Däremot pluspoäng för en snygg och genomarbetad bok rent visuellt. 

Betyg: 4/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

Böcker som jag tidigare har läst av Alex Schulman & Sigge Eklund:
Tid - Livet är inte kronologiskt

Böcker som jag tidigare har läst av Alex Schulman:
Skynda att älska