Änglamakerskan
Titel: Änglamakerskan
Författare: Camilla Läckberg
Antal sidor: 356 (inbunden)
Första mening: "De hade tänkt renovera sig ur sorgen."
 
 Året är 1974 när polisen i Fjällbacka
får ett underligt samtal om att de borde komma ut till ön Valö
och när de kommer dit upptäcker de att en hel familj är borta,
alla utom en ettåring som tultar omkring.
Påskbordet är uppdukat men tallrikarna halvätna,
som om de bara reste sig mitt under middagen och försvann.
Ett mysterium som aldrig fick någon lösning.
 
Många år senare återvänder Ebba,
som då var ettåringen som hittades,
till Valö och till huset som länge stått obebott.
Hon och Mårten har bestämt sig för att renovera upp det,
att renovera sig ur sorgen.
 
När Erica Falck får höra om det blir hon nyfiken,
hon har länge forskat om Ebbas familj
och om vad som hände den där påsken 1974.
 
Men renoveringen hinner knappt påbörjas
innan de blir utsatta för ett mordbrandförsök,
sedan hittar de intorkat blod under matsalsgolvet.
Ondskan i Ebbas förflutna tycks ha kommit ikapp henne.
 
 
Camilla Läckberg fortsätter i samma stuk,
ett sätt som på något sätt verkar vara ett vinnande koncept.
En historia länkas samman med något ur det förflutna,
Erica agerar privatdeckare och löser en och annan gåta åt polisen,
familjeproblemen hopar sig och det blir mer chiclit än deckare
och samtidigt kan läsaren lätt räkna ut vissa saker långt innan polisen.
 
Jag avskyr när det kommer en utomstående (Erica Falck)
och löser sådant som polisen inte kan,
Fjällbacka kan ha den sämsta poliskåren någonsin.
Jag tycker heller inte om när jag som läsare löser allt långt innan boken är slut.
Jag tycker inte om när vardagsproblemen tar större plats än deckarbiten.
Jag hatar dessutom karaktären Erica för att hon ständigt ljuger för sin man
och sedan rinner det bara ut i sanden, som om det är helt okej att hon lägger näsan i blöt.
 
Jag vet inte varför jag läser böckerna av Camilla Läckberg
när jag så uppenbart inte tycker om dem,
kanske för att det ändå är något som man bör göra.
Hon ligger ju ändå alltid främst i boktoppen.
 
Sedan vill jag inte vara en sådan som säger att jag inte tycker om något
som jag själv inte har läst, nu kan jag stå för mina åsikter.
 
 
Betyg: 2/5
 
Böcker som jag tidigare har läst av Camilla Läckberg:
Stenhuggaren
Predikanten
Isprinsessan
Olycksfågeln
 
 
Alfahannen
Titel: Alfahannen
Författare: Katarina Wennstam
Antal sidor: 365 (pocket)
Första mening: "Det var en nejsägare den här gången."
 
Emma Wahl har fått sin första huvudroll i en film
och motspelaren ska vara ingen annan än Jack Rappe,
Sveriges största stjärna i filmbranschen.
Han som har varit i Hollywood, han som ingen kan motstå,
han som räknas som den verkliga Alfahannen.
 
Det är självklart att det inte bara blir en löpsedel
när samma man hittas med livshotande skador i sitt eget hus.
Många är de som tycker att han har fått vad han förtjänar
men finns det verkligen något som rättfärdigar mord?
Och vem av alla som Jack har stött ihop med,
kunde inte kontrollera hatet?
 
 
Det här är den tredje romanen av Katarina Wennstam
och temat med onda män fortsätter.
Jag gillar böcker med teman,
jag gillar ännu mer böcker med viktiga och aktuella teman
och det framförallt gör att jag gillar den här boken.
 
Jag tycker dessutom om att den hoppar i tiden,
inte på ett sätt som gör det förvirrande
utan på ett sätt som gör det intressant att följa.
För även om man vet hur,
så vill man även veta varför.
 
Även om historien är lite vinklad,
och att den framhäver att det finns onda män - undvik dem
så känns den ändå relativt rättvist berättad.
Den förklarar gråzonerna i lagen och att det ibland är svårt att urskilja
vem som egentligen bär den största skulden.
 
Det är inte alltid svart eller vitt.
 
 
Betyg: 4/5
 
Böcker som jag tidigare har läst av Katarina Wennstam:
Smuts
 
 
 
Skrivpuff: Klotter
Hora!
 
Ett enda ord
skrivet med rött läppstift
det behövs inte mer
 
högstadiet
fullt med människor
som kommer att bli något
som är framtiden
 
men som nu
lever i en värld
där hierarkier, tyranner och folkmord
fortfarande existerar
 
en värld
där ett ord räcker
för att alla ska veta
 
hon ville inte
men högstadiet
är ett samhälle
 
där det inte gör dig våldtagen
utan till en hora