Kall som graven
Titel: Kall som graven
Författare: Peter Robinson
Antal sidor: 470 (pocket)
Första mening: "Kom mamma! Kom!"
 
Polismästare Jimmy Riddles son
hittar bilder på sin syster på en porrsida på internet,
samma syster som för några månader sedan
rymde hemifrån och förmodligen drog till London.
 
Jimmy Riddle börjar oroa sig för sin dotter,
även om hon brukar kunna ta hand om sig själv
och anställer Alan Banks som lite av en privatdetektiv
för att finna henne och förhoppningsvis
få henne att återvända hem igen.
 
Spåren leder in till en värld av droger, sex och kriminalitet
och det visar sig att även familjen Riddle har mörka hemligheter.
 
 
Det här är inte den bästa jag har läst av Peter Robinson,
den är faktiskt ganska seg på sina ställen
och, som deckare tenderar att vara, lite onödigt lång.
 
Men jag är glad att Alan Banks inte är
den stereotypiska kriminalaren
med sociala svårigheter och alkoholproblem.
Och visst duger den som en vanlig sommardeckare,
dock med nöd och näppe.
 
Betyg: 2/5
 
Böcker som jag tidigare har läst av Peter Robinson:
 
Skrivpuff: Skriv om tusen nålar
Jag har placerat dem där själv
ett utstuderat system, mönster
av tusen nålar
 
ut från hjärtat
in till hjärtat
som taggtråd
 
en ständig påminnelse
om hur ont det gör
att låta någon älska mig
 
en nål
för varje ord
för varje handling
för varje svek
 
för varje gång någon lämnat
 
 
Rymd utan stjärnor
Titel: Rymd utan stjärnor
Författare: Jonas Moström
Antal sidor: 428 (pocket)
Första mening: "Han står stilla och håller andan."
 
Överläkare Pia Fjällstedt försvinner
under mystiska omständigheter på sjukhuset.
Det blir inget vanligt fall för krimenalinspektör Sofia Waltin
eftersom Pia Fjällstedt även är hennes faster.
Hon tvingas vaja på tråden mellan
yrkesliv och privatliv.
 
Liknande problem har kollegan Johan Axberg
när hans nya flickvän blir misshandlad av sin exman
och när dessutom hans bästa vän Erik Jensen
som också är läkare på sjukhuset
där Pia Fjällstedt försvann visar sig vara mer insyltad
än vad han först vill erkänna.
 
Jag minns att jag tyckte bra om Jonas Moströms debutbok
det är mycket mer än vad jag kan säga om den här.
Jag hade svårt att läsa ut den,
den var seg och smått på långtråkig.
Det hände inte särskilt mycket som förde historien framåt.
 
Det aktuella temat i boken är dödshjälp
och med det ämnet skulle man kunna göra mycket mer
än bara en halvtaskig deckare, temat kom i skymundan.
 
Betyg: 2/5
 
Böcker som jag tidigare har läst av Jonas Moström: