De mörkermärkta

Titel: De mörkermärkta
Författare: Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Antal sidor: 407 (Inbunden)
ISBN: 97891 6420 4998
Publiceringsår: 2017
Serie: De mörkermärkta #1
Originaltitel: -
Första mening: "En stöt går genom flygplanskroppen och hjulen suger sig fast i landningsbanan."

Recensionsexemplar från Piratförlaget.

Handling: Poliskommissarie Iris Riverdal kallas till en lägenhet där skottlossning har hörts och när hon kliver in i lägenheten ligger det en död kvinna på golvet och utan att Iris kan förklara hur så undkommer mördaren, precis som om han gick upp i rök. Snart får Iris ytterligare mord på sitt bord som utåt sett inte verkar ha någon som helst koppling till varandra, inte mer än att vittnen uppger sig ha sett en man i svart jacka och keps på platsen. Samma man som Iris tyckte att hon såg i lägenheten innan han lyckades undkomma. Samtidigt samlas en grupp människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit för att förgöra dem, de mörkermärkta.


Omdöme: Det har tagit sin lilla tid men nu är jag äntligen klar med boken, jag hade så oerhört svårt att komma in i den att jag nästan undvek att plocka upp den till slut och det gjorde mig ju såklart inte mer positivt inställd direkt. Men det ska tilläggas att när jag var vid den sista fjärdedelen så rann sidorna förbi och jag var helt innesluten i historien. Att det tog så lång tid för mig att läsa den och komma in i berättelsen kan bero på att jag inte är riktigt upplagd för den här typen av läsning just nu utan jag behöver kanske egentligen något betydligt mer lättsmält. Min lite avoga inställning kan också bero på att jag hade fel förväntningar på boken, jag hade förväntat mig något som mer liknade en vanlig kriminalroman och jag tänkte inte att de magiska inslagen skulle ta så stor plats. Ni som följer min blogg vet ju att det förekommer mängder med recensioner på deckare här men att det är väldigt sparsamt med fantasy, det har ju såklart sina förklaringar. Ytterligare en anledning till min lite tröga start kan ha att göra med att jag hade lite svårt att hålla isär alla olika historier som löpte parallellt med varandra och persongalleriet fick jag inte heller riktigt kläm på. Jag brukar kunna blunda och tänka att allt sådant där löser sig men det var betydligt svårare den här gången.

Boken är trots detta väldigt välskriven och jag tror absolut att den kan bli en bladvändare i handen på rätt läsare. Jag tror dock inte att det är deckarläsaren som har mest behållning av den här utan snarare om du är ute efter historier om onda magiska krafter som börjar härja i den verkliga världen med ådror som löper tillbaka flera decennier bakåt i tiden. Eftersom det är en planerad trilogi blev det ju heller inte ett riktigt avslut, vilket var väntat såklart men trots att jag nu har läst första delen så vet jag fortfarande inte riktigt vad det här med mörkret betyder eller vilka syften den här mästaren har. 


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus

En väktares bekännelser
 
Titel: En väktares bekännelser
Författare: Elin Säfström
Antal sidor: 284 (Danskt band)
ISBN: 97891 8770 7469
Publiceringsår: 2016
Serie: -
Originaltitel: -
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Jag vet att någonting är på gång eftersom Dumpe är orolig, men jag vet så klart inte vad."
 
Recensionsexemplar från Gilla Böcker.
 
Handling: Tilda är femton år och tillsammans med sin mormor har hon uppdraget att vara Väktare i Stockholm, det betyder att det är de som kontrollerar så att inga överträdelser görs av rådare så att människorna får syn på dem. Rådare är nämligen väsen av olika slag som älvor, troll, vättar och tomtar och hela Stockholm kryllar av dem men tack vare Tilda och hennes mormor lever människorna i ovisshet om deras existens. Det är bäst för båda parter om de hålls ifrån varandra. Men när Tildas mormor skickas till Norrland på ett uppdrag lämnas Tilda för första gången själv med sitt uppdrag och genast börjar problemen hopa sig både i Rådarvärlden och i den mänskliga världen. Barn och unga killar börjar försvinna, jordvättar bosätter sig i skolan, bästa kompisen Imane drar sig undan och samtidigt dyker den snygga killen Hakim upp precis överallt där Tilda råkar göra bort sig. 
 
 
Omdöme: Jag fick ett mail från författaren som undrade om jag ville läsa och recensera den här boken och ska jag vara helt ärlig så gav jag den främst en chans tack vare förlaget eftersom jag tycker att Gilla böcker brukar plocka ut riktiga pärlor men också för att den här boken ligger så långt ifrån vad jag brukar läsa och det är alltid kul att testa på något nytt. Jag tycker att det är coolt med en Urban Fantasy som utspelar sig i Stockholm och att den blandar in nordisk mytologi med varelser som man kanske inte har exakt koll på men i alla fall ändå har hört om tidigare och i viss mån har en egen uppfattning om. Det gjorde det lite extra kul att läsa tycker jag. Jag gillade verkligen hur författaren porträtterade de olika varelserna där hon följer den mytologin som finns men samtidigt ger dem en liten personlig prägel. De olika trollen gav till exempel boken en mer humoristisk ton. Jag gillar också Tilda som karaktär som verkligen känns som den femtonåring hon är, oftast när det handlar om barn som ska "rädda världen" beter de sig som vuxna men Tilda är fortfarande som vilken femtonåring som helst som har problem med bästa kompisen, är förälskad i någon som inte ser åt henne och tragglar med betygen. 
 
Jag hade dock lite svårt att komma in i boken och det tog ganska lång tid innan jag tyckte att något hände som gjorde att jag ville bläddra vidare men jag antar att det kanske var behövligt för att på riktigt komma in i den värld som författaren målar upp. Hade saker och ting börjat ske redan från början hade det kanske varit svårare att hänga med i alla turer runt vättar, troll och älvor. Men när det väl sedan började dra ihop sig så gick sidorna i ett fläng. Lite synd tyckte jag också att det var att det tidigt blev lite för uppenbart vem det var vi som läsare skulle hålla våra ögon på lite extra, jag hade gärna blivit lite mer lurad på den fronten. 
 
Men helt klart en välskriven och kanske framförallt en unik historia som jag tror kommer att kunna bli en ny favorit i rätt händer. Till och med jag blev lite sugen på att läsa mer om den nordiska mytologin!
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus
 
 
Korpringarna: Kraften
 
Titel: Kraften
Författare: Siri Pettersen
Antal sidor: 529 (Inbunden)
ISBN: 97891 3216 6211 
Publiceringsår: 2016 (Original: 2015)
Serie: Korpringarna #3
Originaltitel: Evna
Första mening: "Rime sprang uppför sluttningen, trygg i förvissningen om att ingen kunde se honom i mörkret."
 
Handling: Hirka har kommit till Dreysil, det första landet, ett land av kyla där alla former av svaghet föraktas. Hon har kommit i egenskap av sin fars dotter, en symbol för att Kraften kan återvända till Dreysil och Umpiri. Men hon är också där för att hon tror att hon kan rädda Ymslandet och Rime. Det var innan hon hade känt hatet och innan hon hade förstått att krigen som hon kom för att stoppa är oundvikliga. Umpiri är beredda att offra allt för att få känna på Kraften igen. 
 
 
Omdöme: Sista delen om Hirka och Rime är nu utläst och jag ska vara helt ärlig från början och säga att det inte är två karaktärer eller en värld som jag kommer att sakna att återvända till. Det är klart som fan att det är en helt sjukt bra trilogi och en helt fantastisk värld som författaren har byggt upp men den lyckades ändock inte fängsla mig. Så kort sammanfattat så måste det vara mig det är fel på. Men jag uppskattar och gillar verkligen att författaren har vävt in aktuella samhällsfrågor på ett naturligt sätt som inte skriver läsaren på näsan, diskussionerna finns där att plocka upp men de är inte överdrivet tydliga. 
 
Karaktärerna genomgår också en förändring i den här boken, både Hirka och Rime utvecklas och växer upp åt lite olika håll. Hirka får lära sig att allt i världen inte alltid är av godo och att hon själv besitter sidor som hon inte vill kännas vid hos andra. Rime får känna på hur det är att inte alltid känna sig oslagbar. Jag gillar att karaktärerna mer och mer hamnar i en gråskala, att allt inte är svart eller vitt hos dem. Jag tycker också att det var fint att författaren vågade slänga in lite passion och glöd i berättelsen, något som gjorde den lite mer levande och att den kändes lite mer på riktigt och inte så präktig. Det var inte så mycket men det var i alla fall något, något som fick dem att kännas mer mänskliga.
 
Men det viktigaste med en serie eller en trilogi är ju ändå att slutet känns rättvist och det gör det helt klart i den här boken. Jag är väldigt nöjd med slutet precis som jag egentligen är med hela serien. Jag är nöjd och jag tycker att den var fantastiskt bra men den var nog mer för någon annan än för mig. 
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon
 
Böcker som jag tidigare har läst av Siri Pettersen:
Odinsbarn (Korpringarna #1)
Röta (Korpringarna #2)